Hur har ni påverkats hittills av FRA-lagen?

Om nån är lite intresserad över signalspaning och spionverksamhet så kan jag på rak arm rekommendera "Med Säpo i hälarna" - Boris Grigorjev en man som var stationerad i Sverige under många år.

Annars finns även "Spioner och spioner som spionerar på spioner" - Tore Forsber, den är inte lika lättsmält som den första titeln. Denna citering från boken säger rätt så mycket vad det handlar om:

"I alla länder finns säkerhets- och underrättelsetjänster. Sverige är inget undantag. Tjänsterna är inga söndagsskolor. Alla arbetar i en gråzon mellan laglig och olaglig verksamhet. Infiltration, värvning av agenter och källor är en förutsättning för att komma åt den eftertraktade, hemliga informationen.
"

Somliga verkar ha nån slags glorificerad bild av spionverksamhet. Det är inget som kan betecknas som demokratiskt. Oftast är det olagligt och sker i en mängd olika länder. Det är en mängd oskrivna regler och aktioner som alla oavsett om de är demokratier eller diktaturer håller på med och har så gjort i alla tider. Skillnaden är vad demokratier använder informationen till. Den informationen de får fram använder de enbart för sin egen underättelsetjänst vinning skull. För att kunna förutsäga olika diplomatiska kriser och för att undvika krig så måste de i vissa fall döda och i en mängd fall bryta mot andra länders lagar och förordningar.

Det som händer på den politiska öppna arenan är i behov av detta informationsflöde. Man måste veta vilka man kan lita på och vilka som ger falsk information. Vissa av de större länderna opererar givetvis med rena militära operationer också som ingen får reda på. Terrorister och spioner som dör ska helst ske i det tysta. Ofta för att man varit tvungen att bryta X antal lagar för att lyckas med det. De soldaterna och de spionerna som gör det här kommer aldrig att få något erkännande eller medaljer. De kommer däremot få skit när de väl misslyckas. Det är då man skriker om att staten borde ha lyckats hindra det här osv osv.