Nattråden - fortsättning

När jag läser dina rader tänker jag på att saker inte ser ut att vara vad de först ter sig att vara:

Ta Erwin Rommel. Alla tror att han var en "hårdnackad nazist" när han egentligen (om man får tro hans hustru) var en kärleksfull man och far, som i princip aldrig pratade om kriget hemma och skakade på huvudet åt eländet.

Ta Che Guevara t.e.x.: alla tror att han var en "stenhård" kommunist (jag är inte kommunist utan vill bara ge ett skeende i detta nu:)), när han var en ödmjuk läkare som utförde - med den tidens mått mätt sett - dyra läkararbeten helt gratis på olika ställen i Latinamerika - han gav i princip bort de mediciner han hade med sig till de han stötte på och som frågade efter hans hjälp.

Det jag menar är att det finns oftast ett djup hos de flesta människor. Men av någon anledning (back to Sweden:P) så visar/döljer/tycker många svenskar att djupet är oviktigt och vill hålla masken och vår kultur har en trist tradition av ryggdunkar och "Ensam är stark" mentalitet: har hänt mer än 1 gång att man observerar 2 kompisar där A är i din situation t.e.x. och B svarar: "Tänk inte på det där, det är historia, det är bara att gå vidare". Man har kunnat observera (ofta i grabbgänget) att A vill förmedla något men om/när B finner samtalsämnet ointressant så pratar de "över" varandra eller att B helt sonika byter ämne. Det är mycket "Jag pratar först och du sedan" -kommunikation i vår kultur (tjejer gör på ett annorlunda sätt, oavsett om de är intresserade eller ointresserade, men det blir för komplicerat att ta upp här:)) och ofta kommer djupet upp till ytan först efter en katastrof eller på fyllefesten till Kanarieholmarna. Visst finns det undantag: jag har suttit med grabbarna och tittat på en film och efter denna kom både det ena och andra upp rent spontant, där vi pratade om lycka, glädje och sorg *intressant* samtal en kväll*.:)

Jag tror att det är viktigt att kunna lyssna på andra personer med en stor portion ödmjukhet och inte bara "prata på som sin MacBook Apple" (jag vågar skriva detta eftersom jag inte är sådan:D), ja helt enkelt prata om "oviktiga" saker och missa livet som B försöker förmedla.

Folk "tacklar" detta på olika vis: en del åker ut till sommarstugan och tror att "de har upplevt livet" för att de suttit där en strömlös natt och funderat på hur det var förr när folk levde i dessa stugor. Jag ska inte sväva ut i huruvida en sunkig brugare vid Bromölla-Grillen är "Det Högsta" man kan uppleva eller om det är den där resan eller flytten till ett annat land. Men jag tror att för en del är Bromölla det högsta (för de som inte tänker över eller bryr sig om det djupa och aldrig varit utanför kommungränsens 50-skylt) medan för andra är den där resan man behöver för att "Kunna Dö Lycklig:D". Det är nog något som man bara själv kan finna ut utifrån sina förutsättningar.:) Jag dömer ingen men menar att för MIG så vill jag ha lite mer än Burgaren från Bromöllagrillen!:)^^

Att få Dö Lycklig tror jag handlar om att kunna behandla sitt hjärta och själv väl med upplevelser av olika mått (som jag nämnt tidigare) och jag tror att förutom upplevelser bör varje människa få uppleva den sanna kärleken. Ordet "puro" syftar till "Ren" på spanska, ofta uttryckt som en "Ren liten förpackning [med rena droger]" och jag tror att alla behöver vi vår "Rena lilla ask" med rent pulver. Detta pulver, varje korn i asken menar jag metaforiskt är upplevelser som människor inte tar tillvara på att uppleva. I denna ask ryms även den "Sanna, Röda och Rena Kärleken".:)<3 Vad är "ren och äkta" kärlek?

Vad det är är svårt och svara på, men jag tror återigen att det är något varje människa bör försöka finna ut för sig själv. Jag menar att för en del kan ett "hett knull" på köksbordet vara ren kärlek för detta paret (även om jag menar detta har brister om man bara är intim på detta vis dagligdags och att det finns saker som pekar på att detta inte helt är ren kärlek:)) men jag tror personligen att Ren Kärlek är så mycket mer.

Jag tror att denna kärleken sträcker sig till att man är 2 hjärtan men 1 slag. Där man känner att man är "ett i tanke, ord och handling". Där man hänger sig åt varandra och att man "lyssnar" uppmärksammat på sin partner med både själ och hjärta - lite på samma sätt som man är uppslukad av en historia från en vis man som tar dig med storm och du lyssnar så du nästan glömmer av omvärlden.:)

Jag tror att du kommer våga släppa in en kvinna i ditt hjärta igen. Du kommer känna det (förutsatt att du inte bara är inriktad på "Hej, fika, sex, hejdå" (som många är) stuket. Utan att du tar kärleken - precis som livet och (målet?) att få dö lycklig - till en högre emotionell upplevelsenivå.:) Tänk dig att du är med en kvinna som är dövstum: du måste visa extra hänsynsfullhet för att undvika missförstånd.:) Du kan inte fråga henne "hur ska jag lägga tungan" när/om du ger henne oralsex, utan du måste då lära dig att utveckla din fingertoppskänsla på mer än det kroppsliga planet, du måste lära dig att kunna "känna av" vad hon vill. Svårt och trixigt att förklara i ord, men poängen är att om man tar sig denna tiden att utvecklas med den kvinna man älskar, så tror jag att DETTA är en god grund för vad jag skulle försiktigt våga kalla för "Den Rena Kärleken".:)

Jo jag har upplevt en del - det mesta positivt - och det är jag tacksam för. Mina föräldrar skickade ut mig på upplevelser istället för campingen utanför Jönköping så att säga och det är jag *jätteglad:D* för idag, jag hade förlorat så mycket på att "bara campa".:)

Man måste finna sin engen väg - oavsett vad andra säger.:) Ta Mig som exempel: ni kanske har sett att folk klagar på att jag använder för många smileysar? Jag går min egen väg och använder många diton, inte för att reta någon utan för att visa att jag är en Glad Krona och att "den gråa texten" (andra personer) inte är jag. Jag går min egen väg.:)