Har själv stött på detta och aktivt brottats med det. Ideologiskt börjar denna indoktrinering redan i grundskolan där vi bara får läsa en bok från ett perspektiv, vilket orsakade konflikter under lektion mellan mig och lärare när jag inte höll med, men det är en annan debatt.
För två år sen gjorde jag det som blev grunden till min research inför årets val, jag ville vara ute i god tid och forma min åsikt på partier, politiken de för och deras ledare utan att samtidigt bli bombarderad av våran något vinklade media. Jag gick igenom 2014 års valfrågor, hur åsikter ändrades och till vad efter valet, osv. Jag sneglade på highlights av ännu tidigare val och gick hela vägen tillbaks till 80-talet, försökte hitta saker som kan vara relevanta och påverka idag om vissa saker går i cykler osv. Jag gick igenom statistik på brott, löneskillnader osv så långt siffrorna orkade, osv. Och så vidare, et c...
Allt gick fröjdfullt och relativt smärtfritt tills jag kom till två stora frågor. Feminism och invandringen. Jag håller fortfarande på klura ut invandringen så jag skippar den frågan av den enda anledningen att ett och ett halvt år av hobbyläsning inte är tillräckligt för att forma sig en åsikt i ämnet (jag hoppas att smygrasister fattar peaken). Så, feminism. Jag skippar min åsikt i ämnet då den är irrelevant till topic (åsiktskorridor fastnar man i oavsett åsikt), men jag kan ge en liten insikt i min resa.
När det väl var dags för att tackla ämnet feminism gick jag in i det hela med min nymyntade åsikt "jämnställdhet, vem vill inte ha det ?". Jag läste insändare, bloggar, jag betade genom timmeslånga vloggar och föreläsningar en efter en, satte upp enorma playlists av folk som bara pratar om ämnet så jag hade något att lyssna på när jag var ute och jobbade på gården eller ute med hunden, playlists som jag lyssnade igenom flera gånger om jag missade något första gångerna, allt medan jag samtidigt satt helt fokuserad och inte bara lyssnade på orden utan försökte förstå meningen bakom dom, och försöka läsa människan och dess bakgrund ( = varför har denna personen den åsikten?). Allt väl än så länge, dags att lyssna på deras meningsmotståndare.
Här sket det sig. På youtube var det lätt att hitta enorma mängder videon men alla var gjorda i stort sett av omogna tonåringar som fokuserade mer på att kränka än att föra budskap. Videon med orden rekt, fails och karma i titeln var i stort sett den enda nivån av material jag kunde hitta, vilket gav en start men det blev tröttsamt att nästan exklusivt läsa mellan raderna. Lite som att bara se skuggor och bara göra hjängympa hela dagarna där man försöker klura ut vad som kastar dessa skuggor. Nej, detta skämtmaterial fungerar inte.
Så jag sökte mig vidare. Fanns inga insändare. Låt det sjunka in i några sekunder. Inga insändare publicerade i våra stora tidningar. Vad i h-e? I ett land där feminism är årtiondets ämne finns bara ett perspektiv presenterat? Det är inte frågan om en tidning heller, det är alla stora tidningar. Hur kan ALLA tidningar bestämma sig att bara presentera en mening, om och om igen? Är hela landet en åsiktskorridor?
Det var svårt att hitta oövergivna eller aktiva bloggar. Var läsarna för få? När har det stoppat någon någonsin från att skriva om något de är passionerade om? Jag började hitta videon på youtube med mer substans, och upptäckte att dessa kontoinnehavare är under konstant attack och kritik. Konton som blir avstängda, reklamintäkter tas bort från vad jag över tid lärde mig vara åsikter delade av personer med ett riktigt djup (läs: i förhållande till normen, dvs). Här nånstans hörde jag talas om The Red Pill och fann olika relaterade subreddits. Några veckor av konstant och bebrilt läsande så gav jag upp på allt hat på reddit.
Jag hittade en dokumentär, äntligen nånting av substans. Innan jag såg den läste jag upp på vem som gjorde den, hennes erfarenheter innan och resan att inte bara göra dokumentären men också att sprida den. Jag ville se dokumentären med vetskapen om vem som gjorde den och varför, för att bättre förstå den. Väldigt ögonöppnande.
Efter månader hittade jag tillslut bra källor, jag lyssnade åter på föreläsare som gav propert perspektiv, lärde mig namn på folk med årtionden av erfarenhet och sökte efter intervjuer på dessa personer.
Totalt tog det ett drygt halvår att brottas med en åsiktskorridor som aktivt tystar, straffar och diskriminerar andra sidan. Och detta i ett ämne som än idag debatteras livligt (i en åsiktskorridor, dvs).
Sen var det dags att börja läsa upp på invandringen, ett ämne som är så tabu att prata om att bara en typ av kommentar är socialt accepterat och det inte ens alla dagar i veckan, så ett och ett halvt år senare kan jag i stort sett fortfarande bara välja mellan hat och hat. Bästa informationen jag hittat har varit indirekt, från ideella organisationer eller från opartisk data. Men då ämnet är direkt centrerat kring människor vill jag höra deras perspektiv.
Tro det eller ej, men jag har lärt mig väldigt mycket trots dessa åsiktskorridorer. Eller jag kanske borde säga pga dom, det mesta jag lärt mig när jag läst upp på dessa två ämnen är saker som inte ens är direkt relaterade, utan handlar mer om människor, vår natur, och våra åsikter och beteenden och varför vi har dom. Det sätter saker i perspektiv. För att avsluta med ett citat:
Citat:
If you don't read the newspaper, you're uninformed. If you read the newspaper, you're mis-informed.
- Mark Twain