Söndagsmatiné: Hur stort är universum?

Oh. Garanterat.

Vårt observerbara universum är 46 miljarer ljusår i diameter, bortom det finns det ingen kunskap om.

Personligen får jag alldrig ångest av att tänka på de stora frågorna, jag blir i stället fascinerad över att verkligheten kan överträffa alla sagor och föreställningar om övernaturliga väsen.

Rättade lite. För 2 miljarder år sedan var livet fortfarande encelligt.

Jag vill gärna vända lite på perspektivet. 46 miljarder ljusår kanske känns som ett ofantligt avstånd, men låt mig visa ett annat sätt att se på det.

Hubble-teleskopet (HST) är inte det mest högupplösta teleskopet, men dess placering utanför atmosfären gör det ändå i praktiken till det bästa vi har för de mest avlägsna, observerbara objekten. HST har en upplösning på 0.04 bågsekunder per pixel. En bågsekund är 1/3600 grad. Det går 1 296 000 bågsekunder på en hel cirkel - ett "varv". HST kan ge 25 pixlar per bågsekund, så för en hel cirkel ryms det 32.4 miljoner pixlar. "Omkretsen" av den observerbara delen av universum är ca 290 miljarder ljusår. Det innebär att en pixel i HST motsvarar så lite som 9000 ljusår vid gränsen för universums observerbara del. Vår egen galax är ungefär 10-12 gånger större än så i diameter, så med HST skulle vi alltså kunna se strukturen i en galax som vår, på det längsta avstånd som går att observera.

Nu är det inte fullt så enkelt, för dels är objekt på det avståndet så kraftigt rödförskjutna att de inte syns i HST, och också väldigt ljussvaga eftersom det är så långt. Dessutom är objekt på det avståndet så unga att det inte fanns några stora, välformade galaxer, utan mest små klumpar av unga stjärnor, som är mycket, mycket mindre än vår galax.

Men ändå!

Det är ju för att simuleringen ger ett floating point overflow error om man försöker tänka på det då simuleringen för nuvarande har en maxgräns även om den dynamiskt kan utöka universum vid behov.

Fan, jag vill ha en ny film som handlar om detta. Om man bara kunde komma ihåg 90-tals klassikern där det visar sig vara en simulering i en simulering.

Det kommer väl inte påverka stjärnsystemen särskilt mycket i sig själva?

På dom skalor vi befinner oss kommer det väl inte hända särskilt mycket?

https://www.popularastronomi.se/2007/05/solen-kan-byta-galax-...

Världen är så stor, så stor,
Lasse, Lasse liten!
Större än du nånsin tror,
Lasse, Lasse liten!

https://sv.wikipedia.org/wiki/Lasse_liten

Aldrig tänkt på innan men nu kan jag inte "unsee it"

enligt "vetenskapen" (uppenbart ingen exakt mätning) så mellan 20 - 200 miljarder stjärnsystem i vår galax, och sen ungefär lika många galaxer så totalt minimum 400 *10^18 eller 400 triljoner stjärnsystem, kan ju enligt maximum vara 40 000 *10^18 <-> 40 000 triljoner stjärnsystem...
hur allt detta kommit ur en singularitet är minst sagt obegripligt

Vid den nuvarande gränsen av det observerbara universum rör sig sakerna bort från oss i mer än ljusets hastighet med råge, anledningen till att vi ser dom alls är för att deras ljus skickades från en punkt extremt mycket närmare än de är nu. Vi ser alltså en svag skugga av deras historiska utseende, som sakta kommer bli svagare och tyna bort helt.

Att vi lever och är medvetna just nu innebär att vi har chansen att se alla dessa saker, om ett (bra) tag in i framtiden kommer man inte längre kunna se eller upptäcka bakgrundstrålningen eller andra galaxer utanför vårt närmaste grannskap då de expanderat långt förbi vår horisont.

Så i den bemärkelsen kan man säga att vårt observerbara universum krymper allt mer, snabbare och snabbare, i över ljusets hastighet, och alla dessa skuggor och galaxer kommer snart vara en del av den bakgrundsstrålning som som vi ser idag, oläsligt och utsmetat

https://www.youtube.com/watch?v=44cv416bKP4

SEA är en av de ytterst få kanaler som jag tycker är värda att se på youtube. Synd att det är hyfsat sällan det kommer nya men om det krävs en månad eller två för att upprätthålla kvalitén så är jag beredd att vänta.

Det kanske inte ens är matematik som styr det som står utanför simulationen utan bara ett begrepp som används till den hehe

Ja, jag vet hur Vintergatan och Andromeda kommer att kollidera och bli till en jättegalax så småningom.

Det jag frågade om var hur kollisionen skulle påverka saker i solsystemstorlek så negativt att en inte vill vara kvar där.

Det som brukar sägas är att det är väldigt osannolikt att enskilda stjärnor krockar eller påverkar varandra fatalt, dock kan det såklart starta kometskurar från yttre solsystemet, men det tar väldigt lång tid för dessa att nå inre planetbanorna.

Jag tycker det coolaste hade varit om vi hamnade i något liknande magellanska molnen i resultatet, i alla fall för en stund. Att se kollisionen utifrån skulle ge en härlig utsikt helt klart

Det finns inget liv på jorden när "kollisionen" inträffar. Det har upphört att existera flera miljarder år tidigare. Och själva solen är på väg mot slutet av livslängden och har kanske redan börjat gå in i jätte-fasen.

Det där är ju lite svårt att veta, är det någon av MIB filmerna som dom zoomar ut och universum är som en spelkula, sedan kommer någon alien och plockar upp den och lägger i sin kulpåse

F'låt!

Har man inte känt sig liten så gör man det onekligen nu...suck!

För att ’vi’ som ras i universum kanske är redigt korkade och superioriteter bortom våran galax kanske har kategoriserat oss som en självutplånande bakteriehärd?

Vi cirklar runt solen, vintergatan och alla galaxer som vi känner till är i en rotation rent logiskt borde vårt universum befinna sig i en rotation runt en gigantisk mörk massa???

När man som jag fastnade på filmerna igår natt insåg jag att jag är ett geni hehe nej ack så väl kan det inte va men precis som du säger här så får jag en känsla av motsägelser i forskningen om detta oändliga, ett teoretiskt svar ger hela tiden fem nya frågor om något mystiskt vi inte förstår. I filmerna bekräftades att vi kan bara se 2% av universum. Varför måste universum bestå av något mystiskt som inte redan finns på jorden och i vår rymd utanför vår jord. Vår uppfattning om storlek och evolution kanske inte kan greppa om sanningen att vi cirklar runt ett imploderat universum och en negativ stjärna som bara strålar mörk materia och vårt universum är bara ett av milijader.