Utbildning.x1

Gymnasiet är inte sån stor grej. Vad som däremot är en stor grej är vad man gör när man INTE är i gymnasiet.

1) Man har väldigt mycket fritid under gymnasiet. Utnyttja det och lär dig sådant som verkar intressant. Så fort du blir någorlunda intresserad av ett ämne, läs en bok och kolla om du gillar det. Var inte rädd för engelsk kurslitteratur på högskolenivå. Många böcker förutsätter inga tidigare kunskaper förutom lite vilja att lära sig något ordentligt. Det finns givetvis bra svenska böcker också, men engelska brukar ofta täcka samma saker som den svenska + mycket mer och djupare.

2) På tal om punkt 1, läs så mycket engelska du kan, både på fritiden och i skolan. Om du gillar skönlitteratur, skippa svenska böcker helt. Originalspråk är ofta bättre. Engelska pockets är billiga på typ adlibris/bokus. Läs engelska tills du hellre läser engelska än svenska. Engelska är de-facto inom nästan allting datorrelaterat och det är väldigt bra att behärska.

3) Läs så mycket matte du kan. Gymnasiematten är inte svår egentligen utan det är något slags grupptryck, alltså många tror det är svårt för att andra tror att det är svårt (för att andra tror att det är svårt, i oändligheten). Du har säkert ända sedan högstadiet hört hur svår Matte C är. Det bidrar till att kursen framstår som svåre än vad den egentligen är.

4) Läs även alla kurser nödvändiga för behörighet (tror det är Fysik B och Kemi A. Eller så är det Kemi B).

5) Om du har möjlighet att läsa språk utöver engelska, gör det! Språk är nog det enda som lärs ut i gymnasiet som du inte kan lära dig på egen hand och som dessutom står sig bra rent kunskapsmässigt "i verkliga livet". Matten du lär dig i gymnasiet är enbart till för att göra det lättare att lära sig högskolematten och är därför inte så användbar i sig. Språk ÄR däremot användbara i sig. Om 8 år har du ingen nytta alls av gymnasiematten eftersom du då läst högskolematte. Språk har du däremot nytta av. Jag ångrar att jag inte läste mer språk i gymnasiet.

6) Programmering är roligt! (Det var i princip det enda jag gjorde under gymnasiet). Lär dig programmera tycker jag. Du kommer förmodligen läsa några programmeringskurser i framtiden, men varför inte börja redan nu för att ligga ett steg före alla andra. Se punkt 1, låter det kul köp en bra bok.

7) Se även den här tråden som handlar om nästan samma sak: http://www.sweclockers.com/forum/showthread.php?s=&threadid=6...

Kemi A, fysik B och Matte D är vad som krävs för de flesta Civilingengörs- och högskoleingengörsutbildingarna, och det är väl något av dom som du bör statsa på om du utbilda dig på högre nivå, speciellt om du vill läsa på Chalmers eller KTH. Linköpring är ett hett tips annars.

Är det teknikprogrammet eller Elprogrammet du läser?

Kan även rekomendera diskret mattematik om du är intresserad av programmering. Det missade jag och det ångrar jag lite

Det Psionicist håller jag med om när det gäller programmare (alltså civilingenjörstitel eller annat inom datavetenskap). Men om du vill bli nätverkstekniker (eller något annat inom den kategorin), alltså drifta nätverk, planera hur det ska byggas ut etc. etc. så är det nog lite annorlunda man ska gå. Jag vet inte vad universiteten erbjuder för sådant. Datavetenskap är just en vetenskap där man kan utbilda sig till och forska. Nätverkstekniker är "bara" ett yrke och yrkesutbildningar och/eller certifikat/kurser från leverantörerna är (nog) det man lär sig på.
Jag skulle gärna vilja höra någon som är mer innåt att vara nätverkstekniker om hur det gäller med detta.
Nog om det (med nätverkstekniker).

Om vi nu tar programmerare.
Som hobbyprogrammerare kan man lära sig mycket men studerar man det på universitetsnivå så känner man att det är ett riktigt forskningsområde. Du lär dig mer och får lättare jobb som programmerare (om du inte har riktiga bra saker du kan visa att du kan och har tidigare "arbetserfarenhet").
Så skulle du vilja bli programmerare så tycker jag du ska gå till universitet/högskola.
Och matematiken. Det är svårare än det låter och ska du studera på universitetsnivå så bör man lära sig att gå ifrån datorn (vilket jag försöker lära mig ). Man behöver faktiskt studera matematik mer än på lektionerna och göra läxor bara. Gymnasiematematik är "enkel".
Idag sänker många ingenjörsutbildningar sina antagningskrav till matematik D. Det betyder inte att de blivit enklare, utan det måste lindas in i början av utbildningen. Universitetsmatte är svårare än vad som finns på gymnasiet, men studerar det så går det. Och sätt inte så jävla många mentala bockar ("jag kan inte").

Psionicist punkt 5: Helt och fullständigt rätt. Kan ta ett exempel. Jag hoppade på spanska-kurs på sista året i gymnasiet. Egentligen är det ju inte meningen att universitets ska utbilda i nybörarnivå av sådant här, men Uppsala (och många andra såklart) har nybörjarkurser. Jag sökte den där kursen i spanska på universitetet och hamnade i reservgruppen (bland de tio första). Jag har ca 18,6 (orkar inte räkna om igen nu) i avgångsbetyg från gymnasiet (som det räknades på) och jag hörde av studievägledaren att det var flera hundra på reservlistan. Så tjii var det med det. Andra sätt involverar att man får betala för utbildningen och det kan nog vara rätt pressat schema. Så smörj dig på skattepengarna i på gymnasiet och läs flera språk!
Ja även om du går något program som inte har 3:e språk på schemat så kan det finnas på individuella valet eller så kan man alltid snacka med studievägledaren och utöka vad man läser för kurser. Sådant går att ändra om rätt mycket (mer än vad jag trodde när jag började gymnasiet). Dessutom klagas det ju idag på att ungar läser för enkla kurser på gymnasiet där språk räknas till svårare och inte får så många sökande. Så om du inte har tid med ett språk på individuella valet så kanske du kan gå med någon annan klass på deras språk (det lär alltså inte vara fullproppat överallt).

Det här blev långt...
Iaf sen när du läst massa extra fått jobb (endera programmare och då förhoppningsvis genom universitetsutbildning) så kan du se på de där som sket i studierna på gymnasiet gå och städa korridorerna som arbete...

Självklart kan du läsa Ma D på gymnasiet, jag läste A till F samt Diskret, dock tror jag inte F erbjuds överallt. Men gå upp till någon studievägledare eller något sånt och säg att du vill ha Fysik B, Kemi A samt Matte D, det är inte så svåra kurser så länge du går på lektionerna och lyssnar på vad som sägs.
Att kunna gå ifrån datorn vetifan om det behövs, jag vet att jag inte kan det iaf

De flesta programmeringsjobb använder faktiskt inte avancerade algoritmer. Egentligen går det bra att läsa en utbildning utan någon matte alls, om du vill jobba med vanlig programmering. Ska du jobba på ett high-tech företag (kompilator, spel, etc) så måste du kunna mycket matte. Ska du bara ha ett vanligt programmeringsjobb så behövs inte matten. Min kompis som jobbat mer än 10 år som programmerare för olika företag säger att han aldrig använt något datavetenskapligt/matematiskt någon gång. Vanliga IT-företag kräver inte sådana kunskaper. Inte jag heller i mina datajobb har behövt något datavetenskapligt eller matematiskt. Egentligen räcker det med Ma A + några programmeringskurser i t.ex. Java för att kunna jobba som programmerare. Det är som ekonomer, de läser massa finansiell teori - som de aldrig använder i sitt jobb. Helt onödigt.

Läs på http://www.dsv.su.se/ t.ex, den 4åriga utbildningen innehåller knappt någon matte alls. Eller en ettårig påbyggnadskurs på någon privat "högskola" - de innehåller inte heller någon matte. De räcker gott och väl till 90% av alla programmeringsjobb.

EDIT: länken korrigerad. Tack Aqualize!

Jag hade läst tyska tre år på högstadiet. Det är skit. Men läs något annat språk, något romanskt alltså. För tyska, det är ett jäkla fult språk (hehe ). Spanska är mer "elegant" (ett favoritord för Emilsson?).

(Vad gör jag då? och matten? kan man ens läsa Ma D på gymnasiet?)
Du försöker få de kurserna också, och om inte kanske byta program. Men jag tycker du ska vara väldigt säker och tänkt igenom det då. Beroende på hur långt ifrån de är så kan du ju få börja med nästa årskurs och bli kvar i gymnasiet ett år till. För hela livet är inte det så viktigt (bättre att välja rätt) men om det går att ordna inom ditt program är det väl bättre.
Ja man kan läsa Ma D på gymnasiet. Matematik A till matematik E samt matematik - breddning och matematik - diskret kan man läsa på gymnasiet (enligt skolverkets kursplaner). Man hör ofta om matematik F, någon som kan säta punkten på vad det är (gissning: någon av diskret eller breddning).
På universitet behöver man inte läsa matematik lika sekvensiellt (iaf efter några kurser). Gymnasiematten (jag har inte läst E, diskret eller breddning dock) så handlar det om att räkna och räkna och räkna. Det blir mer riktig förståelse av matematik på universitet, speciellt algebran i början känns annorlunda eftersom man inte brukar hålla på med det specifikt.
Jag kollade diskret:
http://www3.skolverket.se/ki03/front.aspx?sprak=SV&ar=0607&in...
Håller med om att det där har du definitivt nytta av för programmering och högskolematematik, läs!

Intagningspoäng? Vem har sagt något om intagningspoäng? Det jag råkade nämna var bara för en introduktionskurs i ett språk, ville bara visa att kursen var så nedriskt populär och man kan enkelt få det på gymnasiet istället (nu motsvarar den 3 års gymnasiespråk på 1 år istället för visso).

Du ska nog rikta dig mot vad du vill göra mer än att se civ. ing. direkt. Det finns datavetenskapliga utbildning som inte kräver fysik och kemi, men det är inte ingenjörer också.
Sen finns systemvetenskap...

Jag var inte bra på engelska i gymnasiet (men inte så värst dålig heller) men tittar man tillbaka så ser man fel direkt. Skulle vilja säga att man nog inte ska bedömma själv hur många fel man gör när man skriver

Att folk skräms om Ma C på gymnasiet är nog också för att det introducerar något "riktigt" nytt. Ma A är reptition och B fortsätter mer eller mindre i samma stil.

Som Emilsson skriver så behöver man inte applicera matematik på programmering, det finns så många olika typer. Men att känna till och förstå matematik tror jag hjälper (så man kan vara med i tankesättet).
Men man är ju mer begränsad till vad man kan göra om man inte kan fler koncept.

Och Emilsson får nog ändra länken. www.dsv.se slänger iaf mig till http://www.dsv.com/irj/portal/anonymous?j_user=anonymous.se.s...
Det känns som de inte håller på med utbildning...

Vår var iaf linjär algebra.

Följer du bara med på lektionerna och göra en smula hemma är matten inga problem, vi gör matte E nu (3:e året) och det går fortfarande smärtfritt.

Mattematik F = mattematik breddning
Det är förberedning för högskolestudier tror jag. Kan ju vara vettigt att läsa om man tänker plugga vidare som ingengör

Du ska ha rätt bra betyg för att komma in där ja.

För att bryta trenden lite (och kanske göra dig mindre nervös) så måste jag säga att du absolute inte behöver vara jättebra på matte eller vara ett geni för att komma någonstans och du behöver inte ha gått på de bästa universiteten för att få bra jobb.

Själv är jag ganska dålig på matte och tyckte att MaB var riktigt svår i förhållande till vad man redan kunde (MaC var däremot snuskigt lätt), men jag har inte haft några problem i branschen ändå. Okej att jag gärna skulle vara bättre på matte, men det är något som får komma med tiden. Jag hade ganska svårt för linjär algebra också, men när man har arbetat med det ett tag i efterhand så kan jag säkert ta mig igenom en sådan kurs utan ansträngning idag.

Jag har alltid vart kass på matte ska tilläggas, jag har aldrig vart smart på det sättet. Men det går ändå!

Kan skriva ett par ord om nätverk också då jag har en kompis som har studerat nätverk några år.

Det verkar bara handla om cerfifikat. Fixa några ciscocert så verkar du klara dig bra, och universitetsutbildning etc verkar inte spela någon roll där. Har du de bästa certifikaten så kommer folk skrika efter dig, och dem kan du få på lite olika sätt, vet dock inte vilka alternativ som är vettiga i Sverige dock.

Jag tycker du ska skippa C++ eftersom det är ett onödigt komplicerat språk. Börja med ett enklare språk t.ex. Java eller C#. I C++ kommer du sitta i timmar och undra vart ett kommatecken ska vara. Krånglig syntax. I Java/C# så slipper du sånt och kan börja programmera nästan omedelbart istället. Det är väl det du vill?

Jag går sista året på Teknik/IT nu, och jag har läst matte A-E samt fysik A och B.
När jag började gymnasiet så tyckte jag att både matten och fysiken var skitsvår, men jag bestämde mig för att ändra på det, så jag böjade tänka logiskt, och utgå ifrån att det inte alls var svårt.
Nu lutar det åt ett MVG för mig i fysik B.
Det handlar väldigt mycket om att ha ett självförtroende, för egentligen så är det inte särskilt svårt...

Jag tror säkert att du kan läsa matte E och fysik B, även fast du går EL/Data, det är bara att ta kontakt med din studievägledare.

Ett annat tips är att gymnasiet ofta har vissa enklare datorkurser t.ex programmering.
På vårt gymnasie har vi t.om en Linuxkurs.
Du har mycket fritid på gymnasiet, och särskilt mycket eftersom du går el (tror jag).
Använd den tiden till att lära dig saker som du tycker är kul (som tidigare har sagts) fast försök styra det åt kurser som skolan har. Du kan sedan enkelt och lätt be att få tenta av de kurserna, och om du kan ämnena bra så får du troligtvis ett MVG.

Jag började lära mig *NIX-system när jag började ettan på gymnasiet, och som en bieffekt av det så har jag blivit bättre på engelska och programmering.
Detta i sin tur har bidragit till MVG i engelska A,B och C - det är totalt 300 poäng kurser.
Det har också bidragit till MVG i Linux - 50 poäng, och MVG i två programmeringskurser - totalt 200 poäng.
Alltså, det har givit mig 550 poäng MVG.

Det är helt klart värt det.

Just nu behövs det inga jätte bra betyg för att komma in på de flesta civilingengörsutbildningarna. 15 poäng räcker till de allra flesta.
För att öka dina chanse ytterligare så är det bra att göra högskoleprovet eftersom en tredjedel av de som tas in tas in på enbart högskoleprovet. Det är endast det bästa provet som räknas så gör det flera gånger. I snitt höjer man sig mer än 1.0 från första till andra provet.

F1113:
nu kanske det här låter lite trist och taskigt (det är inte menat att vara det), men jag tycker att du kanske borde fundera om du inte vill gå i en klass där det finns fler som har samma ambitioner.

Jag vet att det har hjälpt mig och utvecklat saker som jag absolut inte hade tänkt att jag kunde bli bra på eller var intreserad av. Jag tyckte det var viktigt med klasskamrater som också strävade efter något eftersom jag tycker det är kul att bli "utmanad" utanför lektionerna också. Dessutom blir det lite lättare att förstå alla ämnena med lärarledda lektioner.

(BTW så jag tycker du ska snacka lite med SYO och några vuxna)

F1113, jag tror att du går fel program för det du vill hålla på med. Satsa på någon naturvetenskaplig (teknsik) gren, annars kan du inte komma in på högskolan utan att läsa extra på komvux efter gymnasiet. I och med att du bara läst ett halvår så kanske det inte jättesvårt att byta. Prata med din Syokonsulent.

Vad gäller pluggandet på högskola så måste man helt klart plugga mycket, men jag tror att nästan alla som lägger manken till faktiskt kan klara av det. Dessutom, som läget ser ut nu så kommer du in på någon vettig utbildning (kanske inte ditt förstahandsval) så länge du har läst det man måste på gymnasiet.

KTH och Chalmers må vara dom mest kända namnen, men det är ingen större skillnad mellan högskolorna vad gäller kvalitet på civilingenjörsprogrammen.

Det spelar ingen roll vilket program man går, bara man har godkänt i de kurserna som krävs (behörighet) till för den utbildning man vill söka senare.
Genom att gå natur eller teknik så är man ju garanterad sådana kurser för civ.ing., men går det att ordna dem extra (läsa "utökat program") så duger det lika bra.

Vill du inte plugga på komvux så kan du gå ett kompletterande basår på högskola/universitet.

Vet inte hur det är på andra ställen, men i Uppsala har de inte tillräckligt sökande för att fylla kvoten på datorrelaterade utbildningar, som datavetenskap, systemvetenskap och civilingengör i it (it-programmet).
Samma sak gäller (vad jag vet) alla sveriges datavetenskapliga program.

Personligen tror jag många av de "kända" skolorna är lite överskattade, jag tror det som gör att man blir bra inom det man pluggar är att man är motiverad och har diciplin att plugga och övar hemma på saker relaterade till utbildningen (t ex programmera egna spel eller liknande, dvs tillämpar det man får lära sig).

Jag tycker du ska först och främst ska kolla på vilka kurser du vill läsa, och sedan kolla vilka utbildningar som erbjuder dom.

Sen tror jag att titeln civilingengör också är lite överskattat, tycker inte att man ska välja utbildning på grund av titeln. Kandidatexamen + Masterexamen är lika lång som en civilingengörsutbildning men civilingengör är ofta bredare medans kandidat+master är mer fördjupat.
Tror det är mest gamla tanter och gubbar som tycker att man SKA ha civilingengörsexamen för att kunna något och kollar på titeln istället för betyg.

Jag tycker det är underbart, en hel klass fylld med folk som har samma intresse som mig. Tycker att, till skilnad från gymnasiet, kurserna jag läser nu har ett syfte vilket gör det mycket roligare att plugga.

Håller inte med dig. Visst finns det kurser som man får sitta och programmera assembler, men det låter på dig som om en stor del av utbildningen handlar om att programmera assembler och läsa binärkod =).
Jag bara läst en kurs som involverar assembler och bygga egna kretsar, digitalteknik och datorarkitektur, resten av kurserna som har med det att göra är valbara. Gillar man assembler finns det kurser för det, om man inte gör det behöver man endast komma i kontakt med det en gång under hela utbildningen.

Sen behöver man inte alls älska programmerandet och det matematiska. Visst måste man tycka om minst en av av. Tex gillar många i min klass programmerandet men hatar matte, och andra tycker tvärt om. Datavetenskap är så mycket mer än programmering. Det finns ju t ex teoretisk datavetenskap och människa och datorinteraktion, som inte alls är lika mycket programmering som den praktiska datavetenskapen.
Jag tycker t ex programmeringen är den tråkiga delen av utbildningen, det roligaste är problemlösningen och den matematiska delen.

Kan lägga till mina 5cents. Jag har pluggat ett år på Datorteknik och elektronik på Mälardalens Högskola och nu en termin på IT, på KTH.

På båda utbildningarna kom alla som sökte in, det blev till och med platser över. Så intagningspoäng är (var) det inga problem med. Jag säger inte att du ska slappa och bara få G i alla dina ämnen för poängen ändras ju från år till år. Jag hörde att det kanske kommer en ny IT våg om några år och då kan det bli svårare att komma in, men ligger man över medel så ska det nog gå bra.

Matte F på mitt gymnasium var, som någon annan skrev, linjär algebra. Jag är mycket glad att jag läste det för det innehöll exakt samma sak som första mattekursen på högskolan. Vilket gjorde att jag fick mer tid till programmeringskursen då.
Något som jag ångrar är att jag inte läste diskret matte på gymnasiet, för det kom oxå på högskolan. Kan tillägga att diskretmatte är den roligaste matten som finns Man räknar bara med heltal, det är inga svåra ekvationer man måste komma ihåg, bara rolig problemlösning och sannorlikhetslära.

Läser du inte fysik B, kem A, matte D på gymnasiet så finns det två alternativ till att bli behörig till högskolan. Antingen komvux eller det som jag rekomenderar (för att det verkar trevligare/roligare) en bastermin eller basår på högskolan.

Högskolan är mycket mognare än gymnasiet och roligare. Alla i klassen har samma intressen, och som SPENEN så verkar kurserna ha ett riktigt syfte här. De anknyter till nått i verkliga livet som man är intresserad av.

Sen det här med att välja vilken högskola och titel man kommer få. Stirra dig inte blind på att bli civilare, högskoleingenjör är också en titel man kommer långt med. Sen finns det ju KY-utbildningar, men de tycker jag är lite siochså med. Tycker man blir för specifierad till ett visst jobb då. Läser man civil/högskole så kan man gå tillbaka senare i livet och läsa till en annan inriktning (så som jag fattat det).

KTH och Chalmers är ju de man hör mest om, men jag tycker faktist inte det är glamorösare (eller vad man nu ska säga) att gå på KTH jämmfört med MDH. Högskola som högskola liksom. Sen verkar det som MDH har roligare studentliv än KTH, där hade vi pokerkvällar, filmkvällar, innebandy och sittningar (fester) regelbundet. KTH är det lite mer tråkigare. Det kan ju oxå vara så för att IT på KTH ligger ute i Kista och inte på stora campus (där datorteknik finns).

Justja, ang vilket programmeringsspråk du ska läsa så kan jag lägga till att på MDH är C det första språket och på KTH, IT, är det Java.

Sen så håller jag med de andra, välj ett tredje tal/skriv språk t.ex spanska på gymnasiet. Jag ågrar till tusen att jag inte gjorde det. Lättare att få jobb utomlans sen också

Som avslutning kan jag skriva: Tänk på vad du vill bli, kolla vilka högskoleutbildningar som kan erbjuda dig det, läs behörighetsämnena på gymnasiet och ha kul!

(längsta inlägget jag skrivit hittills, hoppas att det blev någorlunda sammanhängade/relevant, sitter och pluggar matte samtidigt )

Jupp. Precis det som är tanken med basåret.

yes, så gjorde jag när jag drog in på högskolan (som jag sen tröttnade på snabbt).

Du kan alltid läsa till extra kurser efteråt. Antingen via gymnasiet eller via högskolan, ta det som passar bäst.

edit: hepp, man får inte alltid vara snabbast.

Korrekt. Hur mycket du läst innan och vilken utbildning du vill hoppa på avgör om du behöver läsa basår eller bara bastermin.