Tror du på evolutionsteorin?

Ja. Alltså uppstod inte livet av en slump. Vi är på samma våglängd du och jag.

Det förhåller sig tvärtom. Det är tack vare kunskap om och förståelse för evolutionen som vi kan utvecklas till att bli än effektivare och välmående genom altruistiska handlingar. Det är trots allt under senare århundradena som vi lyckats förklara varifrån vi fått vår moral. Misstolkning av evolutionens funktioner och evolutionen överlag har gett upphov till exempelvis missbruket av survival of the fittest till att betyda att det finns en naturlig rangordning mellan människoraser som måste bevaras.

Meningen med livet, ur livets eget perspektiv, är att sprida sig. Att ha ihjäl sina artfränder, förstöra miljön och motarbeta teknologisk landvinning är kontraproduktivt.

EDIT: MBY wtf, har vi samma menscykel idag?

Som erfaren tråddödare så hoppas jag nu kunna "döda" denna tråd. Men vi får väl se om den överlever. Den här diskusionen brukar muteras fram då och då men för att sedan dö ut då evolutions motståndarna får slut argument, och blir överösta med fakta som inte ens en blind kan missa. Som tur är så är det ju den mest anpassade tråden som överlever. Ändå en intrerresant tråd. Men jag tycker att det är väldigt tokigt att tro att ett utråkat väsen skapat universum.

Mjao, på lång sikt är det naturligtvis skadligt, men evolutionen har ingen framförhållning. Just det där med att ha ihjäl sina artfränder är sällan kontraproduktivt. Om det gäller släktingar eller potentiella samarbetspartners är det givetvis dumt, men att ha ihjäl andra artfränder med samma kön är i sig en "legitim" strategi ur evolutionär synvinkel. Det är egentligen bara revirhävdande draget till sin spets.

Det finns ju specialfall också. Många djur praktiserar infanticid för att få en hona fruktsam igen. I vissa fall kan man rentav praktisera infanticid på sin egen avkomma. Mekanismen är då att någon miljöbetingelse kommer göra det svårt för avkomman att överleva. Då är det "rationellt" att äta upp eller åtminstone döda sin egen avkomma för att inte lägga resurser på den och därmed förbättra sina chanser till nästa gång när miljöfaktorerna förbättras. Detta praktiseras även av människor. Idag kallar vi det för förlossningspsykos.

Men, bortsett från rena undantag således, har du givetvis helt rätt.

Hehe, ett alternativ till "pucktvåa"?

Det var, vilket jag tror du misstänkte, de stora svepen jag var ute efter. Undantag finns så många utav att de blir regler och det är allt för svårt att säga vad som är mest produktivt av flera alternativ. Exempelvis så behöver miljöförstöring inte innebära något negativt för spridning av liv.
EDIT: Vi startade två av våra inlägg på samma sätt. Ibland undrar jag om det är jag som skriver och argumenterar eller författarna till böckerna jag läst.

Varför såga så högt? Vi har ingen klar definition av liv och kan därmed betrakta frågan och svaret som nonsens ¯\/(° 3°)\/¯

Jodå, jag förstod att du menade de stora dragen, jag ville egentligen bara komplettera och få upp medvetenheten i tråden rent allmänt. Ingenting av vad du sa är fel, men däremot kan det missförstås.

Till skillnad från många andra här så håller jag med dig om att evolutionen inte är "bevisad" och den är alltså inget faktum.
Å andra sidan, kan du nämna ett enda samband som är ett faktum? Jag tvivlar på det.
Vetenskapen går ut på att på bästa möjliga sätt beskriva vår omgivning. Evolutionsteorin gör just detta men precis som alla andra grenar inom vetenskapen så kommer det sannorlikt att fyllas i detaljer. Evolutionsteorin har står sig helt fantastiskt stark som teori och iom detta kan jag förstå att man väljer att kalla den ett faktum och att jag väljer att inge göra det kanske är lite hårklyveri.
Att förneka evolutionsteorin är i min mening ungefär som att förneka existensen av gravitation.
Att exkludera människan från evolutionsteorin är i princip samma sak. Jag har stor förståelse för att människor har ett behov av att göra just detta och se på mänskligheten som något alldeles unikt men detta har absolut inget vetenskapligt stöd. Å andra sidan är det få som fakistk har något vetenskapligt argument för detta och därför anser jag att det är i stort sett onödigt att över huvud taget föra någon form av debatt om detta eftersom den ena sidan blir tvungen att föra debatten utan vetenskapligt stöd.

Det språkliga har i princip alltid stor betydelse men det verkar ligga i trådämnets natur att relativt fort komma in på kommunikations kortakommanden. En vanlig grej är att se ordföljder som fristående och definitiva i stil med "1+1 är 2" när de inte är det. Det verkar som alla moderna mänskliga språk kan användas för skapa ordproblem av typen "hur långt är ett snöre?" kombinerat med otydlighet som "vad är meningen med livet?". Ett exempel som är/varit populärt i psedufilosofiska sammanhang är om så kallad fri vilja existerar eller inte. Med "psedu"-filosofiska menar jag när frågeställningen varken granskas sematiskt eller vetenskapligt. För att utveckla:

När man vill förmedla något genom tal och skriftspråk så sätter man ord på vad man menar så gott man kan, vilket leder till att ordningsföljden alltid är "mening --> ord -->...". Det är grundbulten i mänsklig kommunikation vare sig orden och syntaxen råkar ha relativt obestridlig mening eller inte. Frågeställningar som "finns fri vilja?" verkar effektivt maskera faktumet att det är omöjligt att veta vad frågeställaren menar(mening --> ord) utan kompletterande information. Om frågeställarens mening antas vara deterministiskta resonemang så är det korrekta svaret antagligen nej, med tillhörande diskussion för att få frågeställaren att förstå varför. Om frågeställarens mening antas vara om resultatet av signalsubstanser, elektriska impulser etc som leder till att någon köper kebabpizza i stället för en hawaii är vad som i vanligt språkbruk defineras som fritt val så lär svaret vara ja, med tillhörande diskussion.

Å andra sidan, ordföljder som inte har fristående obestridlig betydelse, vilket är fallet med var och varannan mening vi säger/skriver kan ofta ursäktas av att det är tillräckligt uppenbart vad som menas. Finns ingen större anledning att tex säga "tror" i stället för "vet" i alla sammanhang när sammanhanget ändå indikerar betydelsen. Blir snabbt löjligt "Ja jag vet vilka mina föräldrar är. Eller vänta jag sa helt fel!!. Jag menade att jag TROR jag vet vilka mina föräldrar är!".
Det verkliga problemet är när det inte är uppenbart eller när folk vill feltolka, men allt är givetvis inte rent sematiska snedsteg. Många förväxlar evolutionsteorin med livets uppkomst, andra tycker att det faller på sin egen orimlighet att isbjörnar haft sån ofantlig tur att de slumpats fram på nordpolen i stället för afrika osv.

Jag citerade mest MBY för jag tycker det fetade visar hur man enkelt kan undvika att diskutera helt olika saker. Att liv kan evolutionera borde man kunna kalla starkt faktum. Om man tex är hyggligt säker på vem ens biologiska föräldrar är så har man förhoppningsvis lagt märke till att man inte verkar vara en exakt kopia av varken mamma eller pappa. Eller att inga andra, förutom möjligen enäggstvillingar, verkar vara exakta kopior av någon annan heller. För att spinna vidare på MBY-fetningen: Om man inte misstänker att man grovt missförstått något och tror på evolution så långt, som jag antar att alla som skrivit i tråden gör, men inte evolutionsteorin i stort så blir naturligtvis följdfrågan: Vad är det som man egentligen inte tror på?

Yes, äntligen börjar det spridas här också! Eller vad säg som denna pärla?

http://www.credoakademin.nu/index.php/forlag/gatanomlivetsupp...

Kräks en smula i munnen faktiskt.

*** meme raderad ***

Kass artikel månne. Men har dom fel i sak?

Ja. Att i ett område acceptera förklaringsmodeller som man inte accepterar i ett annat är logiskt inkonsekvent.

Det är skillnad på att tro och att veta.

Det största felet som religösa personer gör är ju att försöka jämställa tro och vetenskap, det enda det åstadkommer är ju att förlöjliga tron och dem själva. Man får ju tro vad man vill man använd inte den tron för att påverka vad du accepterar av vetenskaplig metod.

Hur låter det? Låter det fortfarande som att tro och vetenskap befinner sig på samma plan, i samma dimension? Blanda två godtyckliga ämnen, hitta personer som förenar ämnena, motstrid oförenligheter med argumentet att ämnena inte strider emot varandra. Matlagning och sport. Kemi och parapsykologi. Arachnofobi och musikhistoria. Politik och hembränning. Imaginära tal och segling.
Gör jag ämnena rättvisa när jag ställer två helt oberoende ämnen bredvid varandra och försöker finna något som helst sammanhang eller ens bristen på detta sammanhang?

Håller med er båda i stort! Men hur menade du där kilroy, kan inte religion/tro/vad man vill kalla det hjälpa en att förstå tillvaron? Man kan såklart inte överföra hur man själv förstår vissa saker på alla andra, men för en själv måste ju en tro, t ex, åtminstone vara ett hjälpmedel för att försöka första tillvaron.

Det tycker jag var ett bra svar. Samtidigt, du skriver att religion saknar verklighetsförankring. Det är ju hur nån utifrån ser på religion, för en religiös människa är ju religionen själva verkligheten. Och vem har rätt att säga att den enes verklighet är sannare än den andres? Kanske är "verkligheten" inte nåt objektivt utan snarare nåt subjektivt, och i den mån förklarar ju religionen verkligheten tillfredsställande, åtminstone för en religiös människa. Om du förstår hur jag menar, känner att jag är luddig.

Jag accepterar evolution och jag är religiös

Man måste inte ha religion som tröst för att livet ska ha en mening eller för att förstå tillvaron.

Att kämpa för att de kommande generationerna ska ha det så bra som möjligt är också en värdig sak att leva för.

Men nu förutsätter ni ju att all tro, av definitionen vi nu menar, är falsk och att "förståelse" sprungen ur sådan tro därmed är fel. Triffid tar det ett steg längre och menar att religiösa människor inte begriper vad solen är eller varför det regnar. I det fallet handlar det naturligtvis inte om tro. Snarare vidskepelse, vilket vissa envisas med att jämställa tro med. Det är ju ett ställningstagande gentemot religion, men såklart inte det enda ställningstagandet. Förståelse av världen ur ett religiöst perspektiv, eller ett filosofiskt eller whatever, handlar ju inte alls om vetenskap, utan är snarare nycklar, och alla nycklar passar inte i alla lås. Så att säga.

Den bästa relgionen i världen har svar på alla livets frågor, tyvärr tillåter den inte att någon ifrågasätter något.