Freesync löser problemen
Freesync aktiverat ger en helt annat flyt och skillnaden är enorm. Vid en första anblick kanske man inte reagerar men när vi byter tillbaka och slår av Freesync är det en direkt försämring av upplevelsen. Du vill inte släppa synkroniseringen när du väl fått smaka den fina, fria frukten.
En möjlighet som öppnar sig är därför att öka kvaliteten på grafiken. Det är här Freesync fungerar som allra bäst. Inga ryckigheter, ingen tearing och precis så flytbart som grafikkortet mäktar med. När det dippar strax under 60 fps är det fortfarande spelbart. Vi kan nu köra Far Cry 4 ihop med Radeon R9 285, 2 560 × 1 440 pixlar, medium-kvalitet och ligger typiskt runt 45-60 fps – ändå flyter det på snyggt! Det är fascinerande att se hur Freesync löser detta.
Låg fps är fortfarande låg fps
Ja, tills du når en gräns och den gränsen är när skärmen inte längre kan genomföra adaptiv synkronisering. Hos Benq XL2730Z går den gränsen vid 40 Hz, och när det kliver under 40 fps släpper Freesync sitt grepp med katastrofalt ryckigt resultat. Under 40 fps är givetvis ingen vacker resa i sig, men AMD Radeon R9 285-kretsen har extra stora och snubblande problem med just Far Cry 4.
Freesync löser alltså inte det grundläggande problemet med att grafikortet inte orkar med hela vägen i stora pixelmatriser. Låga fps är fortfarande låga fps och i just denna kombination med Far Cry 4 är effekten förödande.
Kör vi däremot 1 920 × 1 080 pixlar, medium-kvalitet och Freesync pendlar vi mellan 50 och 80 fps. Där flyter det betydligt bättre med Radeon R9 285 och mer sällan kliver vi ned under de 40 fps där Freesync släpper greppet i skärmen Benq XL2730Z. Väldigt trivsamt, men utan Freesync är vi tillbaka på hackandet igen.
Vi har med andra ord löst en situation där vi tagit en närmast ospelbar kombination av spel och grafikkort och lyckats få till ett perfekt flyt. Adaptiv synkronisering är framtiden. Framtiden på riktigt.
