Tips på rullande eller åtminstone hyfsat tätt uppdaterad dist med minimalt manuellt underhållningsbehov

Som du beskriver det söker du efter en kompromiss, men jag är tveksam till att du hittar något som ändå officiellt klassas som stable. Än om det heter Debian unstable är det ändå inte testing, och om du känner dig hemma med Debian skulle jag rekommendera just unstable.

Det är egentligen samma sak med Arch, som på ett sätt ofta är snabbast med att integrera uppdateringar och räknas som "bleeding-edge", för ändå så uttrycks det som:

Varken Arch, Debian unstable, faller ihop för minsta lilla. Den enda stora förändringen vid Debian-horisonten är den nu mycket troliga övergången till systemd.

Ja det blir som en motsägelse det där. Med täta updateringar blir underhållsbehovet större. Uppdateringar är ju en del underhållet man gör. Fast man kommer änu inte ifrån det. Kör man "stable" får man uppdateringarna i en större klump istället när en ny utgåva släpps.

Nja, lite osäker på hur du menar här men det går ju från stable till testing till unstable. Unstable är den mest bleeding-edge, den som är mest lik arch. Vill man ha lite nyare mjukvara än stable men ändå i-princip-stable så kan man ju kompromissa och köra testing.

TS kan byta enkelt till testing eller unstable genom att byta i sources.list.

Och det blev även jag... Ja det ska vara tvärtom. Jag snurrade till det lite utifrån Arch testing.

Å andra sidan skulle jag inte heller påstå att Debian unstable är så instabil som man skulle kunna tro utifrån namnet.

Tack för att du rättade mig!

Jag har kört Debian Unstable på hemdatorn sedan 2005 utan stabilitetsproblem förutom sådant som jag orsakat själv, så jag kan intyga att det inte är någon "tickande bomb", precis.

Vad gäller kommande SystemD-övergång så kommer det troligen inte vara någon egentlig fara där heller. SysV init kommer fortsätta stödjas, och man kommer själv kunna välja när/om man vill migrera. Förr eller senare är det säkert en bra idé, men det är ingen som "tvingar" en att migrera existerande system bara för att SystemD vid någon tidpunkt kommer markeras som default för nyinstallationer.

Nya versioner en gång i halvåret, ofta med ordentligt mycket bleeding edge. Support för ett år gamla versioner.

Jag tycker personligen att det är för många drastiska ändringar mellan Fedoraversioner för att jag skulle vilja köra det på en maskin som "bara ska gå" (vilket jag gör ändå på ett ställe, då jag ärvt skötseln av en sådan installation som härrör ända från "Red Hat Linux"-tiden). Jag uppskattar att de vågar göra stora ändringar för att utveckla Linuxsystem generellt, men flera gånger har jag känt att man är något av en labbråtta, i än större grad än i Debian Unstable.

Vid flera Fedorauppdateringar har det behövts märkbar handpåläggning för att få igång saker igen. Senast var det MySQL→MariaDB-övergången som krävde manuella och odokumenterade fixar av databasen, samt att nätverkskortens alias började växla icke-deterministiskt sinsemellan vid uppstart . Dessförinnan så har det varit flera "hårda uppgraderingar" som krävt uppgradering via externt medium; det nya uppdateringsverktyget sedan ett par versioner ska göra att detta inte längre behövs, men då har ju detta verktyg i sig varit otestat och problematiskt i stället.

Det är möjligt att Fedora passar väl här, men man ska veta att Fedora är rätt långt ifrån trådskaparens nuvarande Debian Stable i mål och utförande.

"Manuell underhållning" skulle ju kunna misstolkas.