Tape-Drive och SAS

Funderar också på det här med långvarig arkivlagring på band... att bränna på DVD/BR är en jäkla pina när det är större datamängder och hur bra BR håller över tiden är okänt (medans DVD och då speciellt DVD-RW håller > 10 år med lätthet om skivorna verkligen är verifierade och med låga PIE/PIF-värden och/eller avläsningsprov vid fullfart utan att varva ned efter bränningen)

Synd att tape-drivers är så jäkla dyra medans mediat är fortfarande hanterbart och LTO verkar för närvarande den enda standarden som fortfarande utvecklas, kompatibelt en generation framåt och två generationer bakåt och har framtidsplaner länge ännu. - och har inga gummirullar eller drivband som tex. QIC-banden som ruttnar, går av och kladdar ned banden efter > 10 år lagring och gör dem oläsbara.

---

När det gäller SAS-interface så måste du ha sådant kort i din dator om man skall kunna köra den här typen av bandare, SAS-interface kan nämligen emulera SATA och hantera både SATA-diskar och SAS-diskar/enheter och har samma fysiska kontakter medans SATA kan inte emulera SAS-protokoll (även om båda i grunden använder SCSI-kommandostrukturen när det gäller att kommunicera med disken då detta har ingått i IDE/ATA-standarden sedan mycket länge, i stort sett från när den första CD-brännaren kom för ATA och man var tvungen att utöka protokollet för att hantera detta) .

Det är Seagate som är bakom båda interfacen/protokollen och är en lång histora från persondatorns barndom på slutet av 70-talet där Alan Shugart (som startade Seagate när han fick överge/utdriven av sin egna Shugart associates pga. ägar och finansintriger inom företaget) är bakom både ST506/ST522-gränsnittet för MFM-diskarna, floppykontroller mm., SASI först och därefter SCSI - en period med IDE utanför Shugarts kontroll och det gick åt he* när man skulle upp lite i fart eftersom man inte brytt sig minsta lilla om transmissionsteorin och telegrafekvationen (som Shugart alltid har gjort - även på MFM-tiden), - därefter SATA och SAS som nu gäller idag.