Nån mer som slutat spela?

Har alltid tyckt om att spela men sedan jag flyttade till Sundsvall har det intresset blivit allt större. Tack vare att jag var arbetslös under första året här så lirade jag 6-12 timmar per dag. Fortsatte spela mycket även efter att jag börjat studera och nu under tiden jag jobbar. För ca 3 månader sedan slutade jag dock spela Left 4 Dead 2 då jag blivit lite less på multiplayerklimatet i det. Multiplayerlägena är suveräna, det är spelarbasen det är fel på i min mening.

Efter det har jag spelat lite 7 days to die men nu också lessnat på det. Det finns massor med spel jag vill spela men det blir ändå inte att jag startar upp dom. Det där riktiga suget har börjat svalna. Jag har gått från 2-6 timmars spelande per dag senaste året till ca 2-6 timmar i veckan. Precis som det var i mitten av tonåren. Det känns lite tråkigt men samtidigt som en stor befrielse. Det finns så mycket annat jag känner att jag kan lägga tid på. Koda på mina fritidsprojekt, se på film (ett intresse som till viss del fått ge vika för spelande under några år), spela musik och så vidare

Jag kanske även ska nämna att jag har familj (sambo, barn och hund) men spelandet har aldrig gått ut över det livet. Jag spelar bara när alla gått och lagt sig.

Förut spelade jag i princip bara multiplayer spel, men nu när jag gamear runt 6-7 timmar i veckan funkar inte det längre, man gör inga framsteg. Däremot njuter jag av olika singleplayer spel på ett sätt som jag inte gjorde tidigare. Förut ansåg jag att singleplayer spel inte gav så mycket, man investerade tid och sen tog det slut. Nu njuter jag av storyn och eftersom jag spelar så lite växer listan med "att-spel"-spel snabbare än jag betar av den.

Mina erfarenheter är att det enbart gäller de som skaffat barn. Alla vänner och bekanta som alltid har spelat, har genomfört studier (eller ej), har bra jobb (eller ej) men inte har några barn, spelar fortfarande. Det är en kul hobby.

Kommer och går, nu på senare tid spelar jag bara CS:GO med pojkarna i stort sätt varje kväll en eller två matcher. Ena polaren har två barn. Vi har DMG. Spelat det sedan i januari,

Ibland spelade jag lite BF3/4 men slutat helt just pga CS:GO.

Tidigare spelade jag en hel del. Sen flyttade man och började plugga civilingenjör så var det inte mycket längre. Lite roligt när man tittar på det man spelade "nyss" och ser att det var 3 månader sedan det startades. Helt enklet inte tid, och när tid finns så finns inte orken eller så prioriterar jag att umgås med vänner.

Jag har en lite förhoppning om att kunna komma igång och lira när jag börjar jobba, men man får väll se hur det går med det ^^

Jag har tröttnat lite. Nästan alla nya som släpps känns som en gäspning, dvs inget intresse av alls. Witcher 3 kan vara ett av få spel kanske, men har aldrig spelat nåt spel av Witcher serien. Nya Deus Ex och Dishonored 2 är nog få av spelen som kan vara värda att spela. Om jag vill ha nåt nytt så är det äldre spel som jag missat i såna fall som lockar mest. GOG är ju ett bra ställe om man vill ha äldre spel

Samma sak gäller faktiskt hårdvara. AMD Zen lär bli den sista dator jag skaffar (om den är bra nog)

Hatar hur man blir tvingad att köpa tillägg på ett spel som man redan betalat för för att få ett komplett spel. Så var det inte förr

Kör när jag känner för det, förutom dussintals timmar med Witcher 3 vid slutet på maj så har jag bara spelat ca 2 timmar de senaste två veckorna enligt Steam.

Är avdankad MMO spelare för övrigt, går i perioder men spelar i princip ingenting nu i jämförelse mot den nivå jag låg på när jag körde heroics i WoW.

Har satsat nästan enbart på spel jag kan lira med polare i soffan de senaste åren. Har aldrig gillat spel som nästintill kräver att man lirar online, då jag gillar att spela på mina egna villkor och sällan har tid att grotta ner mig så hårt i spel och därmed ofta hamnar efter. Hade nästan slutat spela spel helt (förutom couch co-op-spel då), men tog då och skaffade PS4:an och den har faktiskt återupplivat mitt spelsug.

Har alltid tillhört PC Master-race, men det finns en sak PC helt enkelt inte kan matcha och det är tillgängligheten. Jag har helt enkelt tappat intresse för att måsta installera spel, fippla med hårdvara, installera uppdateringar, växla över bilden till TV:n, använda mus och tangentbord för att starta steam osv osv. Nu kan jag verkligen fokusera på det faktiska spelandet, och jag skiter i om tangentbord och mus är bättre, eller om PS4:ans hårdvara lämnar en del att önska, eller om spelen är dyrare. Jag köper ett spel, trycker på Ladda ned, trycker på spelet och sen är jag igång.

Blir förmodligen en ny PC i samband med Oculus om nu inte Sonys Morpheus blir värdig och alla spel får stöd för det, men tills dess kan jag hylla PS4:an för att den faktiskt fått upp mitt intresse för spel igen.

Det där lät absurt.

Att spela är underhållning precis som att läsa en bok eller se på tv/film/sport.

För mig personligen handlar det om att man inte har lika mycket tid över till egenunderhållning när man har familj och arbete. Tror inte det har ett skit med utbildningsnivå eller typ av arbete att göra.

Samma här. Men den tiden finns helt enkelt inte.

Efter barnen lagt sig så är den "fria tiden" innan man däckar i soffan guld värd

har väldigt svårt för att fastna i ett spel, cykling tog över och när jag sitter vid datorn internetcyklar jag mest om jag inte söker information om random skit

Att börja en mening med "Jag tror" är ju ganska politiskt då du aldrig behöver stå för vad du säger. Det är klart du får tro och tycka som du vill, men du generaliserar en hel del. Vem bestämmer när spelande är ett intresse eller ett behov? Sen finns det ju olika personligheter till det mesta. Men det du sa var att dom som har ett bra arbete slutar spela för att dom har saker som är viktigare i livet än att spela(väldigt förenklat) och dom som spelar har ett lågkvalificerat jobb som ingen bryr sig om.

Då borde ju även tex golf, fotboll, öl, barn, bil och äta glass vara ett behov snarare än ett intresse? Grov psykoanalytisk generalisering som jag får respektera att du tycker men jag tror inte det stämmer på gemene man.

julen 92 när jag var ca 6 år förändrades mitt liv helt då jag fick ett nes av morfar fram till jag gick ut 9an 2002 spelade jag bokstavligt talat all min tid skulle inte förvåna mig om jag spelade typ 8 om dagen i snitt 7 dagar i veckan..
under gymnasiet så spelade jag allt mindre oftast bara på små lan som jag och mina gamla klasskompisar från högstadiet arrangerade i samma veva bytes spelandet ut mot att vara crew på Dreamhack där jag kom i kontakt med andra datorintresserade som gillade annat än att spela på datorn.... så under gymnasiet hjälpte jag och en grupp andra till att koda och designa mängder med olika saker för organisationer allt från amnesty till små obskyra politiska partier i typ Sierra Leone o Tadzjikistan..
och idag ca 10år efter studenten sitter jag knappt inte framför datorn alls längre utanför jobbet förutom när jag gör några mindre ideella projekt

jag har på senare år testat att spela en mindre mängd spel och alltid tröttnat väldigt fort något av det som känns så jävla segt är allt jäkla grindande som krävs i många nya spel ofta är även själva spelmomenten väldigt repetitiva hur många fps spel eller varför inte openworld spel finns det inte numera alla är fan likadana i princip..
Senaste spelet jag testade var för ca 1år sedan när jag testade Batman arkham asylum och fy fan va repetitivt det var.. något mer som gär att jag inte fastnar tror jag är att spelen har blivit så jäkla långa ofta numera företagen drar bara ut på det i all evighet i massor av spel j

senaste spelet jag spelade som jag kan komma på att jag gillade måste varit metal gear solid 3..

och eftersom någon frågade vad för spel folk gillat för att komma med förslag så är här en lista på spel jag fastnat för tidigare tyvärr är många av genren nästan helt döda idag..

shoot em up: R-type, Gradius, Life force,Thunder force, Ikaruga, Radiant silvergun, Musha aleste, Do don pachi, Probotector...

Jrpg: Final fantasy 1-10, Dragon warrior 1-9, Chrono triggersamt det mesta andra från Square samt enix med text baserade strider när spelen istället gick över till strider där man kunde röra sin gubbe mm tröttnade jag fort för att man ofta bara gjorde samma rörelser i varenda strid..

Plattform: Super mario, mega man 1-9, mega man x -x3, castlevania 1-5, battletoads, Turtles 2+3 samt i princip alla disney spel från capcom under 8 och 16 bits eran

Survival horror: Resident evil 1-3, Silent hill 1-4, Dino Crisis 1-2

Pussel: Tetris, Lolo, Collumns, Professor Layton

Frågade faktiskt en vän för någon vecka sedan om vad han rekommenderade mig att köpa svaret blev 3ds som skall ha mängder med spel av den typen jag gillar samtidigt som spelen ofta är väldigt billiga att köpa

så idag istället för att spela dator och tv spel spelar jag bara brädspel med folk jag känner samt studerar nya ämnen via kurser på högskolor på distans senaste avklarade är jägarexamen så förra hösten var jag med på mitt livs första älgjakt.. Utöver detta har jag även rest runt en hel del och träffat folk som jag kom i kontakt med när jag pysslade med välgörenhets programmering

Fokus var tänkt att ligga på Jag, och inte tror, som i att det är min personliga åsikt. Vilken jag absolut står för. Litet missförstånd som lätt uppkommer i skrift.

Sen har jag aldrig sagt att man har viktigare saker att göra än att spela bara för att man har ett kvalificerat yrke. Åter igen vrider du mina ord. Jag tror att du har tappat frågeställningen som diskussionen grundade sig i; Varför slutar man spela? Den var inte: Varför spelar man?

Det enda jag sa var att alla har ett behov av att få bekräftelse. Unga män / pojkar når ofta detta genom spel varvid man spelar mycket som ung. När man blir äldre och vardagen fylls med utmaningar kommer denna prestationskänsla utan att spela. Därför känner man inte längre samma sug efter spela som man gjorde förr. (Mitt svar på TS fråga).