Jag kommer dra det hela i enormt stora svep för att inte dra hela min livshistoria.
---------------------------------------------------
TL;DR:
Så länge länge anynomitet och begäret om att vinna existerar så kommer det att driva även den mest lugna personen till att betee sig olämpligt i många fall. Att många unga (arga?) människor dras till denna typen av spel gör det inte till en bra miljö heller direkt - Mycket vilja ha konfirmation och hormoner som flyger i luften.
Så tror inte MM-systemen i sig är problemet alls faktiskt, speciellt inte då spel idag har rätt solida och logiska system som väljer dina medspelare (boosting är ett undantag som inte är med i detta).
Det är egentligen inte någon större skillnad på spelande online och arga trafikanter - Om någon gör något dåligt så kommer du slänga dig på tutan och hytta med näven, spelar ingen roll att du inte kommer träffa personen igen eller om den personen ens tar till sig. Du kan ej heller välja dina medtrafikanter. Den stora skillnaden är att den personen som för sig illa nog kan riskera straff (av med körkort, böter o.s.v.).
---------------------------------------------------
Backgrund
Jag spelade på en rätt hög nivå och gör det fortfarande i dem spelen jag lirar idag (Diamond Starcraft 2 Season 1-2, Diamond 1 i LoL, 3.5+ SR i Overwatch, top 500 ladder i Diablo 3 Season 8 o.s.v.). Så jag hade väldigt höga förväntningar på mina medspelare, oavsett om det var vänner eller totalt okända människor jag träffade genom matchmaking.
I tonåren var jag den där personen som skrev till folk att ta sitt egna liv, jag kunde börja "trolla" om mitt lag inte presterade efter förväntan som på den nivån vi spelade o.s.v.
Detta var dock något som blev bättre ju äldre jag blev, dock inte helt uteslutet.
Blev även diagnostiserad med ADHD i vuxen ålder (vilket jag inte beskyller något för egentligen), och när rätt medicinering infann sig så försvann den största biten av mitt temparament som kunde efterliknas Thor's vrede.
Idag kan jag kolla tillbaka på mitt egna beteende och tänka "vad f*n tänkte jag på när jag slängde ur mig det där..?". Det närmaste till ett svar jag kommit fram till är att jag tog ut ilskan från saker som hänt i livet på mina medspelare när jag fick motgångar även i spelets virtuella värld.
Men jag kan idag säga att jag slutat spela dessa typer av spel nästan uteslutande, känner att jag blir mer irriterad än glad av att spela dem. Har mycket roligare med att spela sjysta co-op spel med vänner/SweC-medlemmar eller något bra singleplayer spel. Enda "tävlingsinriktade" spelet jag lirar idag är Overwatch, men även det är endast med vänner.
Slutkläm och faktorer
Det jag har tagit lärdom av under dessa ca. 10 år är att finns det något att vinna i ett PvP baserat onlinespel, oavsett rank eller MM-system, det är att folk av alla dess slag kommer betee sig som kompletta idioter vid något skede. Inte ens min broder kunde hålla humöret i schack under vissa spelsessioner - Och han är en sådan person som inte har en gnutta ont i kroppen.
Anonymitet är nog den största bidragande faktorn i slutändan dock, enligt mig. När du spelar ett spel online och beteer dig illa så är det värsta som händer att du kan få ditt konto spärrat - Till skillnad från "verkliga livet" där du kan få allt från böter till fängelse.
Jag tror en betydande mindre andel människor skulle betee sig som dom gör (inkl. mig själv för ett par år sedan) om det kunde leda till riktiga konsekvenser utanför spelet.
Förespråkar inte Bank-ID för att kunna logga in på internet, men jag anser att spelföretag borde ta ett betydligt större ansvar att stoppa spelare som beteer sig illa - Det ska inte behöva ta veckor eller månader att stänga av en spelare som uppvisar aggressiva tendenser och blir anmäld 90%+ av sina 'games', detsamma gäller folk som trollar/förstör på något vis för sina medspelare.
