Testpilot: Deltaco GAM-100 – kompakt och trådlöst tangentbord för spel

Inledning

Likt små, nätta chassin har mindre tangentbord ökat i popularitet under de senaste åren. Den här gången får produktkategorin tillökning av Deltacos trådlösa, spelinriktade GAM‑100 i storleken 65 procent – komplett med RGB-belysta tangenter, mekaniska brytare från Kailh och dubbla trådlösa anslutningar.

I dagsläget använder undertecknad ett trådbundet TKL-tangentbord med röda brytare för spel och klassikern IBM Model M för programmering och övrigt. Detta då jag ständigt skriver fel med röda brytare samtidigt som jag föredrar dem i spel. Det ska bli intressant att se om jag äntligen kommer kunna gå över till att använda ett enda tangentbord till allt.

Deltaco GAM‑100

För denna testpilot har jag fått tre tangentbord skickade till mig: två med röda brytare och ett med bruna. Förutom brytarna och färgen på själva tangentborden är de såvitt jag kan förstå identiska, trots att den svarta kartongen skiljer sig markant från de två vita.

Tecknen är graverade på tangenternas framsidor, vilket Deltaco menar ska ge ett avskalat intryck. Jag är beredd att hålla med, särskilt som bolaget avstått från fåfänga tilltag som att ersätta den välbekanta Windows-ikonen med en "cool" tribal-symbol eller liknande. "Deltaco Gaming" på mellanslagstangenten hade jag kunnat klara mig utan, men det går knappast att klandra ett företag för att vilja synas på sina produkter på det viset.

GAM‑100 kan anslutas med 2,4 GHz, Bluetooth (tre enheter samtidigt) eller kabel, vilket enkelt väljs med en omkopplare på undersidan, där 2,4 GHz-läget representeras av den Wi‑Fi-liknande symbolen. Tyvärr går det inte att fästa USB-mottagaren någonstans, vilket annars är mycket praktiskt på resande fot för att undvika att den tappas bort.

I förpackningen ingår förutom själva tangentbordet en trådlös USB-mottagare, ett verktyg för att plocka loss keycaps, en manual samt en kabel för laddning och trådbunden användning. Det gläder mig att Deltaco valt att behandla sina kunder med respekt genom att välja USB‑C framför Micro USB. Detta borde givetvis vara en odiskutabel självklarhet år 2021, men så är erfarenhetsmässigt inte ens fallet på mer än dubbelt så dyra produkter i samma kategori.

Efter att ha anslutit GAM‑100 till datorn är jag inte sen med att öppna manualen för att lära mig om vilka funktioner som finns. Det visar sig vara helt rätt taktik, för tangentbordet drar omedelbart igång en tidsenlig ljusshow i regnbågens alla färger. Denna visar sig utgöra det minst störande av de förinställda lägena, vilket inte vill säga lite, men tack vare manualen kan jag omgående ändra till statisk belysning genom att trycka Fn + Page Down. Därefter kan ljusstyrkan enkelt justeras med Fn + piltangenterna.

I verkligheten flimrar inte RGB-belysningen som på videon, utan skiftar mjukt i nyans och ljusstyrka.

Det ska nämnas att jag tycker RGB är en mycket önskvärd funktion på ett tangentbord, men inte för att det ska blinka och pulsera som ett överklockat raveparty. Det är istället möjligheten att anpassa belysningen helt efter eget tycke som tilltalar mig. När det vankas Achtung, die Kurve! har jag till exempel en profil där bara de tangenter som används i spelet lyser, i respektive spelares färg.

Ovannämnda kommandon för justering av belysningen är långt ifrån de enda som erbjuds. Ett flertal tangenter som saknas i fysisk form åstadkoms just genom att trycka Fn plus en annan tangent, till exempel Print Screen (I), volym ned/upp (Å/^) och "högerklickstangenten" (Alt Gr). F-knapparna motsvaras på samma sätt av siffertangenterna.

Vidare kan Fn + Backspace användas för att visa batterinivån på siffertangenterna. Roligt och smart! Deltaco träffar också mitt i prick med Windows-tangenten, vilken låses eller låses upp när den trycks ned tillsammans med Fn och lyser rött när den är låst. Avsevärt enklare och tydligare än undertecknad är van vid.

Användning och intryck

För att utvärdera GAM‑100 satte jag det under två veckor på prov i såväl Counter‑Strike: Global Offensive som programmering och allmänt arbete. Ett generellt frågetecken som snart uppenbarade sig var att USB-mottagaren satt extremt hårt fast i alla enheter jag anslöt den till – det var genuint svårt att dra ut den.

Samtliga tre exemplar uppvisade samma problem, så måndagsexemplar duger knappast som förklaring. Hur Deltaco kan ha missat något så uppenbart vet jag inte, men spekulanter som ofta kopplar i och ur sitt trådlösa tangentbord bör vara medvetna om detta innan köp.

Spel

GAM‑100 marknadsförs som ett speltangentbord, och det fungerar utmärkt i den rollen. Jag hann spela ett tjugotal matcher CS:GO, huvudsakligen med det vita exemplaret med röda brytare för att lättare kunna jämföra med mitt eget tangentbord.

Jag tyckte mig vid ett par tillfällen uppleva att tangenttryck inte registrerades – minst sagt irriterande mitt under en flank via CT Spawn till B på Inferno, just när det är av största vikt att börja smyga. Det är förstås svårt att säga om detta kan tillskrivas produkten som sådan, måndagsexemplar eller bara SBT.

När det gäller själva tangentbordets design saknade jag F-tangenterna mer än jag trodde att jag skulle göra: förutom F1 och F2 för att rösta i voteringar i CS:GO använder jag Alt + F10 för att spara Shadowplay-klipp och F3 för att öppna konsolen.

Arbete

För att bilda mig en uppfattning om GAM‑100 som arbetsredskap, och inte minst för att kunna avgöra om jag kan klara mig med ett enda tangentbord, använde jag under hela testperioden det svarta exemplaret med bruna brytare på jobbet, vilket innefattar såväl programmering som kommunikation på naturliga språk. Det fungerade helt okej, även om jag skrev fel oftare än jag ville. Men det är nog i hög grad en vanesak.

Om jag saknade F-tangenterna under kvällarnas spelsessioner blev det dock ännu tydligare mellan 8 och 17. Det blev extra påtagligt hur ofta jag brukar använda dem, och det är helt enkelt inte praktiskt att först hålla nere Fn och sedan mödosamt leta upp rätt siffertangent. Vanligtvis sitter ju F-tangenter i grupper om fyra, vilket gör det avsevärt lättare att använda dem.

Just F-tangenterna förstår jag inte riktigt varför de skalas bort på kompakta tangentbord. Att ha gott om plats för musen är fantastiskt, men utrymmet tryter ju sällan i djupled. Detta tänker jag däremot inte hålla till Deltacos nackdel, eftersom det närmast ingår i definitionen av formfaktorn 65 procent, och inte minst då det framgår tydligt innan köp.

Förutom F-tangenterna saknade jag återkommande tangenten End. Den kan åstadkommas med Fn + L, men det blir inte samma sak. Jag kan inte säga att Deltaco prioriterat fel med den begränsade yta som finns tillgänglig, bara att jag i praktiken hade svårt att ta mig till slutet av rader.

Slutligen måste jag säga att känslan i tangenterna är märkbart bättre än på mitt eget, trådbundna TKL-tangentbord med i övrigt liknande egenskaper och prislapp. Det gäller i synnerhet de större tangenterna som Enter och Backspace.

Mjukvara

Som brukligt tillhandahåller Deltaco en mjukvara som ska erbjuda större möjligheter till anpassning. Problem uppstod redan när jag försökte starta den: det enda jag fick se var meddelandet Device is disconnected (i ett fönster som inte verkade ha något stöd för DPI-skalning överhuvudtaget). Dessutom varnade Windows för att utgivaren var okänd. Inget vidare polerat intryck.

Det var inte förrän precis i slutet av testperioden som jag insåg att tangentbordet kanske behövde anslutas trådbundet för att mjukvaran skulle fungera. Och mycket riktigt: med kabeln ansluten och omkopplaren undertill ställd på det trådbundna läget framträdde en desto mer intressant vy. Varför detta inte framgick i varken manualen eller felmeddelandet är bortom min förståelse.

Kvaliteten är, som brukligt i den här typen av program, bristfällig: DPI-skalningsstöd är bara att glömma, effekter är slarvigt och inkonsekvent namngivna och flertalet gränssnittselement fungerar helt enkelt inte som man förväntar sig. Jag har dock inte sett någon konkurrent göra det bättre, så jag ska inte vara för hård.

Fliken Key setting låter användaren välja varje tangents funktion. Jag provade att ställa in tangenten allra längst upp till höger som Play/Pause, vilket fungerade alldeles utmärkt, såväl i Windows som i Ubuntu. Precis så ska sådana funktioner implementeras!

Det som däremot fick mig att slå handflatan i pannan var hanteringen av anpassade profiler. Att konfigurera en profil fungerar helt okej; det tog mig inte många minuter att ordna en för arkadklassikern Achtung, die Kurve! enligt ovan. Men växla till en profil kan man bara göra i mjukvaran – som ju kräver att tangentbordet ansluts med kabel och dessutom bara fungerar på Windows!

Jag förstår verkligen inte alls tankegången på den punkten. Hela poängen med RGB på tangentbord, enligt mig, är just att kunna konfigurera belysningen efter eget tycke. Det hade varit godtagbart om Windows och en USB-kabel behövdes för att konfigurera profiler, men att det inte går att välja en befintlig profil direkt på tangentbordet är helt underkänt. Gör om, gör rätt.

Jag har läst manualen flera gånger och provat alla tänkbara kommandon utan att få fram min fina profil på något annat sätt än via mjukvaran. Om det händelsevis skulle finnas ett sätt, som jag bara inte upptäckt, måste det antingen dokumenteras i manualen eller vara åtminstone någorlunda intuitivt, vilket ej är fallet. Dessutom är det lätt hänt att råka växla från en anpassad profil till något av de förinställda lägena, så inte ens den som alltid vill använda samma profil kan vara lugn. Väldigt tråkigt.

Slutsats och sammanfattning

Efter ett par veckor med Deltaco GAM‑100 – första gången jag använt ett så litet tangentbord som 65 procent – kan jag konstatera att det är ett intressant alternativ för budgetmedvetna gamers som vill ha gott om yta till musen och skrivbordet fritt från kablar. En tusenlapp för ett välbyggt trådlöst mekaniskt tangentbord med RGB-belysning är helt enkelt väldigt prisvärt.

Naturligtvis kan jag inte helt bortse från känslan av att inte kunna lita på att alla mina knapptryck registreras korrekt, men det är som sagt svårt att dra några definitiva slutsatser på den punkten. Jag anser mig inte ha något fog för att hävda att detta är en inneboende egenskap hos produkten, och väljer därför att bortse från det.

Att jag saknade F-knapparna är inte produktens fel, men det hade gärna fått finnas någonstans att förvara USB-mottagaren. Den hade inte heller behövt hålla sig fast i USB-porten som om dess liv hängde på det.

Så långt hade Deltaco faktiskt gjort sig förtjänt av en silverutmärkelse. Tyvärr faller GAM‑100 på sin lösning för anpassade profiler, som är helt beroende av ett Windows-program. En obegriplig miss i min bok, då jag anser att anpassad belysning är hela poängen med RGB på tangentbord. Detta, tillsammans med det obegripliga kravet på trådbunden anslutning, neutraliserar enligt mig i praktiken RGB-säljpunkten nästan helt. "Bakgrundsbelysning med valbar färg" vore mer rättvisande.

Sökandet efter det ultimata tangentbordet som jag kan använda till allt ser alltså ut att fortsätta. Deltaco GAM‑100 kan ändå med hänsyn till prislappen vara ett bra köp för den som söker ett kompakt, trådlöst, bakgrundsbelyst, mekaniskt tangentbord och kan acceptera dess brister, men någon utmärkelse kan jag inte dela ut.

Fördelar

• Välbyggt och sobert

• Multipla trådlösa anslutningar

• Många smarta kommandon och indikatorer

• Genomtänkt låsfunktion för Windows-tangenten

• USB-C

Tänkvärt

• Fysiska F-tangenter saknas …

• … liksom vissa andra, såsom End

• Inga dedikerade mediaknappar

Nackdelar

• Anpassad belysning kräver mjukvara …

• … som endast fungerar med kabel

• Ingen förvaringsplats för USB-mottagaren …

• … som sitter som berget i valfri USB-port

Pris vid publicering: 990 kronor