Svensk studie: Våldsamma spel leder inte till mindre empati

Absolut medhåll. Skrev det om strama tyglar bara för att det alltid finns folk som klagar på slapp uppfostran. Min tolkning var att han var liten och påverkades av det han lekte (spelade); min åsikt (utan forskningsunderstöd) är att ingen lever i ett vakuum, vi påverkas alla av vår omgivning och kultur. Det är mycket möjligt (enligt mig) att man påverkas av videovåld, musik, etc, men det är ändå inget självklart skäl att förbjuda. Finns mycket i samhället som har dåliga följder, men följderna av förbud kan bli ännu värre (fast på andra sätt).

Sådär gjorde vi under 00-talet också. Och nu snackar jag inte 1900.

Jag tror att det är så många andra faktorer som spelar in i huruvida man blir våldsam som människa eller inte att våldsamma spel är en icke-faktor. För vissa lär det fungera avskräckande eller som en ventil, medens det för andra ger idéer och förslag på saker att testa i verkligheten.

Fast det där beror ju till väldigt stor del på kortare responstider och bättre sjukvård, att bara jämföra antalet döda med en tid där det inte ens fanns mobiltelefoner blir väldigt missvisande.
Att samhället blivit råare råder det inga tvivel om, antalet grova våldshandlingar har spårat fullständigt.

Sen att man läser mer är såklart en bidragande faktor till att folk tror att det är vanligare än det faktiskt är.

Nog för att det är trevligt med en studie i ämnet, men hur mycket säger egentligen 7 speltillfällen med så få involverade? En studie där man följer ett par tusen ungar/ungdomar under deras uppväxt hade man velat ha för att åtminstone kunna dra några slutsatser.

Ser framför mig gallerna i Asterix! Underbart!

Jag tycker en vetenskaplig studie. Men denna studie känns inte helt trovärdig.

Från artikeln:

Studien utfördes med 89 försökspersoner som alla först fick utföra ett empatitest medan forskarna registrerade hjärnans aktivitet med magnetröntgen. Sedan delades de in i två grupper där den ena fick spela Grand Theft Auto så våldsamt som möjligt vid sju tillfällen och den andra skulle fotografera NPC:er istället för att skjuta dem. Därefter upprepades empatitestet.

Forskarna kunde alltså inte se några som helst förändringar i hjärnan i den grupp som mördade NPC:er, men Predrag Petrovic vill göra om testet på längre sikt med mycket mer spelande för att helt kunna utesluta någon effekt av de våldsamma spelen på spelarnas empati.

Så 89 personer (ganska litet underlag) en enbart 7 speltillfällen (ganska kort exponering).

För att inte tala om, hur vet man hur man själv hade varit utan de influenserna i sitt liv? Det är inte direkt så att man kan upprepa experimentet på sig själv.

Vid det här laget borde det finnas miljoner bleka gamers som växte upp med våldsamma spel. Om datorspel leder till våld borde man se det i denna grupp.

Jag vet inte om jag tycker att 2D grafik i fågelperspektiv går att jämföra med dagens nästan fotorealistiska plattskärms-3D och VR spel. Men visst hade det varit intressant med en undersökning på hur spelande påverkat personer genom åren fram tills idag.

Det har varit lite fler spel än det första GTA genom åren.

Menar du att fotorealism har funnits i spel under hela min uppväxt (runt 30) så är jag beredd att kalla dig lögnare.
Menar du däremot att realism i spel inte påverkar huruvida man kan ta skada av det eller ej så är det ju just därför jag skulle vilja se en undersökning på det.

Rimligtvis är det svårare för ett barn att skilja på fiktion och verklighet om fiktionen knappt går att skilja från verkligheten än om det är en väldigt tydlig grafisk skillnad, men det är bara vad min logik säger mig.

Skillnaden mellan antalet datorspelare och antalet våldsamma människor i samhället är så stor att det ska till mycket för att jag skulle dra den kopplingen ändå.

Det är snarare vissa individer med tveksam moral från innan, uppväxta med förebilder omkring sig som i sin tur avspeglar tveksam moral, som kan påverkas av spel och film etc. Man behöver nog inte ens låsa in sig på just dessa ämnen utan vissa människor kan påverkas av vad som helst.

Nej, jag menar att det funnits många mer realistiska spel än första GTA. Fotorealistiska spel existerar inte idag heller. I den mån spel försöker efterlikna fotorealism tenderar det att vara åt det cinematiska hållet, viket gör det till uppenbar fiktion. Inte ens om det var extremt realistisk grafik skulle det vara svårt för någon att skilja ett spel från verkligheten. Det krävs betydligt mer än realistisk grafik för att sudda ut gränserna.

Idag ser vi inte heller lika extremt våldsamma spel som det fanns förr. Vad jag vet finns det inga moderna versioner av spel som Soldier of Fortune, Carmageddon och Postal.

Nu var det ju inte någon röntgenundersökning som tillämpades. Även om det står "magnetröntgen" i artikeln är detta inget som existerar, än mindre något som användes i studien. Utan att ha läst forskargruppens metodik kan jag med säkerhet säga att det var funktionell magnetresonanstomografi (fMRI) som användes. Denna bygger inte på någon joniserande strålning och är såvitt vi känner till helt ofarlig för människor (givet avsaknad av inopererad metall och lite annat).

Sen att känna sympati för karaktärer i datorspel är ju inget underligt. Det är ju tjusningen för många storybaserade spel. Just NPC:er i ett spel som bygger på att ikläda sig rollen som antisocial mördare kanske inte är given för sympatibyggande. Skulle det däremot röra sig om ett framtida spel med en faktisk artificiell intelligens är det ju fullt rimligt att sympatisera med denna. Det är ju dock science fiction idag.

Jag ser vad du skriver men har svårt att förstå din argumentation. Vad jag tror är att ju närmre spel kommer verkligheten desto svårare blir det för barn att skilja det från verkligheten (på ett rent känslomässigt plan) när man t.ex ser eller utför hemska saker i ett spel. Och det råder väl ingen tvivel om att realismen i spel har tagit rejäla kliv sedan säg 90/00-tal.

Är detta vad du argumenterar emot?

Jag vet inte riktigt vad du vill ha sagt med detta, men jag kan säga att de som seriöst genomfört och granskar vetenskapliga studier i ämnet inte är de som ska känna sig träffade av det jag skrev.

I ditt resonemang blandar du samman korrelation med kausalitet. Bara för att två ting förekommer samtidigt betyder det inte att de ena driver det andra eller vice versa.

Du kommer dessutom med ett påstående för vilken bevisbördan ligger hos dig:, att våldsamma spel spär på den våldsamma utvecklingen i socialt redan utsatta individers liv. Vad bygger du detta på?

Jag citerar ingen, svarar ingen särskild, bara kommenterar på själva tråden om på varför jag tror det inte är bra med våldsspel.

De som spelar för att avreagera sig. Till del kan jag förstå det, till del inte, frustration brukar väl ändå bero på något? Är det inte bättre att hantera den biten där problemet finns och slippa avreagera sig på något annat?

Är det bara pixlar så låt gå nån enda gång, men om det är ofta, var kommer det ifrån? Om det sitter en spelare på andra sidan nätet som förlorar, stressar upp sig, blir frustrerad när du vinner och förstör dennes spelvärld, vad händer då? Vad gör den spelaren? Hamnar utbrottet där istället? Blir det till en nedstämdhet? Ledsen? Uttrycket "rage quit"? Vad blir utkomsten av det, rent praktiskt?

Då jag reparerade grejor kom det emellanåt in sönderslagen elektronik och jag brukade fråga ungefär "Vad har hänt med den här?" "Hur gick det här till?" och förklaringen var i stort sett alltid "Jag förlorade i ett spel" eller "Datorn kraschade just precis när jag höll på vinna", nånting i den stilen, så gott som varje gång. Samtidigt var de lite skamsna där de kom in och undrade om nåt av det går laga eller åtminstone ville ha hjälp att plocka ur hårddsiken och sånt där. De släppte gärna fram andra kunder i kön, så de var ensamma kvar i verstaden när de plockade fram de sönderslagna grejorna.

Spelarna blir så stressade och uppgasade att det till slut rinner över när det går dåligt. Det vore faktiskt intressant med en liten undersökning på detta forum: "Har du någon gång förstört datorn eller kringutrustning i frustration över ett spel?"

Men, föralldel, jag har även sett en video sönderslagen för att kassetthissen strulade, fjärrkontrollen mosad/böjd för att laget förlorade, tv utkastad över balkongräcket som en del i ett gräl, hotell-tv förstörd av rockband som f.ö kvaddat hela rummet, men överlag mycket ovanligt med sådana grejor. Datorprylar var det absolut mest förekommande som någon förstört med avsikt, och med sådant våld.

I en del fall måste det ha förekommit enormt mycket kraft, som t.ex en böjd laptop. Hur hårt måste man ta i för att knäcka en hopfälld laptop av lite äldre modell (för det här är ju några år sedan)? Totalt sönderslagna tangentbord, cd-skiva bruten i 2 delar och inmosad i chassiet, laptop där skärmen inte längre sitter kvar på själva datorn, en stationär dator där spelaren klivit upp och stampat på chassiet, .. För mig är det där obegripligt. Som i ronja - "Vaffö vaffö vaffö gjör di på detta viset?"
Varför utsätter de sig för något som är så stressande?
Jag skulle bara gått ifrån, eller avinstallerat spelet och hittat nåt lugnare.

Jag har flera gånger undrat också, vem eller vad skulle blivit måltavla för den där vreden, om inte datorgrejorna? Skulle de slagit sönder bostaden? möblerna? misshandlat någon? för nånstans brukar det så småningom ta vägen.

Den här sidan förklarar en hel del av varför jag tror som jag gör om spelen - https://www.sveakbt.se/kanslor/aggressionsproblem

och citat "Det har gjorts forskning som pekar på att det finns ett samband mellan dataspelande och våld, men det förefaller osäkert om dataspelandet har skapat våldsbeteenden eller om aggressiva personer dras till våldsamma datorspel. Det finns alltså inget entydigt orsakssammanhang." - detta kommer från https://www.psykologisktvetande.se/aggressioner.html

Men, såklart, på ett forum som detta där det säkerligen finns väldigt många som spelar, så är jag nog i minoritet med denna uppfattning. ..om nu nån orkat sig igenom all denna text.