Privatkopieringsersättningen infördes för att privatpersoner ska kunna kopiera ett musikalbum eller en film till nära och kära utan att behöva köpa albumet/filmen igen. För att artisten och filmskaparen ändå ska få någon ersättning så har alla lagringsmedier en kopieringsavgift.
För externa hårddiskar ligger avgiften på 80 kronor och för USB-minnen uppgår den till 1 krona per gigabyte. Denna avgift betalas i praktiken av konsumenten och går till företaget Copyswede, som sedan fördelar pengarna till film- och musikbranschen. Copyswede vill även införa avgiften på molntjänster, exempelvis Google Drive, Dropbox och Gmail.
Det finns flera fel med denna ersättning. Först och främst betalar du avgiften även om du aldrig kommer att utnyttja kopieringsrätten. Jag har ingen musik eller film på min dator, jag betalar istället för streamingtjänsterna Spotify och Netflix.
Även om jag hade haft musik på min dator skulle jag aldrig kopiera den till vänner. Om min vän fyller år och vill ha ett album i present så köper jag albumet i en affär. Jag ger inte bort en kopia, för det skulle kännas snålt.
Det går inte heller att alltid utnyttja möjligheten att privatkopiera, även om du skulle vilja. Idag har nästan alla skivor och filmer ett kopieringsskydd som förhindrar kopiering. Alltså betalar du för något som du inte kan ta del av.
Lägg avgift på musiken
Dessutom undrar jag varför avgiften inte läggs direkt på musiken och filmen. Jag hörde en person yttra en mycket bra metafor: ”Det är som att lägga alkoholskatten på alla dricksglas istället för på spriten”.
Precis som med ett dricksglas kan du använda en hårddisk eller Dropbox till så mycket mer än att kopiera andras verk. När lagen stiftades för nästan 15 år sedan användes inte datorer på samma sätt som idag. Då var privatkopieringen vanlig, men idag fylls hårddiskarna av dokument, säkerhetskopior och privata bilder. Varför ligger då avgiften fortfarande kvar på lagringsmedia?
Men ska då alla som köper musik behöva betala extra istället? Nej, varför inte införa två varianter av filmer och album. Variant ett har inte denna avgift men har ett DRM-skydd så att skivan inte går att kopiera. Variant två har avgiften men har inget DRM-skydd. På detta sätt kommer bara de som verkligen utnyttjar privatkopieringen att behöva betala för den.
Inte en ersättning för piratkopiering
En del menar dock att avgiften ska finnas kvar för att den ska kompensera för piratkopieringen. Det tycker jag är fel av flera anledningar.
Oskyldiga ska inte behöva betala för dem som gör fel.
Om det är det riktiga skälet till avgiften finns så ska det framgå. De ska inte ljuga och säga att det är för att vi ska få kopiera till våra vänner.
Om man ändå anser att man behöver kompensera för piratkopieringen ska denna avgift gå direkt till skivbolagen eller Antipiratbyrån, utan mellanhänder som Copyswede. Avgiften borde inte heller vara en kompensation, utan borde användas för att motverka piratkopiering. Annars är det som att ge en bank pengar varje gång den blir rånad, istället för att lägga pengar på poliser som tar fast tjuvarna.
Varför inte kompensera lite mer och gör det legalt att piratkopiera?
För att sammanfatta: Jag tror inte att någon utnyttjar privatkopieringsrätten idag, alltså är den helt onödig. Även om det faktiskt är så att majoriteten i Sverige vill utnyttja den så går det oftast inte. Dessutom ligger avgiften fel vilket gör att onödigt många behöver betala för något de inte ens vill ha.
Slutligen är det fel att säga att avgiften ska kompensera för piratkopieringen. Främst för att avgiften används som en kompensation och inte i förebyggande syfte.
– Signaturen "Sony?"
