Skrivet av EntropyQ3:
Definitionsfråga. Det kan bli 20% fler generella GPU ALUer, och sannolikt kommer den nya RT funktionaliteten att inkluderas, liksom NPU utökningen.
OM det händer så är det en personlig bedömning om man anser det vara en stor förändring vid den första processupdateringen på tre år.
Att M3 blir lite kraftfullare är naturligtvis ingen nackdel, i synnerhet om de bibehåller sin låga energiförbrukning!
Inser att vi (och antagligen rätt många andra) gjort misstaget att försöka använda prestandaökningen mellan A16 (Iphone 14 Pro/Max) och A17 (Iphone 15 Pro/Max) som en indikator på vad ökningen mellan M2 och M3 kan tänkas bli.
Rimligen lär M3 använda samma mikroarkitektur som A17, men M2 använder samma mikroarkitektur som A15 (Iphone 13 Pro/Max), inte A16.
Jämför man ökningen från A15 till A17 ser det genast lite roligare ut. Mellan dessa ökade CPU-prestanda mellan 20-25 % medan GPU-prestanda ökade 30-60 % (rätt stora skillnader beroende på vad som testas).
För egen del så känns M3 som en "spännande release" om ökningen i single-thread blir tillräckligt hög för att likt M1 ge M3 titeln som "bäst presterande CPU i ST vid release i alla kategorier".
Givet prestandan hos A17 och givet vad vi vet om 14900K (som lär få den titeln när den lanseras) är det realistiskt för M3 att nå dit, men blir på tråkigast möjliga sätt: det hände om man klockar M3 "tillräckligt" högt (lär krävas någonstans mellan 4,0-4,2 GHz).
Skrivet av trudelutt:
Varför fler P-kärnor? Är inte idén att antingen behöver man maximal prestanda på ett fåtal kärnor (t ex surfa på webben, GUIn i allmänhet) eller så är problemet nästintill pinsamt parallelliserbart (t ex kompilera väldigt massa filer) och då lönar det sig både i form av prestanda, kiselstorlek och strömförbrukning att sprida ut det på många små effektiva kärnor istället?
Är bara ett rykte och just för Apple-produkter har dessa rykten en tendens att ha rätt usel träffsäkerhet. Förklaringen jag sett till varför det ändå kanske är realistiskt är att vissa populära videoredigeringsprogram (något Apple verkar prioritera för MBP) har visat sig skala väl med P-kärnor (går ju att titta på M2 Ultra som har 20 st P-kärnor).
Men håller med det du skriver. Huvudprioritet ska vara ST prestanda på P-kärnorna. Bara titta på Intel/AMD, precis som väntat är förbättringar i ST prestanda långt mer värdefull jämfört med fler kärnor för majoriteten (dock inte allt) av alla program.
15-20 % mer ST prestanda ger en CPU som i en klar majoritet av fallen är snabbare än 0 % mer ST prestanda och 100 % fler CPU-kärnor. Intel/AMD är så smärtsamt medveten om detta att de ser till att deras toppmodeller både har högst ST och flest kärnor.
Hos Apple där alla modeller har nära nog identisk ST-prestanda inom en generation är modellerna med fler kärnor i praktiken långt mer nischade. Trodde jag skulle använda min M1Pro (8P och 2E) mer i dockat läge, men känns rätt poänglöst då jag redan har en MacMini M1 (4P och 4E) som utanför väldigt speciella fall är lika snabb. Är de få gånger en lite bättre iGPU varit användbart som det känts värt att byta till M1Pro.
Sen har vi nu börjat se det som borde varit en självklarhet: för de fall som är väldigt lätta att skala med kärnor så är inte massvis med E-kärnor det optimala, utan där kör man GPGPU. Blender/machinelearning och liknande ser en till två tiopotenser högre prestanda med GPGPU jämfört med de snabbaste konsument-CPUerna.
GPGPU användningen har ökat så snabbt i MacOS att det lär bli en MxMax nästa gång för min del.
Finns ett par nischfall som skalar väl, men inte passar GPGPU, kompilering av stora projekt lär vara det som ligger närmast tillhands. Men det är i praktiken en nisch av en nisch, i de flesta fall gör man inkrementella uppdateringar och då är man tillbaka till att ST-prestanda är det som i praktiken har någon relevant påverkan.
