Median- och genomsnittslönerna fastställs för att vara jämförbara. Du har helt rätt i att median per definition är det värde som sitter mitt i en range, men i det här fallet plockas en betydande andel av den arbetande befolkningen bort ur rangen för medianen plockas fram. Om du t.ex. bara jobbar deltid, av eget val eller på grund av att du inte hittar heltidsjobb, så finns du inte med. Om du cyklar ut mat åt Foodora så finns du inte med, eftersom du inte är anställd. Om du är arbetslös, sjuk, studerar eller liknande så är du inte heller med. De som inte finns med faller till väldigt stor andel under medianlönen. Undantagen är företagsägare som inte har lön, men för varje sån person så hittar du massvis som ligger i botten.
Medianen är alltså mittenvärdet på de som jobbar heltid som anställda, men för att vara jämförbart år till år väljs människor bort ur datasetet. Det innebär att en majoritet av människor ligger under medianlönen för de som har lön för heltidsjobb.
Inom löneforskning (vilket är ett sidospår jag hamnade in på i samband med min masters) så pratar man ofta också om de vanligaste lönerna. Det säger också något om spridningen. Eftersom det finns en stor grupp människor vars löner trycks upp av olika typer av regleringar, och av andra branscher, men som lönerna inte stiger nämnvärt för, så hamnar toppen på fördelningen under medianen. Spridningen uppåt är sen större.
Om medianen är ca 32 000 kr, så är det svårt att hitta personer som har heltidsarbete och månadslön under 12000kr, men man kan hitta en betydande andel som har mer än 52 000kr, helt enkelt eftersom man i många fall inte får betala så låg lön för ett heltidsarbete, medan det inte finns någon övre gräns. Kurvan över löner är alltså högst antagligen runt kanske 27 000kr och vid närmare 32 000kr har man nått hälften av alla arbetstagare med månadslön. Sen planar det av och blir en lång, lång utförsbacke.