Fotograferandets framtid - finns anledning till oro?
Jag försökte en bra stund att formulera en bra rubrik till den här tråden, men hittade nog aldrig riktigt rätt.
Jag tycker att det finns anledning till att oroa sig för den fotografiska konstens framtid, och jag skall försöka motivera varför.
1) Produktångest
Det finns idag fler sidor/youtubekanaler än någon kan räkna som jämför kameror, objektiv och utrustning - gör tester, jämför olika tillverkare, säger köp det eller köp inte den, osv. Anledningen är enkel - det lockar mycket trafik, vilket gör många annonsvisningar, vilket ger mycket pengar. Varför? Ett kameraköp är ofta en stor investering och man vill inte lägga sina surt förvärvade pengar på sekundär utrustning. Särskilt som nybörjare är det mycket att sätta sig in i, och man vill naturligtvis göra ordentlig research.
Problemen med detta är dock många. Kameratillverkarna lever, naturligtvis, på att människor skall köpa deras produkter - och ser därför i tid och otid till att trycka ut nya saker på marknaden. Konsumenten vill alltid ha det senaste och har hen inte det blir hen osäker på sitt fotograferande (för det skulle ju kunna vara bättre med bättre grejer!). Om det är något som har hjälpt mig i mitt fotograferande så är det självförtroende. Att TRO att man kan ta riktigt bra bilder leder en ofta till att man kommer närmre dem. Jag vill påstå att produktångesten bidrar till att sabba sådant självförtroende i onödan. Det räcker med en iPhone för att ta riktigt grymma bilder - om vi pratar bildkvalité. Vilket leder mig in på:
2) Pixelpeeping
Det största fällbenet den digitala revolutionen satt för fotografer är antagligen möjligheten till att zooma. Jag är med i ganska många fotogrupper på Facebook, och överallt tycker jag mig se människor som zoomar till 100% på sina bilder och jämför vilken kamera som är skarpast. Som att det skulle spela någon roll! Denna hets över att få så skarpa bilder som möjligt gör att människor riktar fokus från det som verkligen är viktigt - ljusteknik, komposition, awareness osv. Oroa er inte över att er bild inte är ultraskarp förrän ni tagit den ultimata bilden. Och gör det inte då heller. Hur skarp är Mona-Lisa egentligen? Det är inte den tekniska bildkvalitén som kommer avgöra om du blir en erkänd fotograf eller inte. Mer fokus på det viktiga!
3) Tillgänglighet
Visst är instagram en otrolig uppfinning, och möjligheten att ta del av vad man vill är fantastisk. Jag vill dock mena på att man blir vad man äter. Konsumerar man dåligt fotografi så kommer man att ägna sig åt dåligt fotografi. Möjligheten att publicera precis vad som helst till vem som helst gör att man måste sålla blad otroligt mycket skit innan man hittar guldkornen. Förr i världen behövde bara en gallerist/redaktör utsättas för alla dåliga bilder - bara de riktigt bra ställdes ut eller publicerades i böcker.
Detta skapar i mitt tycke, tvärt emot vad man kanske hoppades när internet kom ordentligt, även stor likriktning. Jag är sick and tired på att se pappor posta deras miljonte bild av långt exponerat rinnande vatten i solnedgång med sjukt mättade färger. Ändå finns det var man än tittar. Det blir svårare och svårare att hitta originalitet.
4) Lykta dörrar
Kanske som ett svar på detta visar många institutioner (gallerier etc) bara bilder från fotografer med fotografisk utbildning. Kanske detta något säger mot min tidigare punkt, men jag tycker att man sätter krokben för sig själv genom att stänga ute så otroligt många duktiga fotografer. Det finns naturligtvis grymma fotografer där ute som inte har en akademisk poäng - och att utesluta dem gör den fotografiska eliten mindre, och därmed även mindre lockande att sikta mot för en nuvarande amatör. Således nöjer sig folk med den nivå de är på idag och strävar inte efter att utvecklas, vilket skadar fotograferandet i stort.
5) Hunger
Det går alldeles utmärkt att nöja sig med den nivå man är på och inte sträva efter att utvecklas mer. Väljer man att mäta sin framgångskurva i likes (vilket många, mig själv inkluderat, nog ofta faller för) så går det bra att ta mediokra bilder och ändå få sin följarkrets kärlek. Och det är väl bra, på sätt och vis. Men jag tycker ändå man bör sträva efter utvecklingen.
Till sist...
Jag vill på inga sätt mena att jag är bättre än någon annan. Jag har också många många gånger fallit för särskilt punkt ett och två.
Det finns också ljuspunkter i dagens fotografiska trender - den tydligaste kanske att analogt fotograferande är påväg att bli stort igen. Jag tycker det är grymt att många kommer tillbaka till källan och minimaliserar sitt utövande till att bara handla om bilden. Med det sagt finns det naturligtvis många punkter där digitalt är bättre - det är inte den diskussionen jag vill ha här.
Vad tycker ni? Finns det anledning till oro eller har jag fel?
