Svårt att släppa jobbet?

Jag har alltid haft tjänster som har inneburit mycket frihet under ansvar. Om rapporterna har blivit klara har ingen direkt brytt sig om var, när och hur jag gjort mitt arbete.

Inledningsvis hade jag ganska lätt för att släppa jobbet, men efter några år blev det naturligt att alltid ha jobbet lite i bakhuvudet. Normalt inte på ett betungande sätt.

De senaste fem-sex åren har jag haft roller som har fyllt veckorna med möten - i snitt kanske 30 timmar. Följdeffekten har blivit att jag behöver gå utanför arbetstiderna för att hinna med och det är nu lite mer ansträngande, speciellt med en familj som förstås också ska ha sin uppmärksamhet.

På plussidan är det intressant, utvecklande och välbetalt.

Ganska vanligt problem nuförtiden, får man ersättning för det så är det ju upp till var och en hur man vill sköta det, får man ingen ersättning så ska man gå offline från jobbet omedelbart när arbetsdagen är över och låta saker ta längre tid.

Men du skapar problemet själva genom att jobba utanför ordinarie tider, då kanske man inte tar upp saker som "för många mail/möten/etc" på ordinarie arbetstid och problemet blir aldrig löst.

Vi har folk på jobbet som antagligen inte gör något annat än att skickar mail och CC:ar halva organisationen i alla möjliga skitfrågor, efter några hundra sådana så har några arbetsdagar gått åt att läsa mail som man inte ens ska ha.

Har själv full flex, utnyttjar det till max och vaknar ibland kl12 mitt i veckan men jobbar kanske till 20-21, skulle inte byta ut detta mot 8-17 fast jag skulle få 10k mer per månad men alla är olika.

Jag har inte svårt att släppa jobbet då jag aktivt har valt att inte jobba med min hobby. Se enkelt är det

Är du jag?

Det du skrev övan, är exakt vad som hände med mig för 1 år sen. Ord for ord. En dag kom en av mina kollegor över till mig där jag satt, och sade, mår du bra kompis? Nu går du till läkarn och berättar. Det gjorde jag, och var borta från jobbet i 4-5 mån. Sen blev jag "rehabiliterat" tillbaka till jobbet steg för steg, 25, 50, 75 och så 100% arbetstid. Det gick bra ett tag, men det känns lite som man tar några steg tillbaka, för den samma tomhetskännsla börjar krypa ner över ryggen på mig...

Jag har varit borta från jobbet i två månader och har precis börjat på 25% nu. Vi får se hur det går men det finns en plan på jobbet i alla fall för att det inte ska bli för mycket så jag hamnar på ruta ett igen. Initialt handlar det mest om att ta sig till kontoret 2 timmar varje dag för att få ordning på rutinerna och se till att man faktiskt kommer igång om dagarna. Även om det inte blir mycket gjort arbetsmässigt alltid.

Har blivit mycket mer uppmärksam på när hjärnan säger ifrån och man behöver lära sig vart gränsen går och jobba efter det. Det är tydligt att det är kommer ta sin tid att hitta tillbaka. Bra stöd från arbetsgivaren hjälper otroligt mycket i alla fall.

Fast problemet är ju ofta vad som är arbetstid. Jag har alltid varit anställd där förväntan har legat på vad som levereras inte hur många timmar jag jobbar. Jag är ansvarig för att vissa områden skall skötas och behöver lägga den tiden det tar mig att göra det. Har jag planerat dåligt och något går åt helvete kan det innebära jobb på julafton helt plötsligt, finns det leveranser som måste bli klara existerar inte ordet sjuk osv. Men sköter jag det bra innebär det väldigt fria dagar, det finns helt enkelt ingen klar början och slut eller något fast antal timmar per dag/vecka/månad/år jag skall jobba.

De flesta jag känner jobbar på liknande sätt också.

Jag kan känna igen mig i det ni skriver, jobbade väldigt mycket förut med jour och allt. Det tristaste var att komma hem och inte ha något roligt spel att spela, då fick man inte nån återhämtning alls.
Man ska även lyssna på kollegor och chefen, om de säger "du borde ta semester" då går man och gör det veckan efter.

När jag sedan fick barn så valde jag att gå från mitt jobb med jour och bonus etc till ett nytt där det inte fanns något tvång/behov/ansvar att fixa problem på direkten, dvs "best effort 09-17 på veckodagar".
Sen sa även chefen, du kan jobba var när och hur du vill bara du gör dina timmar.

Det kan vara skönt att inte gå på jour om man känner att det är svårt att släppa jobbet.

Som jag har skrivit tidigare är jag filmarkivarie, även om jag jobbar förhållandevis lite med just arkivbiten (mest kompletterande inventering och felkorr i metadata när det blir tid över) utan ägnar mig huvudsakligen åt filmscanning, digital ljussättning och restaurering. När jag fick egen studio för ca 2½ år sedan kunde jag verkligen tappa tidshållningen helt och spendera alldeles för mycket tid åt min arbetsuppgifter samt låta resten av mitt liv kretsa kring det. Minns att jag satt och negativklippte på julafton 2018, samt hoppade över hela påsken till förmån åt ett hastigt uppdrag.

På senare tid har det blivit mindre jobb utöver ordinarie arbetstimmar och ägnar mig mer åt de få fritidssysslorna jag har. I efterhand kan jag ändå känna att min arbetsplats samt mina fritidsintressen (film, spel och musik) är det enda som verkligen håller mitt liv någotsånär stabilt. Har haft alldeles för mycket problem inom familjen och med vänner samt med psykiatrin för att ens orka med särskilt mycket mer utöver mitt självständiga jobb och kulturkonsumtion längre. Tog bort mitt Facebook-konto för ca 3 veckor sedan och såhär i efterhand känns det ju helt sjukt hur mycket tid man har spenderat på Zuckerbergs sida med tanke på hur lite av värde man får tillbaks.

Jag avstår att rösta, då jag har blandade känslor kring det hela. På senare tid har jag lärt mig sära mer på jobb och fritid, men samtidigt har det också blivit viktigare med arbetet de sista månaderna. Denna jul blir det dock ingen negativklippning eller firande med familjen, utan har andra, mer privata planer...

Jag har inte heller notifieringar påslaget (banner enbart) utan går in aktivt och läser, sen lägger jag alltid ifrån mig mobilen hemma och den är aldrig med in i sovrummet t.ex. Har en riktig väckarklocka istället. Tips nummer Tre!

I diskussioner som denna är det skönt att vara frilansare. Jag gör det som är avtalat och går vidare.

Har förvisso ganska lätt för att dra en linje för jobb och egentid annars också, även om jag vet och förstår varför vissa har svårt med den skiljelinjen.

Fördelen med frilans, uppdraget är välspeccade och avgränsade. (mitt första 'jobb' bortsett från sommarjobb var som frilans). Om man jämför företagande med anställd är dock anställd en dröm vad gäller avgränsning. Lite ansvar och stora möjligheter att löka sig fram genom dagarna! ...som egenföretagare så är man väldigt medveten om att avsaknaden av intäkter är inte särskilt långt borta om man inte levererar ett större värde än kundens kostnad, eller hur @AplAy ?

Dock medför ju frilans att man "tänker på jobbet" i form av: Hur/Var/När hittar jag nästa uppdrag? Det är ju också arbete och där blir väl ändå gränsen väldigt svårt att dra eller lyckas du @Meantek verkligen stänga av den tanken när du egentligen har tänkt ha 'fritid'?

Å andra sidan kan man ju jobba en hel del mindre när man får behålla hela kakan. Jobbar som anställd konsult och hade jag blivit egen hade jag utan problem kunnat skippa en stor del av uppdragen jag idag gör och ändå fått mer pengar in på kontot.

Sen finns det ju såklart andra fördelar med att vara anställd men när man har overhead i form av annan personal och ska ge vinst till någon annan så får man ju mindre del själv.

Absolut, klart man gör ju sina val utifrån möjligheterna/riskerna, men det har onekligen lett till att det är "svårare att släppa jobbet kl17" än det var på tiden man var anställd. (å andra sidan släppte jag inte jobbet kl17 som anställd heller). ...och har mer semester numer än som anställd, men mailboxen kontrolleras alltid och jobbet funderas det på även på lediga dagar.

Mig spelar det nog ingen roll om jag är anställd, anställd konsult eller egen jag funderar alltid över jobbet men det är för att jag jobbar med sådana saker jag tycker är intressanta så då är det svårt att stänga av.

Jag har ju turen att i stort bara behöva jobba när jag vill och så länge jag känner för det så det blir aldrig betungande, det är väl också anledningen till att jag inte går över till att göra det i egen låda. Att göra det bara för pengarna är inte värt det och med tiden kommer gapet minska där, är ju också trevligt att ha kollegor som är mer statiska.

Samma här. Jag funderade ett tag på att starta egen firma, men jag skrotade de planerna och valde att bli en vanlig löneslav istället.

Nog för att man har ansvar som vanlig anställd, men inte i närheten det man har som egenföretagare eller på en högre position.

Sedan är det jätteskönt att kunna slappna av med något helt annat på sin fritid.

Kommer väl an på vart man arbetar, på mitt företag som är ett stort företag, finns ingen chans att "löka" sig unnan. Företaget är mycket "Cost concious" och kör hela tiden statistiker över hur vi performar.

Statistikerna bliver offentlig presenterat för varje medarbetar inom teamet, och har man inte bokat av tillräckligt med antal support tickets - känner man sig liten och då känns det som om man låter andra jobba mera för att man arbetar mindre...

Var nog därför att jag råkade ut för utbrändhet.