MBY kåserar: Den lilla x86:an som inte fick bli PC
I princip varje ny generation av x86-processorer har hittat till PC-marknaden och används i såväl bärbara som desktops. Ibland händer det dock att en variant, ett märke eller en modell inte får vara med. Oftast är det någon obskyr modell från något obskyrt märke. Det finns dock en x86-processor, från självaste Intel, som aldrig egentligen fick fotfäste i någon PC. Ändå har den används, och används fortfarande flitigt i alla möjliga sammanhang.
Många har väl hört talas om 286, och de flesta intresserade har säkert hört talas om 8088/86, som var den första PC-processorn. Tvåan i "80286" har dock följts av en etta. Processorn 80186.
Innan jag går in i detalj på 80186, så gör jag en avstickar längre tillbaka. Till en processor som heter 8080. 8080 är en processor som är direkt arvtagare från världens första mikroprocessor, Intel 4004 från 1971. Processorn, med dess ordlängd om 4 bitar och en klockfrekvens på 108 kHz (0,108 MHz) - gjort i första hand för ett japansk kalkylatorföretag - följdes snart av 4040. Designed uppgraderades snart till 8 bitar, och så föddes 8008 (0,5 MHz). Därefter, i april 1974, Intel 8080 (3-5 MHz). En logisk följd.
8080 blev snabbt populär och flera datorer designades runt den. Mest känd är Altair 8800 och Ismai-80. 8080 var dock lite bångstyrig och komplicerad att göra moderkort för. Den krävde två spänningar, +12 och +5 volt, en massa kringutrustning och en delikat extern trefasoscillator. Ändock, på grund av processorns framgång, tog Intel fram en variant som bara behövde en spänning, kundre drivas av en konventionell kristalloscillator och hade basal IO integrerat. Det blev Intel 8085. Fem megahertz var standardmodellen, men trådskaparen kan intyga att den är riktigt klockvänlig (jag har en Tandy 200 med en 8085, överklockad från 4,9 till 8,4 MHz). Namnet till trots skiljer sig 8085 från de mer sentida 8086 och 8088. Främst är ju dessa 16-bitarsprocessorer, medans 8085 är 8-bitars.
8086 och 8088 sakande även dessa integrerat godis som DMA, PIO och mer avancerade timers. Ändå fick 8088 en närmast explosionsartad spridning med IBM PC och konkurrenten Compaqs första bärbara. 80286 låg för dörren och kom att bli den första processor som rullade igång megahertzjakten. Först kom IBM AT 6 MHz. Compaq var snart ute med en 8 MHz-variant. AMD, Intel och några till skulle pusha 80286ans hastighet upp till 25 och 33 MHz innan den så sakteligen dog ut.
Nåväl. Populariteten hos 8088 gjorde att Intel tog fram en mer "högintegrerad" variant med fler funktioner, för att underlätta och förbilliga konstruktionen av moderkort. Det blev 80186/88. Initialt med en hastighet om 8 MHz. Processorn floppade på persondatormarknaden men blev populär som mikrokontroller, inklusive inbäddade PC-kloner. Detta pressade fram en modell, 80186XL, som tickar på i 40 MHz - snabbare än de flesta 286- och 386or. Förutom mer funktionalitet, som annars behövdes på moderkortet, infördes en handfull av nya instruktioner. Fler av dessa förknippas med 80286. I PC-världen heter det att PUSHA, POPA, ENTER, LEAVE och IMUL är 286-instruktioner, men faktiskt så infördes dessa för 80186/88 (för den som undrar blir instruktioner sällan "omoderna", och dessa används alljämt. Må vara i 386 protected mode). Vidare hade 80186 funktioner för feltolerans och kunde köra "skyddad" kod, vilket är mumma för embedded, speciell i medicinsk, militär och rymdbaserad applikation. Fast jag vet inte om någon 80186 har hittat ut i omloppsbana (högvis med 2- och 386 finns det dock "där uppe").
Fast det var lite elakt av mig och säga att processorn "floppade". Nämligen, var det embeddedmarknaden som processorn i första hand designades för. Den är ändå intressant eftersom det är den enda "PC-processor med eget namn" som aldrig egentligen suttit i någon PC värld namnet. Den fyller också det hål i namngivningen som finns mellan "86" och "286".
Förutom vissa statliga IT-projekt som den tämligen värdelösa datorn "Compis" eller brittiska "Nimbus" förblev 80186 en parentes i persondatorvärlden. En av de få PC-klonerna som tillverkades med 80186 var "Mindset" från 1984. Den var inte helt IBM-kompatibel, men i gengälld ansågs dess yttre vara så väldesignat att den hamnade på "Museum of Modern Art" i New York. På denna tid, i början av 80-talet, fanns det flera datorer som "nästan" var PC. En annan sådan var Tandy 2000, även denna med en 186 (8 MHz). Tandy 2000 var inte alls den succé som de tidigare Tandy 100 (bärbar TRS-80) och Tandy 200 (vilket är en underbar maskin), båda utrustande med 8085-processorer.
186 eller 188 kan dock fortfarande hittas som hjälpprocessor i t.ex. SCSI-kontrollers. Någon riktig, fullfjädrad PC med 80186 kom dock aldrig. Åtminstone inte från någon större tillverkare, annat än möjligen, möjligen Amstrad (här sviker minnet, men jag har bestämt för mig att Amstrad använde 8086 och 80286 i deras "nästan-PC").
Den vanligaste kapseltypen för 186/88 är LCC, men den finns också både som yt- och hålmonterad krets, där den hålmonterade ser ut som en minivariant av en modern processor; rektangulär med flera rader piggar på undersidan. En DIL-40-variant fanns också (samma kåpa/sockel som 8086/88 och 8087 samt 80287 - den över huvud taget vanligaste sockeln för mikroprocessorer i allmänhet).
Idag tillverkas 80186 fortfarande. 80186E-familjen (E för "Enhanced") tickar i 25 MHz och är helt statiskt gjorda, dvs de kan underklockas godtyckligt ner till stillastående (0-25 MHz). Processorn kan köpas av Intel i rent chip-utförande, dvs man köper ett wafer och kan sedan stoppa in chippet i en egen kåpa, tillsammans med eget godis, för att få en liten och effektiv design.
En av trådskaparens 80188or. Denna XL-12 går, logiskt nog, i 12 MHz.
Fler bilder och teknisk information på CPU-collection.de:
http://www.cpu-collection.de/?tn=1&l0=cl&l1=80186/188
http://www.theatlantic.com/national/archive/2012/05/how-the-p...
"If there's a simple lesson in all of this, it's that hoaxes tend to thrive in communities which exhibit high levels of trust. But on the Internet, where identities are malleable and uncertain, we all might be well advised to err on the side of skepticism."
