Programmering Gymnasie

Tycker det låter lite motstridigt, men kör till... Om man googlar lite så kommer man snabbt fram till http://www.gymnasieguiden.se/. Kanske vore en bra start?

Det är väl å andra sidan fruktansvärt olika. Personligen lärde jag mig en hel del under gymnasiet gällande programmering. Det är samma resonemang som att skippa läsa matte på gymnasiet för att gå på högskola. - Tror inte gemene man klarar av det särskilt bra om man går från högstadiematematik till matematisk analys...

Som alltid ska du välja en väg som ditt hjärta förnöjer,

lycka till! <3

Programmering A och B ger ungefär lika mycket som de tre första föreläsningarna i valfritt programmeringsspråk på högskolenivå. Ungefär som att Webbdesign A inte gör dig till en webbdesigner.

Jag rekommenderar naturvetenskapligt program med inriktning matematik/data; ger dig behörighet så det räcker och blir över.

Tror att världens framgångsrikaste programmerare faktiskt inte har någon som helst högskoleutbildning (eller om ens gymnasial motsvarighet). Det är nog snarare en fråga om personlig förmåga än vart man läser det.

Visst högskolestudier håller i mångt och mycket högre tempo, men det skadar aldrig att ha en bra grund. Precis som i fallet med att det är bra att läsa matematik i gymnasiet för att gå vidare, är det inte dåligt att vara duktig på förstå loopar och if-satser. Alla kan skriva dem, men alla kanske inte ser de egentliga möjligheterna med dem.

Nåväl, finns många olika skolor här, men om man skall prata konstruktivt till trådskaparen så är det att föredra en bra grund i programmering på gymnasiet för att sen söka vidare till t.ex. civilingenjörsprogrammet i data/it på chalmers, kth, lth eller dylikt.

True shit. Man lär sig bara väldigt, väldigt, väldigt, grundläggade ang. objektorienterad kodning.

Har du några belägg för den åsikten? Vad är en "framgångsrik" programmerare?

För det första skrev jag "Tror". Men visst, ta Bill Gates t.ex. Han var väl inte äldre än 15 när han drog in tusentals dollar på att skriva program? Och då var det knappast någon högskola inblandad. Och han kallar jag väl ganska framgångsrik.

Missförstå mig rätt, jag menar inte att man inte lär sig något på att läsa programmering på högskolan, jag bara menar att det finns stora poänger att lära sig grunderna ordentligt och då i ett kanske lugnare tempo, vilket gymnasiet är. Men som alltid, det beror på vad man har för lärare och vad man har för egna ambitioner. Har man höga egna ambitioner och bra diciplin så finns det ingen anledning att läsa på högskolan mer än att det är fruktansvärt bra att ha på sitt CV. En erfaren programmerare väger upp mot en nyexaminerad programmerare. I det långa loppet så väger erfarenhet tyngre, det gäller alla yrken.

Som andra har sagt, i gymnasiet bör man för många tekniska yrken fokusera sig på matematik, fysik och engelska. Om man får tid över så kan man köpa en vettig programmeringsbok och lära sig på egen hand.

Orsaken till varför man bör prioritera matematik, engelska på gymnasiet framför programmering är som sagt att eftergymnasial studier föresätter att man har dessa grundkunskaper. Och väldigt många studenter tvingas hoppa av studierna för att de ej klarar av matten första året.

Programmering, ja där börjar högskolestudier i dagsläget från noll. Och väldigt många studenter när de börjar högskolan har i princip inga kunskaper om programmering.

Sedan så är reella kunskaper ofta mer värda än de man har på papperet (gäller självklart inte alltid, ty all denna byråkrati om att man ska gå kurser för allt, som att lagligt kunna frakta lysrör om man är företagare)
Problemet är bara det att kraven för vad man bör kunna inom datorteknik ofta stiger och det blir svårt att på egen hand fixa tid att lära det man behöver.
På högskola så har man ändå 4-5 år på sig att lära sig grunderna om ämnet, detta ihop med kamrater och förhoppningsvis kompetenta lärare i ämnet.

Sedan så finns det enklare typ av spelprogrammering åt hållet klick and play, vilket inte alls ska underskattas. För datorerna idag har blivit så kraftiga så koden behöver ej vara helt optimerad. Och många småspel kan faktisk sälja bra och det kanske istället krävs att man är grym på bild och ljudhantering istället för programmering. För den personen som är bäst på att koda, behöver inte nödvändigtvis vara detsamma på speldesign.

*edit*

Angående TS så skulle jag vilja ge en varning att påbörja Natur om man har gått IV, nu vet jag inte ett skvatt om dig. Men natur är bra mycket svårare än 9an på gymnasiet, hade man problem med matematik i gymnasiet så kommer man troligen få stora problem på natur.
Och det är då kanske bättre att läsa ett enklare program och kanske bli en hobbykodare, som t.ex säljer några apps på android /iphone marked. Och jämt få det att å ihop, vilket heller inte är det lättaste.

Jag jobbar på en högskola och de som undervisar i programering bara garvar åt de som kommer med programeringskunskaper från gymnasiet. Som många andra har sagt så är det en rejäl 3årig linje med matte, kemi, fysik, svenska och engelska som gäller. Det är grunden så får du greja och "leka" på fritiden. När du sedan skall plugga på Universitet/Högskola har du en bra bas att stå på om du skall läsa programering..eller nått annat.

Matematik är självklart av yttersta vikt om man planerar studera vidare inom teknisk högskola, absolut. Kurslitteraturen brukar även denna vara på engelska, så språket kommer därav naturligt som en del av undervisningen. Huruvida "väldigt många" studenter tvingas hoppa av pga bristande mattekunskaper låter jag vara osagt, det låter kanske rimligt, men den vanligaste orsaken är att folk egentligen inte vet vad de vill göra och kommer fram till att utbildningen inte var "deras grej".

Att högskolestudier i programmering börjar från noll är ju förmodligen det också väldigt individuellt. När jag började studera på Chalmers (läser visserligen inte data eller it) så kom programmeringen som en blixt från en klar himmel. - En dag skulle man kunna skriva enklare program utan någon som helst instruktion. Som en av de få personer som hade läst programmering så kan jag ju säga att jag hade betydligt lägre arbetsbelastning än mina kursare.

Det jag då hade nytta av var kanske inte mina specifika kurser i programmeringskurserna från gymnasiet, utan det faktum att jag varit i kontakt med programmering så pass länge att man kan fokusera bortom själva syntaxen, vilket är vad många faktiskt tycker är mycket komplicerat. Vad du får ut av kursen på gymnasiet beror på din egen inställning och vilja, samt vilken lärare man har. Har man bra förutsättningar så kan du med gymnasiala kunskaper i programmering få ett stort försprång när man senare (på ev. högskola) läser programmeringsalgoritmer o dyl.

Så det jag menar är att det är inte fel att titta på programmering redan i gymnasiet, man får då tid att vänja sig vid vad det är och reflektera över vad det handlar om under en period. På högskolan är det ett högt tempo och man reflekterar inte alltid över vad man gör och varför, man bara gör det "för att man skall göra så".

Men detta gäller inte bara programmering, utan även alla andra ämnen. Så om TS skall summera detta så är det väl som så: Programmering kan man lära sig på egen hand. Gymnasiala kurser i programmering gör att man får bekanta sig med vad programmering är och får tid att reflektera över hur man använder det. Ger det mersmak är framtida studier på högskolenivå en naturlig fortsättning där man gräver lite djupare in i optimeringar av specifika problem. Det är då bra att ha en känsla för programmering och den kan man delvis få genom en bra genomförd programmeringskurs på gymnasiet, men också mycket eget arbete (trial&error).

Nu råkar ju Bill Gates faktiskt ha gått på Harvard och även om han verkar ha varit en hyfsat duktig programmerare så är det som entrepenör han har slagit igenom. Precis som många andra profiler inom datorvärlden. Letar man istället bland "riktiga" programmerare, dvs. sådana som gjort sitt namn genom att skriva program och inte genom entrepenörsskap, så är det mycket svårt att hitta någon utan högskoleutbildning.

En programmerare utan utbildning har det mycket svårare att samla erfarenhet. Du måste kunna visa upp din erfarenhet på CV:t också, det räcker inte med att säga att man "satt hemma och programmerade, 2010-2015".

Som många andra säger så rekomenderar jag en natur-liknande linje också med mycket matte och annat som krävs för att komma in på högskolor. Dock rekomdenderar jag dig att skita i ett par kursen du inte har nytta av och välja till programmering själv som individuellt val i 2'an/3'an (har för mig att man kan göra så?), så att du får testa på programmering en del innan du söker till högskolan. Jag har ett par kompisar som efter ett tag på högskolan bestämde sig för att programmering inte var deras sak.

Själv går jag andra året på BTH's spelprogrammerings linje just nu, och den programmeringen vi hade på gymnasiet (gick IT-linje), dvs A, B och C, drog vi genom på ungefär en månad i första året här på BTH, så du har inte mycket för att lära dig det annat än att få ha testat på det och så så att det känns bra och att du vill fortsätta inom det.

Klart det finns programmerare som klarat sig bra utan högskoleutbildning. De har dock oftast börjat med programmering som fritidssyssla i tidig ålder (inte 17). Det är dessutom lite naivt att tro att man kan bli spelprogrammerare bara sådär, efter 3 år på gymnasiet. Om du verkligen inte vill gå på högskola får du lära dig java och skapa apps till andriod.

Jag går Naturvetenskapligt program på gymnasiet, har haft Programmering A och B som individuella val och har lagt till Programmering C som utökad kurs, och det funkar finfint för mig. ^^

Läste Programmering A, B och C på gymnasiet. Det jag lärde mig under de tre åren repeterades på ungefär 3 veckor på ett datavetenskapligt program på universitetet. Så jag rekommenderar att du går natur / teknik med inriktning mot data för att få behörighet och sedan fortsätter på universitet.

Webbdesign A gjorde mig indirekt till webbdesigner/utvecklare. Det ökade mitt intresse av webbutveckling och programmering så att jag började lära mig hemma. När kursen var slut hade jag lärt mig HTML, CSS, Javascript och PHP, medans dem andra bara kunde HTML och lite CSS.

Nu har jag fortsatt på den banan och även börjat med C++.

Mitt tips till dig är att gå någon linje med programmeringsämnen, sen läser du och lär dig hemma samtidigt. Sjukt så mycket man lär sig om man skipper spelen och är ambitiös med programmering.
Akta dig bara så att du inte skipper alla andra ämnen

Notis: Jag är också 17 år och går i 2:an på El/Data.

Varken PHP eller Javascript (mouseover räknas inte) ingår i Webbdesign A. Om läraren är ambitiös kanske några mer, för nybörjaren, avancerade moment ingår. Den normala Webbdesign A-kursen innehåller god portion HTML4 samt iframes. Således gjorde inte kursen mycket, utan ditt egna intresse (som givetvis är viktigt!).

Jag har kommit förbi gymnasiet och kan säga att alla kamrater som gått på IT-gymnasium av alla dess slag har varit mycket besvikna, för rent krasst har programmet oftast inte gett någon som helst vidarekunskap. För mig är IT-program påhittade som lätta kurser många elever tycker om att genomföra, samt ett lätt sätt att få tag i pengar (för skolan).

Ska du programmera på högre nivåer kommer du inte ifrån kunskaper inom matematik, och det är inget som erbjuds i lika bra omfattning som på naturprogrammen. Vad jag vet.

Är en ganska så stor skillnad mellan webdesign och programmering dock, i webdesign lär man sig att göra hemsidor, om än simpla sådanna. Men någorlunda vettigt, i programering A/B lär du dig göra program som räknar till 10. Stor skillnad imo.

Mjo sa ju det, Indirekt. Enda kursen gjorde för mig var att skapa ett intresse för kod. Lärde mig inte så mycket på lektionerna då jag redan hade lärt mig det själv.

För att bli bra så kan man inte bara lyssna på läraren och göra det han/hon säger, utan måste också fortsätta på egen hand.

Läs något med matte, se till att det har minst Engelska B och sök sedan in på http://thegameassembly.com/ när du är färdig.
Säkraste sättet att bli spelprogrammerare på.