nån högtalarexpert?

har du själv lyssnat och utvärderat? ungefär som att köpa platt-tv över nätet, man kan läsa recensioner till dödagar men man måste väl kolla på prylarna... Undrar om någon vill köpa en bil för 20lax utan att se och prova?

Infinity Beta 40 fick inte jätte bra recensioner i hifimusik.
tror den hade loudness känsla massa bas massa diskant

Skulle jag köpa så skulle jag köpa keffarna.

Provlyssna och bestäm själv!

Om du kan så ta med din egen musik till affären och be att få provlyssna.
Då som först kan du avgöra vilka högtalare som passar just dig

Av de två skulle jag välja KEF men du måste lyssna själv. KEF har en otroligt bra spridning och låter neutralt. Dock finns det de som inte riktigt gillar KEF:s ljud. Ska du ha de till film oxå så är Kef det självklara valet eftersom alla får bra ljud oavsett var i soffan de sitter.

Sen vilken som passar är svårt att veta i en affär eftersom elektroniken inte är samma som hemma. Försök använda elektronik av samma märke och prisklass. Hemma kanske du vill ha en mjuk högtalare medans elektroniken i affären krämer mer analytiska doningar. Alltid svårt men du har ändå inget val än att lyssna själv.

Jag skulle vilja säga att svårigheten med att överföra en lyssningserfarenhet i affär till hemmiljö är de akustiska förutsättningarna som påverkar tio gånger mer än elektroniken. Högtalare väljer man i princip efter det rum man ska använda dem i. När man vet vilka högtalare man behöver kan man lätt ta reda på vilket effektbehov man har till dem. Att gå från ett annat håll blir bakvänt när man väljer prylar...

Det har du helt rätt i Razor, hade lite bråttom när jag skrev inlägget. Jag tycker oxå att man börjar med högtalarna och sedan matchar elektroniken. Å andra sidan så är det vedertagna att man ska lägga mest pengar på källan....även om jag kanske inte håller med. Skit in skit ut så att säga.

Vill man maximera välljudet kan följande fördelning vara vettig:

1/3 - rumsakustiska åtgärder
1/3 - högtalare
1/3 - elektronik

Nej det vedertagna inom hifikretsar är att man lägger mest på källan även om jag kanske inte håller med. Ett par något sämre högtalare ska spela bättre än en något bättre högtalare som får en skitsignal. Stereoseparation och djup är sådant som bestäms till stor del av elektroniken. Bas och diskant och andra saker som är lättare att höra bestäms mest av högtalarna. Detta ska dock bara gälla om alla sakerna är bra prylar. Givetvis är den sämsta högtalaren mycket sämre än den sämsta cd:n.

Sant är oxå att högtalaren är den del som har störst inverkan på ljudet när det gäller sådant som är lätt att höra därför är det bra att bygga steron utifrån dem. Därmed inte sagt att det är de viktigaste parametrarna för den som är riktigt insatt. När prylarna blir tillräckligt bra får man leta bland "svårare" parametrar för att göra sitt val. Då kan skillnaden vara större om man byter cd istället.

Själv skulle jag lägga ca 30% på högtalare, 20% på försteg, 20% på slutsteg, 20% på CD och 10% på kablar, i en dyr stereo.

Att i en billig stereo lägga 13 000:- på högtalare men bara 7000:- på förstärkare och cd låter oklokt. Snarare 9000:- på högtalare, 6500:- på en integrerad förstärkare och 4500:- på en cd. Grejen är den att ju billigare prylar man har ju större del av kakan ska högtalarna ha.

Att det skulle vedertaget inom hifikretsar att man lägger mest på källan anser jag vara nys och irrläror. Möjligen anser man så inom vissa sektliknande grupper som linnister

Grejen är den att digitala signalkällor idag är både billiga och mycket bra, så där fungerar det utmärkt även med billiga saker.

Och snälla snälla, köp inte dyra kablar och bidra till att göda lurendrejarna inom branschen.

Finns dock andra forum som behandlar detta ämne bättre:

http://www.faktiskt.se/modules.php?name=Forums&file=viewtopic...

Du behöver bara gå till en så vanlig tidning som Hifi & musik för att hitta några som stödjer teorin att skit in skit ut.

Jag tycker att ju billigare stereo ju mer ska läggas på högtalaren. Har du riktigt fina högtalare så kan det göra större skillnad att spendera pengarna på källan.

Att det är digitalt gör det inte lättare. På dig låter det som att bara det är digitalt så låter allt bra. I verkligheten har allt det digital dragits med oerhörda barnsjukdomar som fortfarande finns. Det är väldigt enkelt att höra skillnaden mellan en bra och en dålig cd även om signalen förs över till en extern d/a omvandlare. Det är betydligt lättare att höra skillnaden på olika drivverk och digitala utgångssteg än att höra skillnader på kablar.

Billiga digitala prylar låter oftast mekaniskt, kantigt och onaturligt. Felet de flesta gör är att bara lyssna efter vad som låter bra och då sväljer man nästan allt. Ett kritiskt lyssnande kräver att man gör tvärt om och lyssnar efter allt som känns fel och onaturligt. Då blir nålsögat betydlig mindre.

Skälet till att vissa inte anser att något har någon betydelse beror på en av tre saker. antingen hör de inte, eller så vet de inte vad man ska lyssna efter, eller så har de en så dålig stereo att inget spelar någon roll.

Och vilken trovärdighet har Hifi & Mystik?
I min (och många andras) åsikt en riktig skräpblaska, som alla tidningar beroende av annonsörer. Hur många recensioner har man inte läst där där det som för dagen testas är "det bästa vi någonsin hört!". Hur bra kan det bli? Och vad är "bra"? Om man hör skillnad på en billig och en dyr cd-spelare, hur vet man då vilken som är den bättre ljudande?

Digitalt låter idag väldigt bra. Digitaltekniken har utvecklats långt, och är idag billig och väl fungerande. Digital behandling av ljud i frekvensområdet 20-20kHz är idag ingen större utmaning. Tillverkarna vill förstås att vi ska tro annorlunda. Likaväl som kabeltillverkarna vill att vi ska bi-wira högtalarna - då får de ju sälja dubbelt upp av kablaget!

Men, åter till utsprungsfrågan: Du kan väl beskriva vad man ska lyssna efter, och hur man upptäcker förbättringar?

Personligen anser jag att blindtest + f/e-lyssning är det enda säkra sättet att bekräfta en apparats kvalitet (kompletterat med mätningar). Jag har stor respekt för LTS (ljudtekniska sällskapet) som utför många blindtester, och ibland upptäcker guldkorn i floran av ljudprylar.

Paradoxalt nog är det så att ju dyrare prylar man tittar på, desto större blir skillnaderna mellan dem, och ju större blir chansen att hitta direkt felkonstruerade apparater. Ett favoritexempel är en mycket exklusiv rörförstärkare vid namn Wavac. En förstärkaruppsättning från Wavac kostar $350000 (drygt 2 miljoner kronor alltså), och klarar av att levera ungefär 1W innan disten klättrar iväg över 10%. Bra ljud?

Jag ger inte ett skit för uppmätta värden. Det spelar ingen roll om en förstärkare distar 10% om den låter bra. Det är bara öronen som bestämmer och vilken trovärdighet har ljudtekniska sällskapet. Inte mer än någon annan.

Det är enkelt att veta vad som låter bra. Helt enkelt så ska du lyssna efter om du tror att det är en maskin som skapar ljuden eller inte. Lyssna efter allt som får dig att inte tro att det är "live" och det man upptäcker saker som man inte upptäcker vid vanlig lyssning. Att räkna antalet gånger man blir irriterad på att en skiva låter syntetisk ger en extra dimension. Sitt även i ett mörkt rum och försök placera ut exakt var alla instrument är. Här har D/A omvandlaren ett stort ansvar.

Sen är det så att hörseln är det sämsta minnet så man måste köra A/B jämförelse i blindtest för att upptäcka många saker (dock inte livekänsletestet). På såna här blindtester har jag enkelt kunnat plocka ut billig dyr cd/dvd samt mycket enkelt superdiskant/inte superdiskant.

Du har helt rätt i att skillnaderna blir stora bland highend och även rent defekta produkter förekommer eftersom tillverkaren försöker utmärka sig.

Allt detta löser sig genom att själv lyssna. Hör jag skillnad och tycker att det är till det bättre så får jag avgöra om det är värt priset. Man ska dock komma ihåg att placeboeffekten är upp till 30% så man ska alltid blindtesta.

Det är skillnader mellan produkter även om dyrast absolut inte alltid är bäst. Har tex en inspelningsbar Samsung DVD för 1500:- som låter sjukt bra (bara till film). Kanske bara för att jag bara använder den som drivverk och jag fick ta till livetestet och försöka få fram allt som irriterar mig för att hitta felen.

Så lyssna själv! Du Razor och jag är nog överens om det mesta eftersom även jag lägger mest på högtalarna. Däremot vänder jag mig lite mot att allt ska vara lika bra bara för att det är digitalt. Det har jag själv upplevt mycket tydligt att så inte är fallet.

Kan tillägga att jag efter flera uppgraderingar och många timmars lyssnande har stannat vid en stereo bestående av Dynaudio Countur 1.4 högtalare och Primare elektronik.

Om du inte har eller kan lyssna på dem så skulle jag hellre köpa beta 40 än IQ5 då majoriteten av folk online ger beta 40 högre betyg.
Har dock aldrig själv lyssnat på beta 40, men däremot beta 50, vilket jag tyckte var en mycket imponerande högtalare.

Men som alla säger, provlyssna innan köp, det handlar iallafall om 5000kr.

Tja, vi har det gemensamt att vi båda kör med små stativhögtalare. Själv har jag Ino Audio piP. Sen börjar skillnaderna verkar det som

I övrigt så verkar du i huvudsak förespråka vad som brukar kallas "lyssna och tyck"-metoden. Den går i korthet ut på att man lyssnar och tycker till... dvs man förväntas lyssna och bedöma vad man gillar. Problemet med den är att man bara kan lyssna på ett begränsat antal skivor. Man säkert hitta högtalare med vilka vissa skivor låter bra.. men alla andra skivor som man inte hinner testa? Eller de som ännu inte gjorts...?

Jag provocerar medvetet lite grann, och jag hoppas att det framgår att det kan behövas ett mer systematiskt sätt, och här är mätningar oundgängliga (i kombination med kunskap om hur den mänskliga hörseln och förmågan att uppfatta ljud fungerar). Ett par högtalare med främsta mål att återge ljud ofärgat och neutralt kommer överleva alla trender inom ljudvärlden, för sådana finns och inte många tillverkare vågar att inte låta sig påverkas.

Vad gäller mätningar och apparater så kan de absolut användas till att hitta grejer med potential att prestera bra. En förstärkare som kroknar redan vid 1W och med skyhöga 10% dist har helt enkelt ingen chans att tillfredsställa mina krav på ljudkvalitet. En förstärkare som kan leverera, säg 150W vid 0.01% dist har dock möjlighet att vara mycket bra, även om goda mätsiffror inte i sig är en garanti för att det låter bra. Man kan alltså enligt mitt sätt att se på saken använda mätningar för att sortera bort dåliga produkter, medan de saker som mäter bra har potential att låta bra, vilket dock måste kompletteras med lyssningstest för att säkerställas.

Juzam:

Vill du ha mer av den varan kan jag rekommendera www.faktiskt.se, där de här frågorna debatterats i mängder! Det finns ett antal personer på det forumet med mycket kunskap (och starka åsikter), vilket gjort att det ibland gått hett till, men mycket intressant kunskap har också nått ut på köpet.

Tackar tackar, det var ett tillhåll jag inte sett förut. Brukar vara på minhembio.se en del men faktiskt.se verkar klart intressant!

Ägde ett par Kef Q35 från sent 90tal och de lät mycket bra, som tidigare nämnt har de en fin ljudspridning. Tycker du ska kolla på IQ3orna med, mycket lovordade stativare!

Jag har själv en uppsättning Beta 50 som jag är mycket nöjd med. Ljudet upplevdes ganska stelt och livlöst i början, men när de väl blivit inspelade tycker jag det låter riktigt livfullt och bra. Mitt vardagsrum är ganska stort och det gör samtidigt att Beta 50 kommer till sin rätt. De låter därmed betydligt luftigare än vad de skulle gjort i ett mindre rum.
Precis som någon ovan skrev spelar Beta 50 rejält med bas. En härlig högtalare om man vill ha lite tryck, men ändå välljud. Provlyssnade ett par Focal 918 hos en polare och gillade detaljupplösningen i dom, men ogillade avsaknaden av tryck. Då skiljer det ändå närmare 19 000 kr i pris på dessa.
Hur dyra högtalare är avgör inte hur bra de låter eftersom "bra" är en subjektiv bedömning.
Men gillar du lite mer klipp i grejorna, utan att för den skull låta stelt så är Beta 40 att rekommendera.

Jag håller i stort sätt med om allt i de senare inläggen. En pryl som mäter dåligt torde i de allra flesta fall låta dåligt och en som mäter bra har stor chans att låta bra.

Saken är den att om jag tex bara lyssnar på säckpipa så kan jag kanske hitta en pryl som mäter kasst men som låter gudomligt på säckpipa och då är det ju rätt för mig. Mitt resonemang att det är alltid öronen som bestämmer ganska filosofiskt och givetvis är det svårt att veta hur nya saker kommer att låta om man bara följer öronen. Själv skulle jag inte heller köpa något som mäter dåligt men som i liknelsen ovan så kan det vara rätt ibland ändå.

Sen stämmer det oxå att nya digitala prylar har blivit mycket bättre. Vid en vanlig lyssning är det ofta svårt att höra skillnad på den och dyrare saker. Det som blir störs skillnad enligt mig är luftigheten mellan instrumentet, ljudbildens djup och bredd, samt att billigt kan låta lite syntetiskt. bra saker är både mjuka och detaljerade på samma gång.

Det är betydligt större skillnad mellan en högtalare för 1000 och 5000 kr än mellan en cd i samma prisklasser. Därför ska man lägga minst på källan och mest på högtalarna på en billig stereo. I high end värden kan det vara helt annorlunda.

från glada 70/80 talet? model 1515

http://www.minhembio.com/forum/uploads/monthly_05_2008/post-31259-1210617919.jpg

Att komma med att en tidning, som är beroende av intäkterna från de annonsörer vars produkter de testar (H&M), på nåt sätt skulle ha mer "cred" än MoLT (Musik och Ljudteknik) som är LTS oberoende tidning (med bla respekterade skribenter som IÖ) känns rätt löjeväckande. Har dessa annonstidningar någon gång sågat en undermålig produkt? Nej det händer i princip aldrig. I jämförelsetest får alla högtalare bra betyg, och sen korar dom nån vinnare "även om det var hårfint".

Att folk lägger mest pengar på drivningen och källan i HiFi kretsar är inte heller nåt jag känner igen mig i. Demar inte ex IÖ sina Ino med en billig Denon-receiver? Faktiskt och LTS-folk om några tycker jag är de som har en bra förhållning till att "dyrast är inte alltid bäst". Emotivas XPA-2 som är ett kanonfint slutsteg i den lägre prisklassen rekommenderades ex i senaste MOLT som ett transparent slutsteg för gemene man.

F/E lyssning är väl bra, men inget som är direkt tillämpbart på högtalare.

Sen vill jag framhäva att rummet är nog så viktiga som nånting annat vad gäller återgivningen. Se bara den här intervjun: Kapitel 9

Det var bara mina 2 ören.

/Bran (medlem i LTS men långt ifrån någon expert)

tråden e 3 år gammal