Vet inte om det är en klassisk november-deppighet veckor med grått och tilltagande blåsigt mörker (kanske även coronoa-amplifierad) som drar ned nuvarande sinnesstämning... men när "fyndet" dyker upp brukar det mest vara ett logiskt konstaterande om att det är "dags".
Verkar som att varenda gång jag ska köpa någonting dyrare resulterar det otaliga timmar av att läsa på in på tekniska detaljer som knappt ens trycks, jämföra recensioner samt fundera över livet... första timmarna (kvällen?) kan vara kul och smått extasisk när jag inser (intalar mig*) vilken förhöjd livskvalité jag kommer att uppnå med denna nya pryl, men tendensen är att det allt som oftast börjar det bli drygt kväll två (2); mestadels för att jag inte bestämt mig än vilken tillverkare/utförare jag ska köpa än och om jag egentligen har råd med den ökade budget som krävs för teknisk tillfredsställelse.
Efter ett antal iterationer och välsaltad självånda brukar det sluta med en bevakning som filter på forum och/eller prisjakt med en mental notis om hur mycket jag får lägga på detta.
När (om) det sedan inträffar blir det nästan som att köra en enkel algoritm, snabbt klicka på köp. Men visst, det kan väl vara lite tillfredsställande när timmar av informationsinhämtning leder till ett faktiskt beslut. Den riktiga fröjden (kanske t.o.m. lyckan, om man ska våga koppla det till materiell konsumtion) kommer nog först veckor/månader senare när jag inser vilket bra och användbart köp det faktiskt var. Då mår man gott på riktigt! Och så skickar man ut rekommendationer till sina vänner.
Man borde kanske carpa mer...
