Det kunde gälla gamla diskar ala 1988 med roterande brunrost på skivorna - idag så biter inte ens den starkaste neodym-magneten du kan köpa. Över lag så verkar diskar vara bra på att hålla data kvar under väldigt lång tid - bättre än många CD och DVD med undantag för CD/DVD-RW skivorna som verka hålla väldigt bra över tid om man ser till mängden bitfel som ökar över tid (knappast någon alls från redan mycket lågt värde vid bränningen) medans dye-DVD har helt klart en klocka som räknar ned och CD-skivor var redan för 5-7 år sedan som 1/3-del inte längre gick att läsa felfritt.
mycket beror också på köpta media och ofta köpte man det billigaste och att man efteråt inte kollade att bränningen var felfri.
De bränningarna som man verkligen kollade efteråt hade mycket lägre problem än de kausala som inte var kollade efter bränningen, enligt min erfarenhet.
---
Kort sagt Snurrdiskar som man tar ur bruk kan man gott ha som andra eller 3'-backup av sina data som man är rädd om - i alla fall om de SMART-mässigt verkar felfria och inte har en massa reallokerade sektorer och andra problem.
SSD är ett värre problem - dom kan man inte räkna med att ha felfri data efter några år och speciellt inte om de förvaras varmt läge som under sommarmånaderna då det kan bli fel på några enstaka månader i förhöjd temperatur som 28 grader som annars klarar sig 10 år om de hålls vid ca 20 grader C - vi har haft flera somrar där temperaturer knappt har varit under 28 grader C i mer eller mindre längre perioder och det kan räcka för att data i SSD som inte förvaras avsiktligt svalt kan börja avge korrupt data fast de är av gamla modellen med SLC och MLC-minne. - hårddiskar har inget problem med detta då deras '10-års' garanti för dataintrigitet är anpassade för typisk 60 grader C under hela den tiden då man räknar med att disken är under drift och därmed varma stor del av tiden.
---
heliumfyllda diskar är mer osäkert kort - helium är svåra att hålla kvar och kryper sakta ut även genom massiv metall mha. diffusion, om det handlar om 10 eller 100 år kan jag dock inte svara på, men i praktiken är det nog porerna i pressgodset för diskchassierna som till slut bestämmer läcktakten och därmed stor individuell spridning mellan exemplaren - heliumfyllda HGST:s diskar har visat sig vara omöjliga att få igång igen om heliumnivån gått under en viss nivå och även om man fyller på helium igen enligt de ej disktillverkaranknutna dataräddarföretagen, medans Seagates heliumdiskar fungerar fortfarande men går varma när heliumnivån är för låg - dock tillräckligt med tid och marginal för dataräddning, Toshibas diskar okänt än så länge men deras grund är HGST-diskar iom. att det var en HGST-plant innan Toshiba köpte detta (forcerat för att WD skulle få köpa HGST) och kan dra med samma problem som HGST.
