6 år gammal SSD, köpa ny?

Ja, tveklöst. Det finns betydligt snabbare enheter idag.

Första gången jag hör att en SSD tappar så pass mycket prestanda med tiden, speciellt då den inte har läst/skrivit så extremt stora mängder. Lust att utveckla?

Nja, det var nog något du tolkade själv ur det jag skrev.

Med några få undantag (Samsung 830?) handlar det om att grejerna inte var bättre förr. Den äldsta SSDn jag använder fortfarande är en 160 GB Intel X18-M, och den är ju horribelt långsam i jämförelse med vad som helst idag i princip.

Hans fråga gällde ifall de kraftigt försämrade läs/skrivhastigheterna berodde på ålder (antal år använd, inte releasedatum), då Corsair Force 3 som ny ger drygt 500 MB/s i läs/skriv.

Sen så är X18-M en SSD med gränssnittet SATA 3 Gbit/s, till skillnad från Corsair Force 3 som har SATA 6 Gbit/s. Klarar X18-M fortfarande av ca 250/100 läs/skriv så är den som när den var ny, till skillnad från TS vars SSD bara har 20-40% av sin ursprungliga läs/skrivhastighet.

Nja, frågan är ju just vad TS har mätt eftersom det handlar om sekventiella överföringar för att få ut dom hastigheterna. När man googlar tester på Force 3 från den tiden så är den verkliga prestandan inte ens i närheten av 500 MB/s.

Det kan ju vara så enkelt att enheten nästan är full, eller att testet TS gjort inte mäter de sekventiella skrytsiffrorna den såldes med en gång i tiden.

SSD blir långsam om de inte motioneras med så mycket skrivning över tiden. Detta gäller alla SSD även om verkan av det är olika tydlig mellan modeller och generationer samt tidsspann .

Detta beror på att det är läckage i minnescellerna och gör avkodningen långsammare när spänningsnivåerna över tiden sjunker så mycket att de kan börja misstolkas som ett annat värde. (vad som händer är att man kör viterbi-avkodning och senare versioner av SSD, LDPC-avkodning fler och fler varv per läsning ju 'otydligare' datat är och varje varv tar en viss tid)

Kort sagt en SSD skall användas om de skall behålla snabbhet, annars blir de trötta vid både läsning och skrivning. - för din 100 GB stora disk så bör du skriva minst 1TB per år, helst bra mycket mer - gärna något så när jämt utspritt över året.

Har man en lätt använd SSD som är flera år gammal så kan den vara mycket långsam med halverad och tom 1/4-dels hastighet gentemot när den var ny - och vissa ännu mer då en Samsung 840 var på ca 88 MB/s (långsammare än tom 2.5" laptop-snurrdisk) skrivhastighet och efter motion (skrev första till sista sektorn på disken 2-3 gånger med slumptal) nådde över 500 MB/s hela disken igenom.

Med andra ord det här att man skall undvika skriva på SSD och optimera att skriva så lite som möjligt på SSD kan ha en kontraproduktiv verkan på dess läs och skrivhastighet över tiden... detta är heller inget som det skrivs om från tillverkarsidan eller för den delen olika forum eftersom de flesta vill inte veta eller erkänna att SSD har sina 'issue' - en SSD 'får' inte vara dålig eller långsam sas. ...

Men SSD blir både långsam över tiden och om den lagras strömlöst under en tid, så kan det börja bli läsfel, min ena 120 GB började med läsfel redan efter 9-11 månader strömlöshet och då hade den bara skrivits 4 P/E-cykler som mest....

---

Ett sätt att få fart på en trött SSD är att först göra en image-kopia på innehållet på denna disk - därefter skriva disken från första till sista sektorn med slumptal med tex. hjälp av veracrypt ett par gånger med olika passord (detta för att eventuell komprimering inte skall kunna arbeta på datat som lagras då vissa SSD använder komprimering osynligt för att minska på slitaget av minnet och skriver man bara '0' eller andra regelbundna mönster så kanske man bara skriver om några procentsatser av dess flash-minne fast man tycker att man skrivit från första till sista sektorn) och därefter lägger man tillbaka diskimagen och SSD är i stort sett lika snabb som när den var ny en gång i tiden.

Somliga SSD kan man göra security erase och all flashminne skrivs om/raderas - men idag är det det allt vanligare att man bara byter ut en intern krypteringsnyckel och väldigt lite minne raderas.

Om det skall bara skrivas '0' så duger 'dd' under linux startad på en USB-sticka

Jag föredrar verktyg som kan generera slumptal eller psedoslumptal (som AES-kryptering) framför att skriva '0' för i alla fall SSD och det har att göra med att somliga av dessa SSD använder HW-kompression för att minska på 'writing amplifing' på sin nand-flash som det alltid blir när man skriver mer eller mindre slumpmässigt över diskytan som vid normal användning.

Slumpsekvenser är inte komprimerbart (annars är det dålig slump eller dålig krypteringsalgoritm) vilket gör att man tvingar SSD:n att köra alla 'synliga' celler på disken om man kör från sektor noll tills det tar stopp med slumptal, sedan behöver man köra minst en gång till för att omsätta större delen av den 'gömda' minnet på mellan 5 och 15% beroende på modell av SSD som ligger i beredskap att raderas och prepareras för att vara redo för skrivning.

Den delen med 'gömd minne' har man ingen kontroll då man inte vet hur garbage-collektorn arbetar och enda sättet är se till att den har mycket att göra och låta mycket nya skrivuppgifter flöda igenom (dvs. den andra skrivningen) och den vägen tvinga att använda upp all kvarvarande 'gamla' trötta minne i den gömda delen.

Det viktiga är att all minne blir omskriven då och då med inte allt för lång mellanrum (för att behålla läshastigheten) så att dess nivåer hålls lättolkade och går att läsa snabb då långsam minne påverkar förutom läshastigheten också skrivhastigheten (när den gömda buffern tar slut efter att man skrivit några få GB kontinuerligt) då det alltid involverar läsning en eller flera gånger när den gamla minnet flyttas över till gömda arean och sedan raderas och till slut bli redo för omskrivning.

---

Med andra ord gammal trött flerårig SSD kan renoveras med en omskrivning enligt tidigare så att den återfår i stort sett sina fabriksdata i hastighet - givetvis kan den aldrig konkurrera med moderna SSD-minne med dess mycket snabbare gränssnitt men å andra sidan så är sällan den kontinuerliga läs och skrivtakten det avgörande utan snabbheten i den slumpmässiga dataaccessen och där är skillnaden mindre mellan SSD medan skillnaden mellan SSD och snurrdisk är stor.

Nej - inte avseende säkerhet utan att försäkra sig om att alla celler verkligen motioneras med ej komprimeringsbar data - en rad nollor kan tex. beskrivas som 120000000000 gånger '0' (i 120 GB SSD) i en algoritm mha. kompression på några få byte i en flash-cell trots att du skrivit hela vägen från LBA 0 till LBA max med nollor för disken och större delen av nand-flash motioneras inte och därmed kommer inte att bli snabbare när man sedan skriver stora mängder data (går läsningen trögt så går också skrivningen trögt eftersom data alltid läses innan skrivning när den skall flytta om till nya skrivna block)

Vissa SSD har kompressionsalgoritmer just för att minska slitaget av cellerna då om man kan komprimera datat till 50% innan skrivning så behöver man bara skriva 50% av minnet som annars skulle gå åt - och det är ett sätt att minska 'writing amplifying'.

Denna komprimering sker i ett mellanlager i diskkontrollern medans datan som skrivs i själva cellerna senare XOR:as alltid med en slumpad nyckel (som för visso är samma i samma serie av NAND-flash-chip/controller) för att datat skall lagras så mycket det går som 'vit' brus av rent dataintergritetsskäl och minimera överhörning av grannceller vid läsning av data. Att man scramblar datat till brusliknande form är väldigt vanligt i alla sammanhang vid dataöverföring (som tex. via Ethernet) eller lagring på media för att få bort mönster (som kan vara besvärlig vid senare EMC-mätningar på tex kommunikationslänkar) och vinner också kvalitet gentemot termisk brus och andra störningar på det sättet.

Det är också viktigt för kalibrering av TLC-celler och dess spänningsdrift med tiden att det inom samma grupp fins celler som har värde '0' liksom värde '7' (för 3 bitar i samma cell) inom rimlig läslängd då om man skulle ha flera MB med enbart nollor i rad och sedan en cell som avläses värde 6 (bitmönster '110')- så kommer den efter en tid ha allt svårare att avgöra om värdet '6' verkligen är värdet '6' eller om den är värde '5' ('101') eller om den var en värde '7' ('111') tidigare. Med scrambling ser man till att det alltid finns värde 0-7 inom några cellers avstånd inom samma läsning och vid kalibrering så skannar man efter högstavärden för värde '7' över ett antal celler och stannar alla värden på värde '6' rent spänning/strömmässigt vid avläsning och det finns ingen högre än så, så kan man anta att värde '6' egentligen är värde '7' och man justerar förstärkningen för detektionsfönstret för detta så att värde '6' nu hamnar inom värde '7' i den fortsatta avläsningen.

Denna kalibrering görs kontinuerligt eftersom olika block har olika ålder sedan när de skrevs sist och därmed olika mycket spänningsdrift.

Okej låt oss reda ut vad som sker här.

Force 3 och Force GT är 2 st SSDer från Corsair från samma tidsperiod. 240GB var värstingen och 120/60GB var de mindre. Mao, 240GB hade fulla 8st NAND paket och full prestanda.
120GB var gjord med samma NAND typ och storlek, men bara 4 paket. Detta gör att dens prestanda var lägre, vilket märktes i skrivningen speciellt. Det fanns också senare nyare gen som var 120/240/480, vilket ger en riktigt usel prestanda på 120GB.

Sen ska vi lägga till att Force 3 var budget varianten och GT den dyrare. Det som skiljde var typ av NAND, där GT hade Synkront NAND med med ca 100MB/s bandbredd per paket, och Force 3 hade Asynkront med typ halva bandbredden, dvs 50MB/s.

Om vi nu tar denna info och tittar på denna 190/95MB/s så ser man varför den troligen toppar på ca 200MB/s... den har 4 Asynkrona paket. Sen är skrivprestandan lägre, då det normalt är långsammare att skriva. Så det är inte "åldern", utan tekniken den var byggd på. Som en enkel Systemdisk för en som inte använder datorn tungt så fungerar den än.

TS mäter sedan med just AS SSD, som är ett av de hårdaste testerna man kan göra för en SSD, och på tiden när dessa såldes så var SSDer med komprimering det som var vanligast. Sandforce 2280 kontrollern i Force 3 kan därför skriva 500MB/s... när datan kan komprimeras. Testar du med ATTO, eller Crystal Disk Mark (med 0x00 eller 1x11 test data) så kommer du få detta också. Verkligheten är ofta att Windows brukar kunna komprimeras 30-40% iaf, så lägg till det i prestandan iaf.

Dagens SSDer har både bättre och sämre prestanda, beroende på vilken disk man jämför med. En 1TB 850 EVO kommer springa cirklar runt dessa gamla, utan tvekan. Men en 850 EVO tex kan bara skriva 250MB/s i TLC skrivläge... så det har fortfarande med storlek o göra. 1TB dock har flera gånger om prestandan för att mätta SATA3 6Gbps.

Intel 240GB säger inte mycket, då det beror på vilken model det är, men Intel 520/530/535 är alla byggda på samma grund som din gamla Force 3 disk, dock bara med annat NAND. 540 är en 3:e part SSD, mer eller mindre ihopplockad av Intel som inte hade något annat att sälja. Den har en 3:e part Silicon Motion kontroller och NAND från Toshiba.

Men jag hade installerat om, inte klonat, även om det i teorin borde gå.

@WeyoX Ett tips att göra med din gamla Force 3 disk är att köpa ett billigt USB3-> Sata chassi från Ebay, och sätt den där i. Även om du "bara får" 190/95, så är det ändå mer än många USB3 minnen kan ge, och du har mycket bättre IOPs... Blir som en liten portabel disk, som är stöttålig

Helt rätt.

Om en HDD klarar sig på 150MB/s så lär en SSD göra det också
Men det som ofta segar efter en HDD är 4k prestandan, som brukar hamna på typ 1-2MB/s... och där är en SSDs 20-30-40MB/s helt klart vinnande.

Sen kan man se på många budget SSDer som hävdar att de har 80k IOPs osv.. men tittar man på QD1-QD2-QD4 så är prestandan inte så bra, vs tex 750/850 EVO som har enormt bra värden, så förstår man varför vissa SSDer är snabbare än andra när man ska ladda saker på en klient maskin.