Olika civilingenjörsutbildningar har olika krav på den rena matematikundervisningen. Jag minns att matematiksektionen på Chalmers skrev ett öppet brev i en Chalmerstidning om att de ansåg att matematikkraven i allmänhet sjunkit alltför lågt på civilingenjörsprogrammen, vilket troligen skett för att kompensera för den förändrade matematikundervisningen på gymnasiet (främst det minskade fokuset på analys och teoretisk uppbyggnad av matematiken med bevisföring till förmån för annat). De ansåg att något behövde göras på antingen gymnasiet eller högskolenivå (Chalmers har t ex två extra veckors matematikintroduktion för nyinkomna elever). Det enda undantaget som de uttryckligen skrev om i denna artikel var just Teknisk fysik som de ansåg höll en fortsatt hög nivå i matematikkraven (vilket ju dock som sidoeffekt gjorde att det var färre som klarade kurserna, vilket inte heller var lysande).
Du ska inte missta pratet om Teknisk fysik (F) för något "yeah, svårt, cooolt!"-snack. Från vissa på Flashback är det måhända (*säkerligen) så, men det är en diskussion som även hålls på en mer seriös nivå bland lärarkåren. Jag kan egentligen bara prata för just Chalmers, men här har F en viss särställning grundat i att det är ett av de program som lyckas hålla söktrycket uppe år efter år trots att det dalat kraftigt i allmänhet, och detta till stor del just pga dess rykte om att kräva mycket av eleverna. Av den anledningen så har exempelvis mattekursernas omfattning inte minskat för att "få igenom" fler elever, för en del av programmets utstrålning för att attrahera nya elever är just att hålla programmet "svårt". Att säga något annat till de som söker vore kontraproduktivt både för Chalmers och eleverna. Det ligger i skolans intresse att de får elever som är redo att gå hela vägen genom programmet då detta genererar pengar, och det ligger i elevernas intresse att inte förledas in på en utbildning som de inte har intresse nog att fullfölja.
Trots detta så är F det program med i särklass störst andel avhopp, och det ofta redan efter en termin eller två. För Chalmers är detta ingen "katastrof" i sig då dessa elever ofta går till andra program på skolan och således genererar nödvändiga resurser ändå, men du ska inte tro att universitet har något egentligt incitament till att "ljuga" om hur mycket arbete som krävs för ett visst program. Det bästa för alla parter är när studenten får det de förväntar sig.
Kurslitteratur kan vara gemensam, men kursinnehåll ändå skilja sig. Just på Chalmers vet jag att F använder annan litteratur än övriga program, men det handlar också om vilket fokus som läggs på teori, extramaterial och annat. På Chalmers så har programmen ofta suffix till sina mattekurser av typen "Inledande matematisk analys F", "Matematisk analys D", "Analys i flera variabler M", osv, och de är inte direkt överförbara.
En sak som man kanske missar om man läser populärlitteratur är vilken oerhörd matematikgrund som ligger bakom de upptäckter som Hawking et al beskriver i relativt lättförståeliga ord. För att göra "vettigt arbete" inom fysik så krävs tung matematik. Teoretisk fysik och matematik har inte sällan drivit varandras absoluta spetsutveckling. Witten vann Fieldsmedaljen för sin fysikforskning — man måste inte vara Witten eller syssla med strängteori för att vara fysiker givetvis, men utan matematik så är det omöjligt att beskriva världen systematiskt.
Vad gäller matematik på högskola så skulle jag säga: så länge du kan lägga ner ordentligt med tid på den så kommer det gå bra. Jag anser inte att man behöver vara någon Ramanujan med intuition som gör allt självklart på första försöket — det är viktigare att kunna jobba aktivt för att lära sig. Jag hade högsta betyg i alla mattekurser på gymnasiet utan större insats, men jag hade betydligt svårare att komma igång med högskolematematiken. Jag vet också de som hade motsatt utveckling. Att du precis klarade G i en mattekurs på gymnasiet ser jag inte som något tecken på att du inte skulle kunna klara högskolematte galant.
Om du har gått tekniskt basår nyligen så har du snarare en stor fördel gentemot de som kanske tagit något år ledigt innan påbörjade studier, iom att du har "ångan uppe".
Jag kan inte uttala mig om basåret, men jämfört med gymnasiet är det natt och dag. Högskolestudier är tänkta att vara en seriös heltidssyssla i omfattning. Vissa program kräver långt mer tid än så. Jag vet många perioder under F-utbildningen då jag klockade bortåt 100 timmar i veckan på rent skolarbete (ingen klarar det kontinuerligt över en termin, men i perioder), och i vissa tentaperioder så har det verkligen varit all vaken tid som lagts på studier. Jag var aldrig i närheten av att behöva lägga så mycket tid på gymnasiet.
Men ingen vill väl lägga så mycket tid på något som är tråkigt, så varför gör eleverna då detta? Svaret är ju att det faktiskt inte är tråkigt, utan det blir väldigt belönande och stimulerande med tiden. Precis som det är "belönande" att läsa populärvetenskap för att man känner att man lär sig nya saker så är det belönande att studera nya saker. Ifall man är i gruppen av människor som verkligen kan "gå igång" på att lära sig nya saker så är det lätt att motivera tiden.
Vad gäller det sociala livet så behöver du vara medveten om att socialt liv och skola inte måste vara frånkopplat — då man tillbringar mycket tid med studiekamrater så blir ju det också en social samvaro. Man träffar människor mer eller mindre hela dagarna, beroende på hur mycket man vill göra detta. Raster under föreläsningar, pluggsessioner, etc., är alla sociala situationer.
Många studenter (även på F — inte minst av egen erfarenhet) jobbar betydande tid i ideella engagemang bredvid skolarbetet — både kopplat till sektionen och utanför. Det gav mig ett väldigt brett socialt liv utanför F:s direkta kontext.
F brukar kallas den bredaste av de civilingenjörsutbildningar som erbjuds. Ett mätvärde är att man på Chalmers har tillgång till merparten av masterprogrammen efter en F-kandidat. Just den breda utbildningen nämns ibland som en negativ aspekt av F.
Vad gäller filosoferande så är naturvetenskap i sig något som driver reflektioner av världsbilden. Vetenskapen föddes ur vad som idag kallas naturfilosofi, och bara en term säger inte allt, men tanken är inte att man ska generera en sorts "räknemaskiner" som inte kan tänka själva, utan tvärtom — man ska generera problemlösare som just kan tänka själva. Det är ingen slump att personer som Leibniz och Descartes hade betydande inflytande inom filosofi så väl som naturvetenskap, och relativitetsteori och kvantfysik har påverkat och tom skapat nya grenar av den filosofi vi har idag. Att sätta sig in i sådana saker kräver nödvändigen att man utvecklar sitt sätt att tänka.
Men att nå denna förståelse är inget som händer av sig själv. Det är troligen bland de mest komplexa koncept mänskligheten har producerat, vilket tvingar elever att lägga ner tid på detta. Skämtsam artikel på temat [The Onion] .
Jag använde just fysik som exempel ovan, men liknande resonemang går att göra om kemi, biologi, mekanik, datavetenskap, etc.
Jag anser mig själv inte heller ha blivit totalt världsfrånvänd gällande allt som inte har med fysik att göra av mina många år i "branschen", och det skulle säkert inte mina nära bekantskaper heller tycka. Min bedömning är att jag lyckas konversera alldeles utmärkt med människor helt utan vare sig fysik- eller ingenjörsbakgrund .
Jag skulle inte lägga speciellt stor värdering i vad som sägs på Flashback, och du är välkommen att ignorera vad jag skriver här; men tro inte att det finns någon anledning för skolan i sig att mörka vilka utbildningar som är mer tidskrävande än andra. Jag skrev ett inlägg på forumet för ett år sedan som berörde detta, där jag också tog upp det jag sade ovan om matematikundervisningen (det som främst är relevant i denna kontext är kanske det jag gömde i en spoiler den gången).
Vad gäller existentiell kris eller ej, så är det ju bara att prova på själv. Kanske du triggas av att hela tiden lära dig nya saker, och utmanas av tempot med vilket de presenteras, och uppfattas det kul och utmanande så är det inte jobbigt (jfr m att läsa en bok som man verkligen "fastnar" i — då är det inga problem att läsa 500 sidor i sträck). Kanske märker du att du verkligen inte kan motivera dig, och då kanske något annat program skulle passa bättre, och studievägledare kan säkert hjälpa dig att byta inom KTH (eller så kanske du märker att du inte vill läsa ingenjörsämnen alls — men du måste ju ha något intresse iom att du sökt, då detta vet du inte om du inte provar). Om det är just fysik du brinner för, och speciellt om du vill lära dig den teoretiska fysik som Hawking, Feynman och Krauss skriver om så kommer du behöva en bra mängd matte i grunden. Jag minns t ex att en kurs i generell relativitetsteori som jag läste på masternivå lästes tillsammans med matematikdoktorander i identisk form pga dess matematiska inslag.
Men var inte rädd och trissa upp dig innan du ens testat på saker och ting. Som sagt: "jobbigt" är relativt. Jag säkert tyckt att en ekonomlinje varit jobbigare på vissa plan, då jag tror att jag skulle ha svårt att "triggas" av ämnet på samma sätt.
Det jag skriver är väldigt inkomplett på många plan, men redan en vägg av text, så jag stannar där.
