Inledning

Då är det dags! Freesync kallas AMD:s motsvarighet till den adaptiva synkroniseringstekniken G-Sync, vilken Nvidia lanserade förra året. Ifall du inte hängt med i svängarna handlar adaptiv synkronisering om att skärmen dynamiskt justerar sin uppdateringsfrekvens för att passa vad grafikkortet lyckas beräkna fram för stunden.

AMD_FreeSync_Technology FINAL_Page_02.jpg

I alla år har alternativet varit att låta grafikkortet vänta in skärmens fastställda vertikala uppdateringsfrekvens, så kallad v-sync, och när grafikkortet inte längre orkar hänga med väntar det in nästa skärmuppdatering. Med andra ord, arbetar skärmen i 60 Hz och även grafikkortet kan leverera 60 fps är allt en vacker pardans. När grafikkortet inte orkar med 60 fps väntar den in nästa skärmuppdatering, vilket halverar renderingshastigheten till 30 Hz. Då blir det plötsligt rackarns ryckigt.

AMD_FreeSync_Technology FINAL_Page_03.jpg

Ryck, tearing eller ful grafik

Störs man av de rycken är lösningen att kör utan v-sync och istället låta grafikkortet klämma ur vad den har renderat när skärmen uppdateras. Resultatet är tearing när två (eller fler) bildrutor, den gamla och den nya, blandas. Bilden blir till synes delad mitt itu och den effekten är i stället störande på sitt sätt.

Här kommer skärmar vilka klarar 120 Hz och 144 Hz uppdateringsfrekvens in som en potentiell räddare. Tappet från 120 till 60 fps är inte lika hemskt som tappet från 60 till 30 fps. Att gå från 144 till 72 fps är än mindre störande, och kör du utan v-sync igång kommer tearingeffekten inte bli lika tydlig. Detta kräver dock att spel och grafikkort verkligen kan arbeta i de höga frekvenserna, vilket är långt ifrån självklart. Tyvärr kräver hög fps ofta att du kör med låg eller lägsta grafikkvalitet – kanske ingen optimal lösning

Plockar fördelarna utan nackdelarna

Adaptiv synkronisering, när skärm och grafikkort arbetar tillsammans, är därför en win-win-lösning. Du slipper nackdelarna med v-syncandets vara eller icke vara men vinner bådas fördelar. Grafiken flyter precis så bra som grafikkortet orkar med för stunden. När skärmen också kan arbeta i uppemot 144 Hz så är det rena rama balsamet. Ingen tearing och heller inga drastiska hopp i fps.

AMD_FreeSync_Technology FINAL_Page_05.jpg

Först när fps sjunker under en viss tröskel, 30 Hz för G-Sync, slutar det fungera och skärm samt GPU återgår till v-sync. Med Freesync kan du välja hur det ska hanteras – v-sync eller inte, och det varierar också från skärm till skärm vilken undre gräns som gäller.

Nu är allt detta inte så enkelt som det låter ifall man tror tillverkarna. I fallet med Nvidias G-Sync är det en funktion som kräver specifik hårdvara i skärmarna. Men Nvidia var i alla fall först ut för nästan ett år sedan och de flesta som testat G-Sync ser det som något direkt positivt, kanske rent av essentiellt beroende på hur du spelar.

Givetvis vill inte konkurrenterna AMD vara sämre och lanserade istället alternativet Freesync. Och nu finns alternativet tillgängligt. Kampen om användarna kan börja. Eller ja, fortsätta.