Fat32 eller NTFS?

Skrivskydda dem, så du kommer du att få en varning om du försöker ta bort dem.

Kör NTFS. Den har mycket bättre spårbarhet och skydd (korruption bland annat) än vad FAT32 har. Idag kan i princip alla operativsystem hantera NTFS. Dock är långtidslagring på USB bara dumt. Det är inte gjorda för den typen av lagring och jag har varit med om flera gånger att ett usb som legat i min väska tappat filer efter att inte använt den på några månader.

Köp en billig USB-HDD för lokal lagring och spara sedan en kopia på lämpligt moln, tex OneDrive, Google Drive eller liknande.

Kastar in exFAT som ett tredje val om man vill ha större filer än 4GB. Både PC och Mac stödjer det, Linux kräver en drivrutin.

Jag avråder starkt från att använda NTFS på alla typer av USB-minnen med flashminne då det kan få motsatt effekt. Jag fördjupade mig i detta för ett litet tag sedan och fick lära mig ett och annat.

TL;DR: Vill du komma bort från 4GB-gränsen på flashminnen så använd exFAT, det är skapat för att användas på flashminnen.

USB-minnen av flashtyp består av de sämsta exemplaren chip som ändå fungerar vid tillverkning och inte duger till SSD:er eller annat. Det är därför hastigheten i regel är väldigt låg. Antalet skrivningar som det klarar, stabiliteten och hållbarheten i största allmänhet är låg.

NTFS är gjort för hårddiskar. Det har en massa funktioner för att bevara integriteten, men det betyder att systemet gör en massa skrivningar i bakgrunden. Detta är inget problem för hårddiskar, men ett problem för flashminnen.

Kombinationen av ovanstående är synnerligen dålig. Många skrivningar till dåligt flashminne sliter ut det. ExFAT är utvecklat med hänsyn till kasst flashminne och har några av förbättringarna som nyare filsystem har men håller antalet bakgrundsskrivningar till ett minimum, därför är det exFAT som bör användas till flashminne.

Vill du bevara saker men kunna byta innehållet enkelt är hårddiskar bättre, men de bör rastas då och då för att inte "gro igen". Annars säger jag optiska medium.

Håller med om optisk medium som långtidslager - hittills har jag inte förlorat någon data på DVD+/-R(W) media - taget på ett lagring av ca 600 skivor med huvvudelen bränt runt 2004-2005.

Det som klarat sig allra bäst är DVD+RW media som har nära samma kvalitet nu dryga 13 år senare som en igår ny köpt pressad DVD-skiva med film i affären och dessa var tillverkad av RICHOJPN även om de såldes under traxdata (DVD+RW skivor) i 25-pack.

I den här uppsättningen 600 skivor så finns det en rad olika varumärken köpta med filosofi billigast möjliga men ändå i svensk affär. dvs traxdata (Ritek) TDK flera olika varianter, verbatime mm. oftast köpt i 25 eller 50 pack på sin tid.

Det viktiga när man bränner optisk media är att verifiera bränning och provavläsning på högsta möjliga hastigt - varvar DVD-läsaren ned i slutet av avläsningen, kasta skiva och bränn igen. Program som Nero diskspeed ritar en graf på avläsningshastighet och trapstegar den ned till lägre fart i slutet på avläsningen - kasta skivan och bränn nytt, är det samma problem på nästa ex. byt spindel med med obrända skivor till kanske annan märke.

Vissa märken/batcher av DVD+/-R skivor trivs inte ihop med viss brännare men kan gå utmärkt med en annan och sk. märkesskivor har inte utmärkts sig som bättre än tex. traxdata när det gäller kvalitet såhär dryga 10 år senare.

CD-R har däremot inte åldrats med värdighet - där har jag typ var fjärde skiva som har någon form av fel i sig - dessa skivor dock några år äldre, från före år 2000.

Snurrhårddiskar håller förvånansvärt länge - enligt tillverkare skall de ha rentension-tid på minst 10 år, dock har jag snurrdiskar som är betydligt äldre än så och läser fortfarande felfritt utan minsta hicka.

fördelen med optisk median - när det väl är bränt så kan de inte raderas - och frestas heller inte att raderas för att få plats till annat - som tex hårddiskar gärna utsätts för...

Håller med @xxargs ovan, med ett tillägg... DVD-RAM. Dessa skivor har både arkiverings beständighet byggd in samt ECC direkt i skivan för att skydda mot fel.

DVD-RAM har förr iaf skrytit om upp till 30 års beständighet, upp till 100k omskrivningar, samt skivan kan faktiskt formateras med NTFS filsystem tom, pga sin sektor/block design, helt utan special mjukvara.

Du behöver bara en hyfsad modern DVD enhet som stöder RAM, vilket nästan alla DVD+-RW enheter idag gör.

Oavsett vad TS väljer... strunta i USB minnen... de är flimsiga och även om du lägger datan på 100 st, lär du ändå bli av med infon när alla 100 efter 1-2 år inte går att läsa.

Bättre att använda exfat om du ska skriva och läsa från Mac.