PWM och PWM-styrning av fläktar, en förklaring.

PWM är en förkortning av Pulse Width Modulation, pulsbreddsmodulering.

Generellt
PWM innebär att man skickar ett (fyrkant-)pulståg där pulsernas "höjd" är maxspänningen. Den effektiva spänningen blir då maxspänningen multiplicerad med förhållandet mellan pulsens bredd och våglängden.

Fördelarna med att använda PWM i stället för att bara sänka (topp)spänningen är dels att man får mindre effektförluster i styrningen då man växlar mellan "av" och "på" i stället för att spänningsdela, dels att motorerna kan gå även vid lägre effektivspänningar (och därmed varvtal) eftersom de drivs av kraftigare "knuffar" i stället för en mesig ”fösning”.

Normalfallet
Det är fullt möjligt, och i ett större perspektiv vanligen förekommande, att använda denna typ av PWM till att styra vanliga likströmsmotorer, till exempel sådana som sitter i fläktar. Problemet är att pulståg med relativt låg frekvens kan ge upphov till ett missljud i motorn, en ton med pulstågets grundfrekvens som grundton och därtill eventuellt någon överton. För att bli av med det kan man höja pulstågets frekvens, men när frekvensen kommer upp i ohörbara nivåer (ultraljud) så uppstår problem med vissa motortyper.

PWM-fläktar
De så kallade "PWM-fläktarna" med en fjärde kabel fungerar lite annorlunda. Där finns en snabb transistor inbyggd i fläkten som bryter inkommande drivström när man lägger en spänning (5V?) på den fjärde ledaren. Dessa fläktar är avsedda att matas med 12V kontinuerligt på den vanliga strömmatningen och sedan regleras med ett högfrekvent pulståg av lägre spänning på styringången. Tack vare den höga frekvensen ger inte regleringen upphov till några missljud.
PWM-fläktar är som regel olämpliga att styra genom variationer i matningsspänningen. De har ett mindre spänningsområde där de fungerar, och inom detta område dålig linearitet på varvtalet, jämfört med en "analog" fläkt.

/Olle