jag vet egentligen inte hur jag ska börja men jag tror jag är spelberoende. det är något som man såklart inte vill inse att man är. jag går just nu i nian med så bra betyg man bara kan ha. jag har fått stipendium för högsta meritvärde 2 år i rad nu och kommer få det i år också. jag har ingen olovlig frånvaro alls under min tid på högstadiet vilket jag också är väldigt stolt över men det jag inte har är vänner, tror jag iallafall. jag ser mig själv som extremt osocial, jag har inte träffat mina "vänner" på fritiden sedan sommarlovet ungefär. då åkte vi runt på mopeder och så, allas var trimmade men inte min så då fick man ju åka sist:(. när vi var ett gäng som åkte så var det oftast folk jag inte kända som var med och då blev jag tillbakadragen och tyst. jag tycker inte heller om att prata inför många människor eller att räcka upp handen i klassrummet, jag är rädd för att säga fel.
jag isolerar mig på mitt rum med mina brusreduserande hörlurar ås att jag inte ens hör när mina föräldrar ropar när det är mat. jag får mycket skit lav dem för att jag aldrig är med vänner och att jag bara spelar hela tiden. dem vill såklart mitt bästa. om jag skulle gå ut till köket för att t.ex. prata med mamma så blir jag oftast "nervös" och går runt eller sitter och håller på med något. den tid jag inte spelar kollar jag på youtube, snapar med folk, kollar på film eller tränar. jag spelar uppskattningsvis 25-30 timmar i veckan.
jag är osocial, känner mig "osynlig", inte mobbad och inte direkt utanför. när det är skoldag försöker jag hänga på mina "vänner" och följa efter dem, det är alltid en trygghet att vara med i en "grupp" eller ett "gäng". jag ska få ett nytt rum nu och vill att hela rummet ska kretsa runt min pc setup, jag ska ha 40" tv med XO och rgb led bakom ett 2 meter långt skrivbord och t.om. rgb led i datorn. det finns en ungdomsgård här där jag bor och har gått dit en gång sen räckte det för mig, jag och 2 äldre vänner skulle baka tårta men det kändes bara fel, jag stog mestadels bredvid och kollade på.
jag ser framemot gymnasiet, jag ser det som en nystart i livet med channs att kunna skaffa nya vänner men kommer nog bara vara tillbakadragen och tyst och sen bli lika osocial där...
dem flesta vänner jag har är sånna som festar och pratar om el-cigaretter. själv har jag aldrig varit på en fest. känns som om detta "problem" bara kommer fortsätta att växa.
och ni som har orkat läsa igenom allt detta, vad har ni för åsikter?
