Är det naturligt att man slutar spela när man är över 50?

Viljan och önskan finns, och medlen. Men trött o sliten 39-åring med 3 barn så orkar jag knappt längre. Man är så trött på kvällarna att man mest fastnar framför youtube och kollar andra som spelar istället. Lite tragikomiskt.

Nu är ju jag inte särskilt gammal (27), men jag skulle nog beskriva "tappet av spelsug" enl följande;

1. UI i dagens spel är vidrigt, där 90% av skärmen skall tas upp av diverse stores eller annat, detta resulterar ofta i att det tar väldigt lång tid att faktiskt komma in i spelet (Tänker här på ex. Senare Battlefields).

2. Mina spelpreferenser har definitivt ändrats, då jag har gått från snabba FPS (CS, CS.Source, BF3/4) till mer långsammare "strategiska och taktiska" shooters (ARMA3, Squad, RoN mfl) - Gärna med fungerande VoIP

3. Konsol har blivit en större del av "vardagen". Jag har haft flera konsoller och mer eller mindre bara spelat någon timma väldigt sällan, men nu är det mer intressant att sätta sig i soffan, spela 20 min och sedan fortsätta med maten ex - Här spelas det dock aldrig FPS utan mer racing / sport...

Personligen tror jag en stor del av varför jag inte tycker dagens vanliga FPS är särskilt intressanta har nog mycket att göra med Fortnitefieringen av vanliga shooters - massa satans popups varje gång man gör "något", credits som skall köpas för att få nya färger till vapen etc, detta har definitivt gjort mig mindre sugen på snabbare shooters och mer riktat mig mot långsammare. Mycket kan nog ha och göra med åldern på vanliga spelare också, då Squad har solklart högre medelålder än COD Warzone...

SP har blivit mycket mer intressant också, just att man kan spela lite när man känner för det då tiden inte alltid räcker till för att sitta 8 timmars sessioner

Nej, men det går snabbare att blir uttråkad. 2-3 timmar med samma spel känns tungt.

Jag tycker generellt att ens preferenser ändras med åldern. I barndomsåldern ('85-'95) spelade jag spel mest för deras underhållningsvärde. Det var viktigt med underhållande gameplay. I ungdomsåldern (på '95-2000) älskade jag JRPGs, anledning var att det fanns mycket tid att utveckla karaktärerna, samt oftast en väldigt ambitiöst djup-, artistisk-, samt livsbeakande handling (Final Fatansy VII, Xenogears, Suikoden I & II etc) Det erbjöd upplevelser som man inte riktigt kunde hämta hos film som tonåring.

Nu i vuxen ålder överraskar spel mig sällan. Det spelmekaniska är ofta stöpt i konventioner, och AAA-titlar erbjuder sällan roligt gameplay eller handling som överraskar eller är tankvärd. Så, i vuxen ålder har jag nästan uteslutande fullföljt indiespel. Och trots att de ofta saknar den grafiska finessen av många AAA-spel så erbjuder de ofta intressant spelmekanik och/eller en överraskande och tankvärd handling.

De AAA spel jag har gillat de senaste 8 åren har egentligen varit Bioshock Infinite, Prey, Witcher 3 samt Breath of the Wild. Men annars har det varit ganska torftigt. Få av dagens AAA spel intresserar mig. Jag kan i dagsläget inte tänka mig något tråkigare än att spela senaste iterationen av Far Cry, Assassin's Creed, Halo, Gears of War, Forza, Uncharted, Spiderman, diverse Multiplayer-spel (känns som ett onödigt tidsfördriv om man ändå inte satsar på att bli "bäst"). Man mjölkar samma franchise utan att egentligen innovera.

Ifall man känner att spel börjar bli tråkiga så kan det bero på vilka spel man spelar, tänker jag. utbudet idag är enormt, men det är svårt att navigera bland alla bra spel som släpps.

Det beror på för mig. Vissa typer av spel har tappat charmen helt och kan inte fånga mig längre.

När jag var yngre kunde jag t.ex grotta ner mig i isometriska rpg:er, men nu har dem lite svårare att fånga mitt intresse. Jag tvivlar på att det är spelen som ändrats, för de har för det mesta bara blivit bättre. Samma sak med path of exile. Där man spelar och levlar och samlar. De känns så poänglösa nu. Varför skulle jag bry mig om att ha nästa rustning? När man väl klarat speler och ska köra genererat content eller bara grind:a, vad är poängen? Bara samla, samla, samla och ändra några bytes i en databas någonstans. Jag ser inte poängen och tappar intresset efter någon timme.

Nu spelar jag hellre gärna spel där man tävlar mot andra, gärna tillsammans med vänner, som inte låser upp en i för lång tid. 30-40 minuter per runda är okej. T.ex något MOBA eller first person shooter. Eller så spelar jag gärna rougelikes med barnen (de tittar på och vi snackar om vad som händer, hur OP vi är eller hur dåligt det gått). Där det finns en start och ett definitivt slut (man klarar det eller så dör man). Man kanske hinner två rundor innan det är dags att lägga dem.

Så det handlar väl om vad som ger mig något
Spelar jag tillsammans med andra så är det socialt.
Är det spel när man tävlar mot andra så är det adrenalin och utmaning som är grejen.
Spelar jag rougelikes så är det 70% umgänget med barnen + 30% utmaningen/överraskningsfaktorn.
Spelar jag strategispel så är det min minmax-utmaning som triggas och det är som opium, det rör jag inte för då försvinner livet.

Samlarspel är värdelösa, för det man samlar är värdelöst i verkligheten. Skulle bara spela det om man barn spelar det och jag vill boosta dem, men de byter spel som jag byter kalsonger.
Storyspel tar för lång tid. Vill man ha en bra story så finns det 1000ggr bättre storys i böcker.

35 och skulle vilja spela mer, när man får barn så försvinner det mycket tid om dagarna.

40 om något år så börjar väl bli gammal snart.

Har inte slutat spela, går dock i vågor som allt annat här i livet, dock har intresset gått från mycket FPS spel i yngre dagar till COOP spel man kan köra med polare när de/jag har tid, kör jag själv är det mycket management-spel/strategi-spel/rpgs.

Just nu sitter jag fast i Scrap Mechanic, bygga automatiserade farmer/försvar/annat var roligare än jag kunde föreställa mig.

M43, har totalt tappat intresset för att sätta mej in i spel och sitta i flera timmar framför datorn. Den har blivit ett redskap mer än en hobby, bortsett från att bygga och pilla och i vissa fall serva andras datorer så använder jag datorn mest till fotoeditering och kommunikation. Sist jag hade riktigt roligt med ett spel var väl typ 2017 eller nåt. Saknar det inte ens, då det finns så mycket annat roligt att hålla på med.

Gubbe på 42, spelar nästan mer nu än när man var valp.

Dock så har typen av spel jag tycker är roliga förändrats.
Spel ska ha en bra story och gameplay, därför går generiska run'n'gun spel som BF och cod bort direkt.

Hitman, Rimworld och Watch Dogs Legion är spel jag gillar, klarar inte heller av MP utan det är bara SP för mig.

42 år gammal man som spelar rätt mycket fortfarande, men inte lika långa stunder och inte hela nätter på helgerna.

Blir nog lika sur när det går dåligt, men slår inte sänder möss och tangentbord på löpande band längre i alla fall.

Om det är något man verkligen vill spela NU så har jag inget större problem att betala så länge spelet inte är något alfa-crap som de har släppt för att PRavdelningen tycker att det är läge. Däremot så ser jag sällan behovet av att spela något direkt när det kommer eftersom få av mina kompisar spelar spel så det är inget jag diskuterar med dem ändå. Jag lägger till det på steams wishlist och när det är 75% off så kan jag ta hugga det (och då är det förhoppningsvis färdigpatchat också).

OnT: 40+ spelar ungefär 20h vecka året runt - ibland mer och ibland mindre men det blir mer en social grej när man lirar mmo. Händer att vi sitter och snackar skit på TS när folk spelar andra spel och jag sitter och kodar eller dyl också.

Det är nog inte att jag blir ändre och tröttnat på spel, jag tror att man tröttar på all jävla skit som de slänger in i spelen , typ DLC , trasiga releaser, dålig story osv osv listan går att göra lång.

Tycker spelen som är mer "straight forward" är bättre som det var förr, fins nya bra spel också såklart men ta nya DOOM tex där har vi ett bra exampel på ett spel utan en massa lull lull , spelade igenom Ass Creed Oddesey och där är det 2000 miljarder pilar, färger, info osv osv överallt ibland orkar man bara inte

Spelintresset dör inte, däremot är det lätt att bli överdoserad av dopamin av att konstant ha tillgång till slött surfande på sociala medier, YouTube och annat med en lägre tröskel att snubbla in på än det är att starta ett spel.

Däremot är det synd att stora spel nu för tiden är mer ekonomiskt styrda med fokus på mikrotransaktioner, upplåsningsbara saker osv för att hålla kvar spelaren än att göra ett genuint bra spel.

Som tur så har vi indiespel och mindre spelstudios här. I vissa fall opolerade rent grafiskt (i jämförelse med AAA), men med en känsla som i många fall är bra och i vissa fall är helt fantastisk.

Att när en studio kommer över en viss storlek så vattnas den gememsamma visionenen och den samlade synen ur. Gamarna i kostym flockas runt pengarna och som du säger, endast känner ett ansvar till aktieägarna. Vinsten skall maximeras och produkten skall riktas till den breda massan, de som tycker att det är ok att köpa ett extra liv i candy crush.

Det värsta med att bli äldre är att man gjort fler saker redan. Nytänkande är vad som intresserar mig oavsett spel eller annat, annars blir jag helt enkelt uttråkad.

Eftersom de flesta större studios bara gör kopior av äldre spel så blir det naturligt att man lägger mindre tid med ökad ålder och söker ”andra utmaningar”.

Hade man haft tiden att sitta och leta bland indiespel så hade man säkert hittat fler bra titlar men nöjer mig med mindre spelande idag.

jag tror intresset finns kvar, dock att man blir avtrubbad med tiden och sedan att många spel är gjorda av programmerare för pengar och inte av gamers till gamers spelar nog större roll in i minskad tid för spelande.

33 år, fru och 2 barn (2 och 4 år). Mitt spelande har sjunkit dom senaste åren. Visst har man mindre tid med barn nu, men skulle säga att det handlar mycket om att jag prioriterar annat också, samt att intresset för spelandet svalnat i sakta takt ju äldre man blir.

Dock kan jag inte riktigt släppa det helt. Köpte ett PS5 för att man tänker att man ska spela mycket. Och det gör man första månaden med nyhetens behag. Sen blir det mer sällan igen. Går fortfarande in och läser om spelnyheter, kan titta trailers osv. Känna pepp för ett spel, för att sedan köpa det och spela i 1h och sen lägga ut det på tradera. Så har det varit i några år även om det kanske bara blir 2 spelköp per år istället för 4 st som det var förut. Men mönstret är detsamma.

Så spelintresset är i princip borta. Jag tycker det inte är så kul när jag väl spelar. Men jag vill ändå inte släppa det helt uppenbarligen. Märkligt ändå Men är väl för att det är ett intresse man haft sen man var litet barn och är svårt att släppa helt.

Indeed... jag förtydligar gärna att jag pratar om primärt AAA. Indie har många pärlor där fokus inte är att hålla dig kvar så länge som möjligt och fokusera på "recurring monetization". Hades njöd man av för inte så länge sedan

Känner exakt likadant. Tycker dock det fortfarande är intressant o kul att kolla in nyheter som kommer.