Hypotes - Internet utan reklam

Jodå, det var rejält reklam förr med. Kanske inte alldeles i början, men vi hade banners och popups på 90-talet också.

När vi precis fått Internet någon gång kring 1995-96 var det knappt någon reklam alls. Men ganska snart började Geocities och andra "gratis" (reklamfinansierade) sidor dyka upp. De hade ofta irriterande blinkade GIF-banner, popups, popunders o.s.v. Så reklam har funnits nästan lika länge som webben.

Rent hypotetiskt, hur hade internet sett ut om, låt oss säga, all reklam på nätet inte varit tillåten. Inga annonsintäkter således.
Hur mycket av internet som vi känner det hade fungerat helt utan reklamintäkter?

När vi precis fått Internet någon gång kring 1995-96 var det knappt någon reklam alls. Men ganska snart började Geocities och andra "gratis" (reklamfinansierade) sidor dyka upp. De hade ofta irriterande blinkade GIF-banner, popups, popunders o.s.v. Så reklam har funnits nästan lika länge som webben.

Tidningar är väl det mest spännande. Utan ett nyhetsutbud som är gratis hade folk inte slutat konsumera nyheter. Istället hade vi väl sett det som mer normalt att faktiskt betala för vår nyhetskonsumtion. Kanske hade varit bra om folk i större utsträckning var villiga att betala. Man får ju vad man betalar för generellt sett...

Skulle tro att de flesta sidor som behöver visst ekonomiskt stöd, eller bara för att tjäna pengar skulle använt sig av andra sätt än just visa reklam.

Ta tex Youtube där många många kanaler har gått över till petreon efter reklamhaveriet på youtube, fördelen för sidbetraktaren är att siteinnehavaren får lägga ner lite jobb på att ha kvalitativt innehåll...

blir lite win-win situation siter utan jobbig reklam som få vill se och ännu mindre klickar på, samt siteinnehavaren tjänar en slant fortfarande, och desto bättre/intressant innehåll ju mer slantar..

Tror att för framtiden så kommer donationer/prenumerationer för låg eller valfri summa bli vanligare för siter av alla de slag, och vi kommer se mindre reklam..

Detta är konstigt och tyvärr inte unikt, jag köper absolut att man vill ha betalt för sitt arbete och för all del, ha en prenumerationsmodell, men då ska man ju inte ha reklam fortfarande, äta kakan men samtidigt ha den kvar

Jag hoppas personligen lite på det sista du säger. Jag hade gärna haft ett system där jag har en "pott" för mitt internetanvändande som delades ut till sidor jag besökt i slutet av månaden, lite som youtube red. Jag skulle gärna se ett internet med mindre reklam, eller att man i alla fall kan välja bort reklam och spårning mot att betala så att personer med mindre medel kan använda internet dem med. Jag vill inte ha den, den stör, den spårar mig och är en vektor för virus.

System som patreon på youtube har ju tyvärr problemet att plattformen inte få ta del av det. Säga vad man vill om Google, men youtube (eller dess framtida ersättare) måste ha en inkomstkälla för att överleva. Jag kan driva en mindre blogg gratis hemma, men större hemsidor behöver betala för bandbredd, hårdvara och el samt personal. Patreon och andra prenumerationstjänster har även problemet att kostnaden per person är relativt hög så jag kan omöjligt stödja alla sidor jag vill besöka. Dem 10-100 kr/månad som många prenumerationsmodeller vill ha fungerar för 1-3 sidor, inte dem 10-20 som jag besöker regelbundet

Detta är konstigt och tyvärr inte unikt, jag köper absolut att man vill ha betalt för sitt arbete och för all del, ha en prenumerationsmodell, men då ska man ju inte ha reklam fortfarande, äta kakan men samtidigt ha den kvar

Alexander Bard har lagt musiken på hyllan och reser numera världen runt för att föreläsa om sina profetior för framtiden. Resumé stämde träff med honom för ett samtal kring hur förutsättningarna för medier, marknadsföring och kommunikation kommer att förändras.

För att förklara dagens läge tar han spjärn mot informationssamhällets fundament. Den traditionella marknadsföringen är nämligen sprungen ur en tid med få och starka mediekanaler.
– Vi har levt i ett samhälle med böcker, tidningar och tv. Du tvungen att ha väldigt mycket makt eller pengar för att kunna ha en kommunikationskanal över huvud taget. Kommunikation handlar om ett utbyte i två riktningar, och det finns egentligen inte i ett sådant samhälle. De budskap som varit obekväma eller som vi inte velat höra har istället fått mycket stålar bakom sig, och det har vi kallat reklam. När jag talar om marknadsföring handlar det alltså om att tvinga på sitt budskap på mottagarna. Det har man kunnat göra ganska oemotsagd, och medierna har haft det som en stor inkomstkälla, säger han.

– Det nya med internet är att kommunikation går i alla riktningar. Vi har fullt upp med att ta emot kommunikation och kommunicera tillbaka. När vi människor en gång lärt oss att kunna påverka det vi tar emot skapas ett helt nytt landskap. Vi ignorerar alla som skriker åt oss. Megafonen når inte fram längre. Tvärtom, den som skriker från en annonsplats har förmodligen dödat sig själv i samma ögonblick.

Alexander Bard förkastar också tron på att innehåll som är bättre anpassat till de digitala plattformarna kan lösa problematiken.
– I så fall hade reklamfilmer redan försökt vara själva innehållet på tv, men det fungerar inte. Vad det handlar om är att göra en bättre vara eller tjänst. Så fort någon säger "digital marknadsföring" slår jag bakut. För det går inte att kombinera. I ett samhälle med få kommunikatörer fanns det gott om plats att skrika ut sina budskap. Nu är vi sju miljarder människor som skriker ikapp med varandra. De flesta lyssnar inte på varandra över huvud taget. 98 procent av alla Instagrambilder tittar ingen på. I ett samhälle där vi dränks av dynga letar vi efter några få kanaler som är trovärdiga och har ett bra innehåll.

För att beskriva dessa kanaler använder han begreppet kuratorer som är hämtat från konstvärlden.
– Den som sorterar flödet av information, och presenterar det bästa för just dig, kommer du att återvända till. Då flyttar det ekonomiska mervärdet bort från producenterna till kuratorerna, vilket gör företagen och deras marknadsavdelningar helt värdelösa. Det här kommer vi att se i sektor efter sektor i samhället.

Varför görs det i så fall fortfarande så pass mycket traditionell marknadsföring?
– Därför att företagen har anställt en massa marknadsförare som slåss med näbbar och klor för att behålla sina jobb. De hittar på alla möjliga lögner om varför de ska finnas kvar i framtiden. När tryckpressen kom år 1450 hade vi 300 000 personer i Europa som satt och handskrev böcker. 1550 fanns inte en enda kvar. Men under de här åren demonstrerade de och gjorde allt de kunde för att stoppa tryckpressarna. Vid alla kommunikativa paradigmskiften har vi haft en gammal elit som sitter kvar, i det här fallet marknadsförarna, som försöker försvara sin roll. Men i själva verket är de helt överflödiga.

– Tidningarna ryker, bokförlagen ryker, tv-kanalerna ryker. Alla gamla medier ryker och med dem försvinner alla som har livnärt sig på dem. Och det är inte som att marknadsförare plötsligt kan bli kommunikatörer. De är bra på att skriva ett klatschigt budskap som de trycker ut, men urusla på att lyssna, vilket är grundläggande för att kunna kommunicera. Kommunikation handlar om att ha en dialog, inte att sitta i ett hörn och prata. Det betyder i sin tur att vi behöver helt andra talanger än de som sköter marknadsföringen i dag.

Var i det här skiftet befinner vi oss nu?
– Stora företag satsar fortfarande stora resurser på att anställa marknadsförare. Marknadsavdelningarna försöker till varje pris att hålla liv i sina budskap. Parallellt växer en helt ny värld fram på nätet med ett helt nytt sätt att kommunicera. Det skapas noder, alltså enskilda individer, som är väldigt framgångsrika på att kommunicera och få många följare som aktivt lyssnar på vad de säger. Dessa personer kommer att bli oerhört värdefulla, och traditionella varumärken kommer att försöka få dem att göra reklam för deras produkter.

Vad Alexander Bard beskriver är modeordet "influencers". Alltså personer med stora skaror följare som var och vartannat företag använder sig av för att nå ut med sitt budskap. Men även här befinner vi oss i en återvändsgränd, hävdar han.
– Säg att en ung tjej byggt upp en stor blogg, där hon på ett coolt sätt berättar om kläderna hon gillar och varför. Om ett företag kommer in och betalar henne för att sätta på sig deras kläder förlorar hon sin trovärdighet. Då tappar hon sina följare. Företaget kommer senare att undra varför de investerat miljoner där, samtidigt som hennes läsarkrets minskat dramatiskt. De kommer inte förstå att de mördade henne, för hon har horat. Hennes följare förstår att hon bara gjort det för pengarna, inte för att hon tycker produkterna är bra.

– Det går inte att hajpa upp en usel produkt. Du måste gå tillbaka till företaget och säga "Jag kan inte vara kommunikatör om inte ni gör den bästa varan eller tjänsten först". Vi är på väg mot ett transparent samhälle där det inte är någon idé att försöka marknadsföra ihjäl sig. Det kommer bara att slå tillbaka.

Jag hoppas personligen lite på det sista du säger. Jag hade gärna haft ett system där jag har en "pott" för mitt internetanvändande som delades ut till sidor jag besökt i slutet av månaden, lite som youtube red.

Låter som att du beskriver Flattr. Betalsystem som Peter Sunde satte upp kring 2010. Funktionen var fantastisk, men marknaden var nog inte riktigt redo, eller så marknadsfördes den inte rätt. Idén var bättre än genomslaget iaf, men tjänsten finns kvar även om den nu är uppköpt av nån annan aktör. Säkert bra för de siter/företag som faktiskt har stöd för systemet.
https://flattr.com/