Två enkla förslag om en stabil ekonomisk framtid

Men det där är lite av en halmgubbe. Säg att det inte blir några bailouts. Biltillverkaren kan fortfarande överleva genom att göra nedskärningar.

Hela anledningen att bilindustrin har problem är ju att folk inte längre har råd att köpa nya bilar (= försäljningen har minskat). Folket är redan belånade uppåt öronen. Att då ge biltillverkarna en fet check så att de ska kunna fortsätta som förrut är inte rimligt på något vis.

Detta är vad som måste ske:

1) Bilindstrin måste skära ned för att motsvara den framtida försäljningen av bilar, som är rejält lägre än den var för några år sedan.

2) Tillverkarna måste anpassa sig för framtiden, alltså tillverka billiga bilar som uppfyller de krav som köparna nu vill ha, exempelvis gällande bränsleförbrukning och miljövänlighet.

Bilindustrin själva är ju helt lyriska av tanken att få "gratis pengar", så enda sedan det började bli tal har ju ledningen börjat oja sig över hur många som skulle bli arbetslösa om de inte får sina pengar. Det är ju bara skrämseltaktik.

Håller med här.

Dessutom mycket populismen och egoismen kring de nödvändiga nedskärningarna. Politikerna snackar om hur de ska se till att inte företagen avskedar. Det verkar som att dessa individer hellre ser att företaget går i konkurs. Kortsiktigt tänkande.

flancen: Fördelen är väl främst att det är mycket svårare att skapa pengar ur tomma intet, vilket förhindrar att politiska projekt finansieras bakom ryggen på väljarna mha inflationen. En annan fördel är ju att räntan inte kan tryckas ner artificiellt, vilket förhindrar vissa typer av bubblor och felinvesteringar.

Ja, detta tål att tänkas på. Jag är relativt övertygad att vi inte skulle ha den penningpolitik vi har i dagsläget om det inte vore för krigen. Mycket av Keynes idéer bygger ju på iaktagelser om de extraordinära situationerna under världskrigen.

Guldmyntfoten innebär att sedlar är kontrakt som är backade av en metall. En sedel är då en kvitto för en vikt. Poängen är att folk oftast litar mer på en ekonomisk vara som används i industrin, än ett papper som enbart har ett värde för att lagen säger att den har ett värde.

Det som har hänt i alla fall jag känner till (utom ett, kommer till det) är att länder som haft en guldmyntfot börjat trycka upp mer kvitton än det finns metall, för att finansiera något via inflationen (krig vanligtvis). Det kommer en punkt när det inte längre finns täckning för alla kvitton. Det går då inte längre att ha kvar myntfoten.

Schweiz är ett undantag. Där bestämdes det faktiskt demokratiskt att avskaffa guldmyntfoten. Det var för 9 år sedan, och skedde i samband med införandet av en ny konstitution. Det var rätt jämt där, tror 60% röstade för 40% röstade mot.

Sedan om detta är bra eller inte beror ju på vad man vill uppnå med pengarna. För mig som vill ha ett relativt stabilt värde över en lång tid, och en stabil ränta, är guldmyntfot bra. För politiker som vill kunna påverka konjunkturen kortsiktigt är det dåligt.

Nej, Riksbanken har inte som mål att hålla nere inflationen. De har som mål att Sverige alltid ska ha inflation i ett visst område som är högre än året innan.

Fast vi får ta det här från början. När jag säger inflation menar jag en ökning av penningmängden. Enligt lagen om utbud och efterfrågan innebär fler pengar att varje enskild sedel/mynt är värd mindre och köpkraften minskar, vill säga priserna är dyrare relativt pengarna.

När Riksbanken säger inflation menar de en ökning av priset på ett index som de själva hjälpt till att definiera. Detta index kollar exempelvis hur mycket priset på begagnade bilar fallit, och cirkulärt nog innehåller KPI-måttet även räntan som Riksbanken sätter (!).

Riksbankens inflationsmål innebär att priserna på deras varukorg hela tiden ska öka, fast den ska inte öka för mycket (eftersom det då blir risk för hyperinflation). Detta genom att öka penningmängden, alltså att sänka räntan.

Problemen med upplägget ovan är uppenbara. När Riksbanken sänker räntan/ökar mängden pengar får det effekt först långt senare. Riksbanken tittar dock på priserna nu (som beroende på sektor kan bero på penningpolitik som fördes för flera år sedan) för att försöka sätta en ränta. Den egentliga inflationen kan alltså vara rejält högre än vad KPI säger, helt enkelt för tidigare ageranden från Riksbanken ännu inte fått effekt.

Som vi har sett har Riksbanken mycket få begränsningar. Kolla exempelvis på den låga räntan 2005.

Möjligheterna som riksbanken tappar med nån form av commodity money är att, sålänge en myntfot ska existera, kan inte pengingmängden modifieras. Detta innebär att inte heller räntan kan modifieras.

Jag vill passa på att skriva detta igen: den naturliga räntan motsvarar samhällets tidspreferens. Den naturliga räntan går inte att ändra med politiska medel, varför en artificiellt låg ränta på lån endast kan sluta i felinvesteringar. Detta vi ser nu.