Säg det till nån som håller på med fysisk konst, t.ex. spelar ett instrument. Det finns inte en sportmössa att de kan ersättas av en uppenbar one-size-fits-all iPad. Oavsett hur mycket processorkraft den har. Det taktila är viktigt. Plus att instrumenten kan vara konstverk i sig. Det ersätter man inte med att kunna välja färg och form på det som visas på skärmen.
Mer allmänt till övriga: Så ni menar att alla dessa olika sätt att vara kreativ på, som illustreras av det som krossas, ska alltså gå att stöpa om till att ske inom den otroligt begränsade världen i en fyrkantig platta?
Enkelt motexempel: Skulle det gå att göra denna typ av one-size-fits-all, så skulle det t.ex. inte finnas folk som föredrog Windows X framför Window Y. Eller Linux.
Och detta är ändå bara så länge vi håller oss till preferenser kring hur skärmen ser ut och beter sig.
Börjar vi blanda in den fysiska världen, som är det det verkligen handlar om, framstår den totala fattigheten i en one-size-fits-all ännu tydligare: Det är som om det inte skulle finnas behov av kläder och skor i olika storlekar. Eller olika tyger och material.
