Första gången jag kom i kontakt med linux var när jag fick mitt ps3, den första 60gb modellen (fuck yeah).
Ganska tidigt fick jag för mig att jag ville installera linux på min nya maskin, för att möjligheten fanns.
Det här var när Ubuntu fiesty var halvnytt och jag bestämde mig för just uubntu efter många lovord.
Det var hemskt, inget fungerade, wifi, xorg var ett obegripligt helvete, jag förstörde hela systemet gång på gång och var tvungen att installera om hela systemet, just för att jag inte kunde återställa det som jag hade lyckats klanta mig med. Sen hjälpte det inte heller att jag bara hade en vanlig tv vid tillfället.
Behöver kanske inte säga att jag tog bort "skiten" fort som fan.
Men det slog en ton som inte riktigt släppte. En tid senare fanns en installation av ubuntu fiesty på farsans dator. som fungerade riktigt bra. Kan lova att då jävlar var jag populär första gången ägaren av maskinen satte sig och det autobootade ubuntu.
Jag vidgade mina kunskaper inom open source och förståelse för hur ett system är byggt från grunden och upp. Jag läste tillägs kurser i gymnasiet för linux, som var direkt hemska och skrämmande utdaterade.
Matrialet var baserat på fedora 5 och det mest anvancerade jag gjorde var att kompilera en ny kärna och mounta en diskett. Vilket inte förklarades överhuvedtaget.
Senare på andra året i gymnasiet fick jag en laptop, körde dubbel boot ett tag, för att senare gå över mer eller mindre helt till ubuntu, nu runt 8.04.
Jag läser datateknik och alla kurser utom just den där linux kursen är baserade på windows. Jag var tvungen att hitta egna lösningar och programvara för att kunna göra kurserna. Det är främst nätverk och programmering.
Och det var så enkelt, allt funkade. Det finns alltid lösningar som funkar. Ofta bättre än orgnialen.
Den enda förlust jag har upplevt är att spela gammla nostalgiska saker som inte riktigt vill vara med i wine eller dosbox.
För några månader sen tog jag bort min xp installation helt och körde ubuntu 8.10.
Nu kör jag Arch med gnome. Och det är svårare, det krånglar med småsaker, det finns alltid saker att göra, och jag vill inte ha det på något annat sätt. Det är mina val som ger mig ett resultat.
Linux communityn är nåt hela världen borde ta efter. Genom att ha tillgång till att kunna kommunisera med likasinnade har människor av olika kulturer och bakgrunder skapat något som fungerar så bra som många av alla tusentals distar som finns, gör idag. Fritt att spridda och förändra, att bidra till och få ta del av.
Linux är ta mig fan det vackraste jag vet, det är kärlek.
Kort sagt: Jag skulle sakna min frihet. Jag skulle aldrig kunna klara mig utan värmen.
F'låt om det blev lite väl smörigt, men det ligger mig varmt om hjärtat.
