Sambo som tycker man är omogen för man spelar?

Ja innan vi fick barn så brydde hon sig inte så nämnvärt mycket utan de har blivit nu sen den lille kom. Men i efterhand har jag fått känslan av att hon "släppt" på mycket i början av vårt förhållande som hon inte tyckt om egentligen, varför vet jag inte.

Vill bara kolla av läget med lite andra människor för själv anser jag att jag har ett vettigt tänk när de kommer till familjen och hur/när jag spelar lite.

Men sambon är på mig direkt, får skuldkänslor när jag sätter mig vid datorn även om de bara är för att betala räkningar.
Vi har en flicka på sex veckor, hon är hemma o jag jobbar, jag sköter allt hemma utom tvätten och tar bebis när de behövs då hon vill ha 120 procent koll, väldigt överbeskyddade.
Jag har väl kanske spelat max 3 timmar kanske på en vecka, är inte ett måste för mig att spela med kan vara väldigt skönt o varva ner lite och snacka med alla polare (som jag personligen känner irl) Men så fort jag sitter där så blir hon sur och bitter, hon påpekar att jag inte var redo för att skaffa barn och jämför mig med sin 9 åriga son som spelar fortnite konstant. Vilket gör mig förbannad..
Men jag sitter ofta och tittar på film och serier med henne som alltid slutar likadant, hon sitter med telefonen 10cm från ansiktet.
Har påpekat att de är ingen skillnad om hon sitter och tittar på tvn en hel dag eller om jag sätter mig vid datorskärmen i nån timme.
Hon har kompis som bor 1 min bort som kommer ibland och dem snackar mycket på telefon bla.
Jag har redan slutat att träna på gym, var mitt stora intresse och tog upp mycket tid, 5 dagar i veckan och 3 timmar totalt varje dag, men slutat pga jag kände att jag försummade henne och vårt barn då. Tar jag upp de så får jag i ansiktet att hon flyttade 6 mil till mig, som i säg är lite motsägelsefullt då hon har heeela sin släkt här..

Spelar bara när dem inte är hemma och eller när hon ammar eller när jag har bebis och hon sover så jag påverkar inte familjelivet negativt enligt mig själv eller har jag fel??

Att spela ibland är den billigaste mest tillgängliga hobbyn (då jag alltid är hemma) jag har kvar och de är mitt ansvar att få allt att fungera ekonomiskt och praktiskt. Tycker att hon borde godta de men de går inte resonera med henne..

Ska jag börja träna igen för att visa hur de kunde ha varit, komma hem vid 5 halv 6 istället för halv 3?

Nä jag känner mig lite vilsen minst sagt och ibland måste man ventilera, de ger lite perspektiv när man skriver ner saker också.

Hur skulle du själv uppfatta det om din fru eller sambo stänger in sig i ett rum och leker med dockor samt pratar bebisspråk ca 3 timmar varje dag ibland kanske till kl 03:00 på natten?

Det är ungefär så som som en hel del kvinnor (självklart inte alla) uppfattar det när en vuxen man sitter och spelar dataspel, att vi leker och är barnsliga. För att lösa det här måste vi också förstå problemet ur kvinnans synvinkel?

My two cents.

Dessutom, det här med egentid, lättare sagt än gjort i vissa fall. Säg att man ger varandra tre timmars egentid varannan dag. Kanske fungerar bra men risken finns väl att man till slut glider ifrån varandra eftersom man inte gör så mycket tillsammans, man har helt enkelt olika intressen och livsstil.

Vad jag försöker säga är väl att jag tror att det här med familj och barn långt ifrån passar alla män, att ha barn och familj förändrar ens liv dramatiskt och det finns en orsak till den exceptionellt höga skiljsmässostatistiken i vårt land. Till slut sitter man där skiljd och har sin egentid varannan vecka när barnen är hos exet, det kan gå fort. Själv är jag inne på fru nr 2.

Självklart går det att få det att fungera, planera, kompromissa, kommunicera etc, etc men inte alltid superenkelt.

Sedan är det så klart enormt stora skillnader på hur vi människor är, en del kvinnor är mera undergivna medan andra har betydligt mera skinn på näsan, sådant kan också vara bra att tänka på innan man skaffar barn eller gifter sig, att man hittar en partner som passar en själv. Tror det underlättar en hel del att man anstränger sig för att hitta en partner med liknande värderingar och intressen som en själv. Opposites attract, möjligt men i praktiken inte alltid så bra. Dessutom tror jag omedvetet många starka kvinnor söker sig till snälla män som de enkelt kan styra.

Vill bara kolla av läget med lite andra människor för själv anser jag att jag har ett vettigt tänk när de kommer till familjen och hur/när jag spelar lite.

Men sambon är på mig direkt, får skuldkänslor när jag sätter mig vid datorn även om de bara är för att betala räkningar.
Vi har en flicka på sex veckor, hon är hemma o jag jobbar, jag sköter allt hemma utom tvätten och tar bebis när de behövs då hon vill ha 120 procent koll, väldigt överbeskyddade.
Jag har väl kanske spelat max 3 timmar kanske på en vecka, är inte ett måste för mig att spela med kan vara väldigt skönt o varva ner lite och snacka med alla polare (som jag personligen känner irl) Men så fort jag sitter där så blir hon sur och bitter, hon påpekar att jag inte var redo för att skaffa barn och jämför mig med sin 9 åriga son som spelar fortnite konstant. Vilket gör mig förbannad..
Men jag sitter ofta och tittar på film och serier med henne som alltid slutar likadant, hon sitter med telefonen 10cm från ansiktet.
Har påpekat att de är ingen skillnad om hon sitter och tittar på tvn en hel dag eller om jag sätter mig vid datorskärmen i nån timme.
Hon har kompis som bor 1 min bort som kommer ibland och dem snackar mycket på telefon bla.
Jag har redan slutat att träna på gym, var mitt stora intresse och tog upp mycket tid, 5 dagar i veckan och 3 timmar totalt varje dag, men slutat pga jag kände att jag försummade henne och vårt barn då. Tar jag upp de så får jag i ansiktet att hon flyttade 6 mil till mig, som i säg är lite motsägelsefullt då hon har heeela sin släkt här..

Spelar bara när dem inte är hemma och eller när hon ammar eller när jag har bebis och hon sover så jag påverkar inte familjelivet negativt enligt mig själv eller har jag fel??

Att spela ibland är den billigaste mest tillgängliga hobbyn (då jag alltid är hemma) jag har kvar och de är mitt ansvar att få allt att fungera ekonomiskt och praktiskt. Tycker att hon borde godta de men de går inte resonera med henne..

Ska jag börja träna igen för att visa hur de kunde ha varit, komma hem vid 5 halv 6 istället för halv 3?

Nä jag känner mig lite vilsen minst sagt och ibland måste man ventilera, de ger lite perspektiv när man skriver ner saker också.

Vad fan är det där för jävla osunt förhållande? Det som beskrivs är ju inget annat än systematisk psykologisk mobbning!

Om lägenheten står i ops namn är det ju bara att slänga ut henne, hon får väl bo i en större kartong hos sin polare som bor en minut bort eller någon av sina släktningar. Att ni har barn ihop spelar ingen roll när hon ändå ska ha "120 procent" koll och hade jag varit i dina skor @HandSolo så hade jag starkt ifrågasatt ifall ungen var ens min om hon verkar närmast rädd för att du ska hålla i ungen utan uppsikt.

Hur tänker din sambo kring när hon ska jobba och du vara föräldraledig?

Föräldrar är aldrig lediga;)

Eh, jo... pappaledighet är när pappa är ledig. (Hörs på namnet).