Är jag snål?

För att svara på den ursprungliga frågan; nej jag tycker inte du är snål. Det verkar som att du är ekonomiskt lagd, men inte överdrivet. Så länge barnen uppfattar sig som likvärdiga så tror jag inte det finns något problem här...

Edit: tänker du spara 6k om året till din dotter så rekommenderar jag dig att spara 500 i månaden istället, det tjänar du på.

Skickades från m.sweclockers.com

Fonder.. Du sparar ju på 18 års sikt.. Dela upp pengarna ca 25—50—25, dvs 25% i värdepappersfonder, 50% i blandfonder och 25% i högriskfonder dvs aktiefonder.. Är du trygghetsknarkare ökar du andelen lågriskfonder och minskar mellanrisken.. Och jag rekommenderar dig att spara i barnets namn, då vet du att pengarna är låsta..

500 i månaden är ganska mycket föv, jag sparar 100 till mina barn..

Skickades från m.sweclockers.com

min erfarenhet angående gemensam ekonomi är: min lön= familjens ekonomi, hennes lön= hennes ekonomi.
skulle aldrig ha gemensam ekonomi med någon i dagsläget, det blir bara bråk och tjafs i det långa loppet.
min lön= jag bestämmer vad den går till, hennes lön= likaså.
sen gäller det ju att använda huvudena och prioritera rätt vart pengarna hamnar, men ändå, vill inte jag lägga pengar på en ny TV som familjen vill trotts att vi redan har en duglig, så behöver jag inte och tjejen har inget att säga till om och om hon ändå vill ha en, då får hon punga ut för att få den.
frihet då det gäller pengar är så skönt.

men nu svävade jag iväg lite, sorry.
för att svara på frågan, nej, du är inte snål.

Det låter abrupt p.g.a. uttrycket att "älska" barnen, eftersom det kan ha så olika betydelse för olika människor.

Vad jag hör är t.ex. att om du nu inte älskar hennes barn, skulle du inte låta dem komma in lägenheten, att de måste köpa sin egna mat o.s.v. men jag kan ändå inte föreställa mig att det verkligen skulle vara scenariot här, va?

Jag tror att du definitivt har en plats i ditt hjärta även för hennes barn, för de spenderar även mycket tid med dig trots allt och så där, så de kommer naturligt att bli en del av er lilla familj. Det låter otroligt elakt, nästan rentavt fientligt att säga något annat. Att de inte skulle vara en del av gruppen.

Men till saken, jag säger att du inte är snål. Du hjälpte din sambo när hon behövde det, det gör inte någon som är snål på riktigt.

Jag tänker att du är en god människa, men som du uttryckt det i första posten låter du faktiskt ganska barsk och kall. Att säga att man inte älskar någon är ganska taskigt, speciellt om det är ens sambos barn.

Nu har jag ingen andra hälft eller barn på något sätt, men om jag hade det, skulle jag åtminstone tänka att om de nu var "bonusbarn", så skulle de ändå vara en del av familjen, eftersom de trots allt spenderar den mesta tiden hos dig/er. Det betyder naturligtvis inte att du ska åsidosätta din egna dotter. Henne har du en klart större ansvar för, även om det inte heller betyder att du ska åsidosätta din sambos barn. Men om din sambo behöver ekonomisk hjälp en eller två gånger, så är det rätta absolut att hjälpa till om möjlighet finns, vilket du gjorde, vilket var vänligt av dig.

Jag förstår helt och hållet. Det var även det jag menade då jag sa att olika människor tolkar just "älska" eller "kärlek" på olika sätt. Jag uppfattar det som att du tycker att det är den ultimata versionen av att tycka om någon, medan jag själv t.ex. ser det som ett mer alldagligt uttryck.

Och som du sa, det är kanske inte något man ska säga åt ett barn. Men som vuxna individer inser vi att det inte egentligen är menat som någonting elakt egentligen. Och känslor är alltid en tolkningsfråga, det kommer man inte att komma undan.

Men som det låter så har du en välfungerande familj och så länge ekonomin går ihop utan större bekymmer är det definitivt bra. Jag vet inte hur man ska se på det om du fick lägga din dotters pengar åt någon annan. Dock är hon ju fortfarande väldigt liten och lägger du ändå undan 72k i året under den resterande tiden, så är det nog relativt mycket för vem som helst. Denna gång råkade din sambo behöva de pengarna. Kanske kan hon hjälpa dig genom att ge tillbaka de pengarna någon annan gång när hon börjat arbeta igen? Själv ser jag inte ekonomi som en tävling eller något strikt, utan åtminstone här i huset försöker jag ha det som att vi alla har våra privata ekonomier, men vi kan definitivt enas och hjälpa till vid lite större inköp av grejer som alla kommer kunna dra nytta av, mat exempelvis. Alla kan inte bidra med lika mycket här, vilket är lite synd, givetvis, eftersom det sätter större press på de andra, men det är inte mycket som går att göra åt den saken.

Men jag tycker inte du ska grubbla så mycket på saken. Vad du gjorde var klart rätta valet och det är bättre så här än att din sambo och hennes barn ska behöva lida. Om de hade blivit utan mat, kläder eller vad nu än pengarna gick till, hade det varit ett snålt drag, men inte vad du gjorde!

Har inte läst vad andra har skrivit men du verkar vara världens bästa farsa! din dotter kommer uppskatta allt du gör för henne, hoppas att hon har förstånd nog att uppskatta det lika mycket som det borde göras!

Må väl och hoppas att du och dina nära och kära lever ett långt liv!

Tycker väldigt många låser sig fast i att han skrev att han inte älskar hennes barn, vilket jag iof kan förstå för det låter fel. Men ni får tänka på att det är ett ord som betyder otroligt olika från person till person. När Suecia skriver att han tycker om dom så kanske någon annan med exakt samma känslor hade valt att uttrycka sig att han älskar dem.

Jag tycker du gör helt rätt. Som när min mor hittade sin nya gubbe så gjorde dom så här.
Hyra el allt sånt delar dom på. Mat så lägger dom in 2-3k per person från deras sida "tror det är runt 2-3k iaf." oss, jag äter inte super mycket och det gör inte min mor heller. Jag har aldrig fått någon present av honom i julklapp eller födelsedags present, samma gäller min mor till hans barn. Har aldrig haft något problem med det. Han tjänar mer än henne etc. Dock så lägger han undan och har bil som hon ej lägger några pengar på då hon ej kör. Men om hon skulle få pengar problem så kommer han lägga ut, utan något problem. Jag ser inget fel med det sättet. Jag tycker det är mycket bättre än att ha gemensam inkomst. Menar om du vill köpa något du känner du vill ha så kanske hon blir sur för då kanske hon ej har råd med det hon ville ha, men ni vet ej vems pengar det igentligen var som det gick till.

Men hur gör ni med din dotter? Betalr du 50% av allt där eller 100%?

Sen ordet älska är väldigt stort ord. Bara för man ej älskar någon betyder det ej att man bryr sig om personen, hjälper barnen om dom behöver komma någon vart med körning etc. Tycker du tänker helt rätt och är inte snål alls.

Men sen kommer bara frågan. Har hennes barn ett spar konto som ditt barn har? Om dom ej har det och får reda på det så kan det bli problem. Det är de enda jag kan tänka mig.

Nej det låter helt rimligt.