SweCare - Folk som jobbar inom sjukvården

Gick på TSH värdet, då det var det som angavs i artikeln skriven av Ove Töring (tror han heter så). Speciallist iaf.

Vad finns det då för medicin, som fixar TSH T3/T4, så det sjunker till normala värden igen?
Är det TSH som gör att man darrar, och får kroppen att gå på högre varv, som det känns iaf.
Känns som det rusar i kroppen hela tiden, men är ändå trött.

Fick också tyngre andning. Ett väsande ljud när jag andas ut samtidigt som jag blev riktigt trött och lite snurrig i huvudet. Fas det känner jag mer eller mindre varje dag, så fort jag rör mig.

Igår så hade jag riktigt jobbigt på kvällen när jag åt. Det var som att halsen tränade med vikter när jag tuggade. Den blev riktigt ansträng och fick STORA problem med att svälja. Slutade med att jag gav upp och åt inte mer. Halsen blev riktigt torr också. Har ont när jag trycker runt området vid sköldkörteln.

Glömde ringa till medicin idag, skulle kolla när jag får komma dit. Men måste ringa VC för att få tid till min nya familjeläkare också. Iaf en telefontid dår jag kan uppdatera han om mitt läge. Orkar inte med detta längre.

Målorgan? organen i kroppen är känsliga för T3/4?

Den här stelheten jag har i halsmusklerna, nacken och övriga kroppen vara ett resultat av sköldkörtelvärdena inte stämmer? det är som konstant träningsvärk.

Som jag skrev tidigare har jag ont runt sköldkörtelområdet när jag trycker där. Blir också riktigt röd direkt efter, som när man har masserat ryggen och blodcirkulationen sätter igång.

Tänker fortfarande på den där nya konstiga "lymfvävnaden" dom hittade på röntgen, om den är en del
av problemen. Är inte sådan vävnad till för att skydda kroppen? Att det är ett slags försvar som samlar upp
onda ting och förgör dom? Eller är det fel?

Den onda känslan sitter mer på höger sida av halsen just nu, men det kan också vara båda sidorna.
Jaja, får försöka jaga på nötterna på sjukhuset. Är less på att allt tar sån tid.

Ska få komma till den öppna psykvården i maj. Dom säger att det är psykologiskt också.
Antigen är det psykologiskt eller så säger dom att man ska ta alvedon och allt löser sig.
Två standardsvar inom sjukvården verkar det som

Fick molipect utskrivet också, men läste på bipacksedeln att om man har avikande sköldkörtelvärden skulle man inte använda det. men min familjeläkare sa att det inte skulle vara några problem alls.

svullnaden precis under hackan på båda sidor gick åtminstonde ner.

Är det normalt att få ont i huvudet när man pluggat 2-3 timmar? Jag menar inte huvudvärk utan mitt på skallen får jag som en ömmande smärta och det känns som det är närmare "ytan" än vad det är när man har huvudvärk eller migrän. Det har hänt när jag sitter i skolan och jag tänkte att det kanske berodde på miljön men jag vet inte vad som skulle påverka. Det är inte speciellt hög ljudnivå, dåligt ljus eller så. Det brukar hjälpa att bara slappna av och luta sig tillbaka och vila en stund. Stress?

Tar väl en till fråga då. Har börjat komma igång och jogga lite, köpt ordentliga skor. Jag har haft uppehåll och inte joggat sen i höstas men började nån vecka sen. Nu när jag joggar i skogen här har jag börjat få ganska ont i mitt vänstra knä. Det är på vänstra sidan och ungefär precis i höjd med nedre delen av knäskålen. Har aldrig haft problem med knät förut. Jag hade en massa vätska i knät mot slutet av förra vintern som försvann helt mot mitten av hösten. Det jag undrar är väl om det är en skada som kräves en läkares hand eller borde jag bara skaffa något typ av stöd? Kanske knästöd och/eller inlägg till skorna?

Smärtan har dykt upp de två senaste gångerna jag varit ute. Det försvinner efter några dagar. Jag går en del och cyklar dagligen.

Jag försöker hålla mig borta från asfalt så mycket jag kan, jag kan inte påstå att det är mycket hård mark jag springer på.
Mer än att det gör ont så är det inga problem att röra på knät.

Det börjar redan kännas bättre efter att jag rört på mig lite. Det var inte skönt efter att jag kom hem, satt stilla och sen försökte gå ut i köket. Men jag vet att när jag sen ska gå ner för trapporna t ex. så kommer det blir värre igen.

Jag började titta på lite bilder av knät för att kanske peka ut vart det gör ont. Det är precis i området där lårbenet slutar. Precis på utsidan av benet. Alltså i princip där den yttre menisken sitter om jag har förstått rätt. Kan det vara den? Det gör speciellt ont att gå i trappor om det hjälper.

CSM101, måste berömma dig för dina otroligt intressanta svar till dess problembaserade frågor. Otroligt kul att se folk lägga ned sin tid för att hjälpa andra, speciellt via internet, vilket är väldigt ovanligt!

Iallafall, själv har jag ett besvär, som många andra män i Sverige.. Dock så får de flesta lite mildare variant, dvs den s.k "pilonidalcystan". Ett bekymmer vilket många inte söker hjälp för i tid, tråkigt nog..

Min historia, om min s.k "böld"..
Då jag upptäckte min "böld" så satt den precis mellan gluterna, dvs vid "myntinkastet", ganska så långt upp i ryggen. Som man brukar tänka "äsch, det går väl över?".. Åren gick, hade besväret i cirka 2 år, tills jag upptäckte att denna s.k böld gick sönder och utsänderade en massa vätska, lätt blodblandat. Jag började ana "pilonidalcysta", då jag själv jobbar inom vården. Min far samt farfar, även farfarsmor har haft bekymret.

Hur som helst, gick omrking med vätskedrivningen ett ganska så långt tag, hade egna bindor osv som jag lade om det med, tvättade det med destillerat vatten. Bekymret kvarstog, började bli trött på odågan som orsakade det hela. Dagen därpå, ringde jag till vårdcentralen här i staden. Fick en tid redan dagen därpå, vilket var skönt. Iallafall så konstaterade dem att jag skulle få en remiss till kirurgen snarast, fick åka in till kirurgmottagningen 2.5 veckor efter. Fick gå på penicillin i 2 veckor, fick kurerna 2 dagar efter besöket.

På kirurgmottagningen...
Ja, besöket gick snabbt, enkla och kort bestämmelser. Cystan hade gått lite för långt, dvs att jag skulle ha besökt dem tidigare än vad jag gjort, då de konstaterade att jag hade en lite mer aggrissiv variant än normalt. En operation ganska så omgående var i tanken. Operationen skulle ske under fullnarkos.

Kallelsen kom ganska så omgående, redan 3 veckor efter besöket, då jag var mer än välkommen för inläggningen den 12 november, (2 veckor efter jag hade fått kallelsen).

Operationsdagen..
Åkte dit tidigt på morgonen, opererades runt halv 10 på morgonen, blev klar till 12 tiden, vaknade upp
strax efter 15.00. Relativt stor operation, dem fick gräva under den vänstra gluten samt in mot tarmen, fick ett snitt uppifrån ryggen ned till analen, vilket dem sydde igen. Iallafall så blev det en lyckad operation, fick åka hem dagen därpå.

Opererades på tisdagskväll, kom hem på onsdagseftermiddagen. Kände mig ovanligt hängig, men kan bero på att man genomgått ett ganska så stort ingrepp samt narkos, morfin etc tänkte jag.. Gick och lade mig relativt tidigt, sov i stort sätt tills på söndagen, var uppe korta stunder för mat osv (halvdöd dock).. Söndagen mådde jag topp, tills lite senare under eftermiddagen.. Blev hängig än en gång, kände mig lite krasslig så jag gick och lade mig, tänkte väl att det skulle gå över..

Hur som helst så vaknade jag inte mer, vaknade sedan på ambulansen då de försökte skaka liv i mig. Hade åkt på en otrolig infektion som orsakade det allvarliga tillståndet, hade en feber på 40 grader samt 175 i puls, kändes som jag skulle kollapsa närsomhelst, allt gick så fort, kved för luft, hade otroligt svårt att andas. Kroppen var fast i ett visst läge, tungan domnade bort, hörde inte vad folk sa, kunde inte röra på ben eller armar.

Jag höll på att dö då de skulle köra in mig på en sjukhusbår in till akutintaget, väl inne på akutmottagninen så konstaterades det att jag hade fått en allvarlig sepsis, blodförgiftning dvs. Blodförgiftningen orsakades av den tidigare infektion jag hade (stafylokocker). Doktorerna sa att jag hade en otrolig tur att jag hade livet i behåll, då det hade varit ett sådant långt lopp som det varit.

Var ett under att jag inte kollapsade, fick vara med om allt, vilket var hemskt.. Då jag trodde att jag skulle dö, se en anhörig i ögonen vars fylls med tårar. Hur som helst så öppnade dem upp såret igen, då jag var vaken, (sprättade upp stygnen, ganska ovanligt att sy ihop sådana sår). Dem öppnade iallafall upp såret, så infektionen hade någonstans att ta vägen, vilket var en otroligt härlig känsla då det kom ut. Hade ett otroligt tryck i kroppen som bara ville ut.

Dem pumpade i mig en HEEEL del antibiotika.. Jag klarade mig, och här idag är jag, glad som en möört

Dock så kvarstår besväret, än idag har det inte läkt, har varit på 8 kirurgbesök för vidare utredning, ska på mitt 9: de nu på torsdag för att kolla upp ett hål jag har, precis under såret.. Mestadels har det läkt, har en ganska så grov skåra kvar som ska utredas för en eventuell ny operation.

Ganska lång historia, fick vistas på sjukhuset i under 2 veckors tid tack vara operationen jag gick igenom. Själv så led jag inte så mycket av cystan, då jag inte hade några smärtor, bara det flytande vätskan som fick mig att besöka vårdcentralen. Så mitt tips till er, besök vårdcentralen snarast.

Opererades förra året, 12 november.
Förmedlar min berättelse, så ni kan se vad för slags konsekvenser som kan uppstå.

Mvh,
Neferati

Jag har senaste veckan flera gånger upplevt någonting som liknar den där stickande smärtan man kan få i bröstet ibland, som hugger något redigt när man försöker ta ett djupt andetag, men släpper efter 10-15 sekunder om man inte tar ett andetag. Jag kan ta djupa andetag utan att smärtan förvärras. Smärtan är också inte alls lika intensiv som den första jag nämnde, men den sitter i desto längre. Uppemot en minut eller så kanske.

Kan nämna att jag förrförra veckan sökte för trötthet i kroppen. Mina blodvärden var bra, min puls var bra och mitt EKG var bra.

Jag har dragits med en envis förkylning eller infektion sedan årsskiftet. Kan det vara den som gör att kroppen börjar protestera mot att jag arbetar?

Löparknä låter mer passande. Det är alltså helt på vänster sida av benet, kanske inte berätta det så tydligt. Men som jag förstod det så är det just vid en viss vinkel(20-30 grader) som det här ledbandet(?) utsätt för friktion mot sidan av knät och det slits. Det passar in ganska bra tycker jag. Jag prövade precis och böja lite på knät. Jag står rakt och böjer sen på benen så mycket att jag inte behöver lyfta på hälarna och det är ungefär i det området det gör ont, att sen gå ner på huk är inget som helst problem.

Men om jag vill kolla upp det är, ska jag börja med att gå till vårdcentralen eller kontakta en sjukgymnast direkt?

Måste säga att hjälpen är uppskattad

Bra fråga. Det var några allmänna tester, bl.a. allergier. Jag bad om att få kopior på resultaten. De ligger i vårdcentralens reception. Jag kan återkomma när jag har hämtat dem.

Jag är tämligen förkyld. Jag har ett oöppnat paket Nezeril, men utgångsdatumet är Januari 2010. Kommer min näsa att ramla av om jag använder dessa? Eller borde jag se utgångsdatumet mer som ett "bäst före" när det gäller just den här typen av läkemedel?

Tänkte ringa sjukhuset på måndag, men vet knappt ens vad jag ska säga att jag vill kolla upp...
Har väldigt länge (Fast mer på senaste) haft svårt för att äta, känt mig trött osv.
Har framförallt problem med att äta på morgonen. Då tvingar jag i mig 1-2mackor. Blir illamående innan jag blir mätt. Ibland bara vrider det sig i magen och illamåendet blir rent jävligt. Försöker ignorera det, men några gånger har jag spytt (Ofrivilligt). Då känner man sig självklart ännu segare...
Skitjobbigt, speciellt när man ska äta ute med folk etc. Alltså jag är hungrig, börjar äta och börjar då må illa. Tvingas därför sluta äta och blir hungrig snart igen..

Så tröttheten + illamåendet är de stora problemen... Försökt komma på nån anledning, men vettifan. Farfar och farsan är glutenintoleranta och när jag var liten gjorde jag nåt sånt test. Har för mig att jag hade nåt "gränsvärde", men inte var intolerant eller nåt sånt. Kan det bli värre med åren och skulle det kunna vara nåt sånt?

Sedan kanske du minns att jag för längesen var orolig över en svullen lymfkörtel. Kollade den hos en doktor. Hon sa att den var ofarlig, men att den kanske aldrig skulle försvinna. Nu ett halvår senare tycker jag mig känna en på vänster sida och en under hakan med. Dock lite mindre, kanske nån halv CM diameter. Svårt att säga. Så blir skitnojig och börjar tänka cancer och grejer (En kompis mamma dog i cancer för en vecka sen.. Kan ju bidra).
Skitskraj..

Det är oftast värst på morgonen, men kan vara en del på eftermiddag/kväll med. Firade t.ex. några studenter i fredags. Då var det riktigt illa på morgonen. Och kunde knappt äta nåt under middagen, kändes oförskämt.

Gått ner kanske nåt kilo eller 2 senaste veckorna, men väger fortfarande mer än för några månader sen (Alltid varit smal så har försökt äta mer/gå upp).

Sover bra och tror inte jag har nån feber.

Andra problem med magen. Hmm vet inte, tror inte det. Känner mig lite "gasfylld" ibland kanske ^^

Jo, ska helt klart kolla upp det. Får la ringa imorgon och boka tid.

Jo, ibland är jag lättretad. Men tänker att det kanske beror på att jag känner mig trött?
(Känner mig ofta lite borta/ ofokuserad med).

Angående mjölk så vet jag inte riktigt. Drack mycket mjölk förut. Men sedan i samband med att jag kollade en lymfkörtel för drygt ett halvår sen började jag äta antibiotika mot akne. Då drack jag nästan ingen mjölk eftersom det försämrar antibiotikans effekt. Slutade med medicinen för kanske nån månad sen, men dricker nästan ingen mjölk nu. Bara lite i Te/kaffe och sällan ett glas oboy.

Edit: Läste lite om celiakis symptom (Som ofta verkar bero på näringsbrist(?)), och det passar in på många punkter.
Om man bortser från illamåendet mår jag inte direkt dåligt. Men jag mår inte heller bra om du förstår hur jag menar. När man får frågan "Tjena. Hur e det?" så blir svaret ofta ett "Jo, det är väl "ok".

Kan detta ha nåt samband med lymfkörtlarna på halsen? (Är iof bara säker på att en verkligen är en lymfkörtel)).

För att komplettera: Bortsett från det jag skrivit tycker jag att min syn känns en aning sämre numera (Som när man är trött). Jag har också nåt som ser ut (kanske är) ett par ganska stora röda ärr på ryggen. Vad jag vet har jag aldrig skadat mig där. Jag kan känna dem med handen. Kanske inte har med saken att göra, men då har jag nog fått med allt som känns skumt hehe..