Utbildning = Intelligent?

Om man får fråga, varför presterar svenska elever allt sämre i skolan? vad tror du?

^

De här, enda anledning varför jag ens plugga var för att få de där jävla pappret som säger att jag kan något, många kurser man läste försvann ju rakt ut ur huvudet efter tentamen.

Är väl helheten som räknas in kanske. Men också, hur du som individ är. Även om du inte är bra på något, så länge du har den inställning att du vill lära dig och tar in ny information så är du ju redan över majoriteten av folk som vägrar acceptera ny möjligheter.
Känner flera som har aspberger, de är rätt speciella individer, de kan ha missat att de finns en sjö 1km ifrån där dem bor men kan programmera ihop en hel hemsida på en kväll just för att de ligger i deras intresse. Sedan har man ju dem som aldrig glömmer något, kommer ihåg exakt allt hela tiden.

I grunden så brukar jag tänka att kan man inte acceptera logik så är man fan en renodlad idiot, är något logiskt rätt så är de i princip omöjligt att argumentera emot. Då logik alltid är svart på vitt. Emotionell intelligens är ju också något som räknas, hur man förstår andra människor rent empatiskt. Men även respekterar att andra inte känner lika som dig emotionellt och då kan acceptera de.

IQ = problemlösning, att se hela bilden av något. Typ att förstå ett problem och kunna lösa dem.
Socialskill = Vissa kan fan prata sig till ett bra jobb, är du duktig på att snacka och förstår hur individer fungerar för du kan läsa hur deras kropp reagerar så kan man komma hur långt som helst.
fysiskskill = Vissa har bättre kontroll på kroppen än andra. Alla är inte zlatan eller foppa (de enda sportnissar jag vet namnet på, lol)
Finns nog flera andra vis att räkna intelligens och talanger, vissa besitter ju en helt extrem bra magkänsla, alltså de tänker inte direkt efter utan bara går på fingertoppkänslan och kan på så vis åstakomma rätt sjuka grejer skulle jag påstå. Detta hade nog varit bättre tillbaka i tiden då vi var mer fysiskt bundna än vad vi är idag.

Hjärnan är en muskel som kan tränas, även IQ kan tränas till att bli högre. Och för allas kunskap, bästa sättet att motverka demens i hög ålder är att just använda hjärnan så den förblir aktiv.

Men förstår TS varför du känner som du gör, men skit i att mäta din kuk emot andra. Sånt där kan få ditt liv som redan är bra att verka dåligt. Oavsett hur mycket pengar, intellekt eller annat så spelar de inte så mycket roll. Jag menar man är väl gärna idiot och lycklig än smart och olycklig?

Notera det fetmarkerade.

Det är väl ganska uppenbart att en person som studerat flera år på högskolan inom ett visst område ofta har just detta, särskilt de som studerat inom teknik eller naturvetenskap...eller?

Det hela handlar om statistik. Det är mer troligt att en högutbildad person klarar av att analysera och lösa komplexa problem än att någon som aldrig klarade av gymnasiet gör det. Men, som med alla sannolikheter finns det gott om spelrum.

Förmåga att tänka och analysera komplexa problem verkar inte vara något som evolutionen krävde i någon större omfattning. Alla framsteg som mänskligheten har gjorts baseras på väldigt få individer så det är tydligt att det fungerar även om de är få.

Sedan kan det bli problem för samhället då man lyssnar på diverse idioter men det stora problemet är inte att våra kära ledare är idioter utan att de har helt andra prioriteringar än att göra landet bra för alla. Hela våran civilisation (i alla fall i väst) bygger på att berika några få på bekostnad av alla andra.

Jag håller inte med trådskaparen. Eller iallafall enligt vad jag skulle kalla för intelligens: Att med en viss mängd information dra riktiga slutsatser om situation och sedan agera därefter. Min personliga uppfattning om högskola (iallafall teknisk högskola) är att den tränar analysförmågan (inom ett ämne, men även generellt), vilket kan ses som "intelligens". Det sker dessutom en sållning till vilka som väljer att studera på högskola, vilket kan påverka urvalet. Och för att vara lite konkret: det finns data på medel-IQ på universitet (medel i Sverige/USA~100):

Vad som dock inte direkt tränas på högskola är social kompetens. Men gällande vem som har rätt eller inte att uttala sig i specifika frågor: det är väl lämpligt att människor som är insatta i en specifik fråga bör lyssnas på mer än andra? Jag kan själv tycka att politiker i allmänhet bör ha någon form av utbildning gällande ämnet de "bestämmer" över, precis som lärare och läkare.
Och ja, det finns en hög med (upplevt) mindre intelligenta människor på universitet, men iallafall gällande utbildningen jag gjort så verkar en relativt stor del av dessa hoppa av efter ett tag.

Orkade inte läsa igenom hela tråden. Men funderar på den starka koppling man ofta kan se mellan högre utbildning och hälsa till exempel. Tror även detta stämmer för allmän omvärldskunskap. Orkar inte leta upp någon statistik men det är väl vedertaget för hälsa iallafall. Dock kanske det är andra variabler som döljer sig under som är de relevanta.

Om intelligens här inte hänvisar till IQ utan någon allmän förmåga att fatta mer informerade beslut samt ha mer kunskap i allmänhet så verkar det ju höra ihop med högre utbildning. Sedan ska man alltid vara medveten om att väldigt få har en bra kunskapsöversikt (då det finns så mycket kunskap) ens inom begränsade områden.

Notera också att snitt-IQ för *alla* "majors" ligger över 100, alltså högre än genomsnittet

Det är nog inte en kotte som lär sig eller bör lära sig överclocka på gymnasiet. Det är fullständigt värdelös kunskap för allt som heter seriöst arbete. Medan OC är fint då man spelar spel och ser på youtube är det knappast något positivt då man arbetar med viktiga saker då även minsta bit fel kan göra mycket skada.

Dessutom betyder inte IT att man lär sig slänga ihop hårdvara utan det ska handla mest om programmering, protokoll och liknande.

Edit: Problem med genuint intresse är att det finns stor risk att man "lär" sig fel saker och väldigt ineffektivt. Det är betydligt lättare att lära sig när man är omgiven av experter inom ämnet och har tillgång till information som är faktiskt relativt korrekt (det är i princip aldrig något är 100% rätt utom i triviala fall). Sannolikheterna, återigen. På universitet och genom doktorat är det större sannolikhet att man lär sig rätt och effektivt. Finns fall där folk utan formell utbildning (inom matte) lyckats med imponerande saker men alla dessa saker var reda upptäckta och behandlade länge sedan. Svårt att göra nytt när man inte känner till vad som finns redan.

Nu känner jag ju inte dina bekanta, men det låter väldigt konstigt
Dom är alltså stolta enbart p.g.a. att dom kommer att tjäna pengar, men sen är dom inte stolta längre när dom inser att dom har skulder och inte tjänar så mycket som dom trodde. Är det korrekt uppfattat? Hur mycket skuld man kommer ha kan man ju uppskatta till viss del redan före man börjar en utbildning, och detsamma gäller lönebilden. Vilka utbildningar har dina bekanta när de är så pass dåligt förberedda?

I övrigt kan jag tycka att detta om studielån är ett så fruktansvärt uttjatat argument, det används ju främst för att avskräcka från att läsa vidare. Min erfarenhet (OBS! Inom naturvetenskap!!) är att det är väldigt få som får okvalificerade jobb och har studielån helt i onödan. Sedan är det väldigt många (bland mina bekanta i alla fall) som jobbat under studietiden och inte behövt låna fullt eller låna överhuvudtaget. Vidare är det ju ingen som tvingar en att läsa vidare! Den som vill får väga för och nackdelar, och där ingår både framtida yrkesliv och eventuellt studielån. I Sverige har vi i alla fall ekonomiskt mer jämlika förutsättningar (även om det sociala stödet kan variera) för vidareutbildning.

Min uppfattning är att många väljer utbildning med hjärtat (och förstås lite strategiskt, har man inte betyg/HP/motsvarande för ett program väljer man ett annat) medan en mindre andel väljer utbildning efter status. Bland de jag träffat under mina universitetsutbildningar så har jag inte fått bilden av att de med en längre/högre utbildning försöker ställa sig över någon annan, snarare tvärtom!Att trycka ned någon annan p.g.a. att denne inte har en längre utbildning är förkastligt, men det är lika förkastligt att anta att bara för att man har en viss utbildning/yrke så är man på ett visst sätt. Jag brukar försöka dölja mitt yrke och utbildning så mycket som möjligt då jag har märkt att en del blir provocerade av det.

Frågeställningen om att de som har en högre utbildning förstår mer om världen har redan avhandlats av andra. Givetvis har de en bättre förståelse för det ämne de har läst. Sedan har denne förhoppningsvis tillgodogjort sig mer generell bildning som kan medge en annan nivå av t.ex. kunskapssökande och reflektion. Detta kan potentiellt ge en mer nyanserad och genomtänkt åsikt. I hur stor utsträckning det förhåller sig på det sättet låter jag dock vara osagt! Det finns säkert akademiker som är tvärsäkra på sin sak utan att vara insatt i ämnet och som ser allt i svart och vitt. Intelligens är mig veterligen inte starkt korrelerat till antal år på universitet, möjligtvis kan man förefalla mer intellektuell..