Inlägg

(Jag orkade inte läsa igenom alla inlägg så någon kanske har nämnt det redan)

Har du pratat med någon av lärarna om deina tankegångar?
När jag gick i gymnasiet så hade dom någon som kallades UF.
Kortfattat så kunde elever starta företag med hjälp av lärarna och deras kontaktnät samtidigt som man gick i skolan.

Nu var ju det inte igår man gick i gymnasiet men det kanske finns kvar.

Härligt! Jag tror också civilingenjör hade passat dig perfekt. Jag jobbar också oerhört långsamt, men förstår saker fort. Dessutom är mitt minne helt värdelöst, vilket inte gjorde det lättare med alla glosor och annan fakta man behövde rabbla upp på proven i gymnasiet. Det finns tekniker för det med dock. Hur som helst, det sköna med civilingenjörsutbildningen är att man egentligen inte behöver memorera så mycket. Man behöver bara fatta koncepten, och därifrån resonerar man sig fram till rätt svar. Så otroligt mycket skönare. Metoden man tillämpar på tentorna här är att man gör alla tidigare års tentor för varje kurs då de ofta följer ett mönster. Samma typ av frågor dyker upp varje år, så bara man lär sig koncepten kring varje fråga är det inga problem. Lättare att fokusera på imo.

Dock krävs det hyfsat bra gymnasiebetyg för att komma in på civilingenjör, så mitt tips om du känner att det skulle vara rätt för dig är att ha universitetet som din morot, din motivation och inspiration till ta dig igenom gymnasiet. Se till att du väljer rätt kurser i gymnasiet då en del är obligatoriska för att bli antagen till civilingenjör, och en del kurser ger t.o.m. extra meritpoäng. Prata med din syo på skolan för att hjälpa dig planera upp kurserna för dig.

Skulle du ta dig igenom gymnasiet men det skiter sig med betygen och du inte blir antagen finns det även en plan B, och det är högskoleprovet. Det kan du skriva på ditt närmaste universitet 2 gånger per år och är något jag rekommenderar dig att börja göra redan under gymnasietiden. De proven gäller i 5 år framåt och ditt högsta poäng är det som räknas, även om du skulle skriva ett sämre försök efter. Utbildningar har alltid olika urval och de tar in en del på gymnasiebetyg (oftast 2/3) och en del på högskoleprov (1/3). Dessa prov har, likt tentorna här, också ett upprepande mönster. Första gången man gör provet suger man alltid och får riktigt kasst betyg. Men ju fler gånger man gör det desto mer märker man vilka typer av frågor som återkommer. Så ju fler gånger man skriver desto högre poäng får man. Se därför till att plugga på tidigare prov för att lära dig mönstret, de finns tillgängliga sedan flera år tillbaka. Det finns även flera youtube-kanaler och bloggar dedikerade till just hur man knäcker högskoleprovet. Dessvärre kostar det 450kr per gång att skriva, men förhoppningsvis har du kanske några snälla föräldrar som kan tänka sig sponsra? Max är 2.0 poäng iaf, och eftersom det är kryssfrågor, ca 5 alternativ, så är statistiskt sett random svar 2.0 / 5 = 0.4. Civilingenjör i datateknik i Lund hade förra året 1.45 som lägsta intagning på högskoleprovet, och 19.30 på gymnasiebetyg (max 20.0 + 2.5 meritpoäng beroende på vilka kurser du valt = 22.5). Meritpoängen räknas bara till ditt gymnasiebetyg, men de är guld värda!!! 0.5 motsvarar ett A i en hel kurs så se till att du kammar hem så mycket gratis meritpoäng som möjligt för den utbildning du vill läsa! Det hjälper din syo dig med att styra upp vilka kurser du ska välja i så fall. Hur man räknar ut sitt gymnasiebetyg kan du läsa om på nätet

Här kan du se mer om angagningsstatistiken för civilingenjörsutbildningarna i Lund:
https://www.lu.se/studera/anmalan-och-antagning/antagningspoa...

Vill du se alla andra civilingejörsutbildningar som finns i landet, eller all universitetsutbildning i sig så hittar du det på Antagning.se. De brukar även länka till antagningsstatistik med som kan vara intressant Det är även här man söker till utbildningarna sen efter gymnasiet.
https://www.antagning.se

Btw, ett studietips som jag först fick lära mig på universitetet och ångrar att jag inte lärde mig tidigare. Plugga aldrig hemma. Åk alltid iväg och sitt i skolan/bibliotek/fik. Man slipper all press och man associerar inte hemma med plugg och stress. Hemma ska vara för att chilla, vila och kunna släppa precis allt. Annars går man runt blir påmind om saker man måste göra. Den balansen är oerhört viktig för att inte bli utbränd, att kunna slappna av helt och inte bry sig ett skit om grejer. De som går in i väggen är de som har svårt för att släppa saker. Vilan är otroligt viktig. Så att separera plugg och hem fungerade fantastiskt för mig! Jag fick genast saker gjorda vilket jag aldrig fick förr. Satte upp mål som "jag får inte gå hem förrän detta är klart". Sen när det är färdigt mår man så jäääävla bra efteråt och man kommer hem till en helt fridfull och nice miljö. Kan game'a hela kvällen utan dåligt samvete. Det bästa är om du motiverar ett gäng polare och pluggar tillsammans någonstans. Då får man sakerna gjorda 10000x snabbare då man pushar och stöttar varandra när man börjar tappa fokus. De är de bästa lärarna imo.

Sen när du väl sätter ett prov och du känner dig riktigt nöjd, glöm inte att FIRA! Superviktigt. Köp en tårta till dig själv eller whatever xD Då lurar du din hjärna till att producera extra oxytocin, vilket är ett long-term gratifikations-hormon, och släpps ut efter man presterat hårt under lång tid. Det formar om kopplingarna hos neuronerna i hjärnan för en bra tid framåt och gör en ännu mer motiverad till att hålla long-term mål, och fortsätta plugga. Sånna knep är också nice att ta till, lura sin egna hjärna. Så när du varit duktig, FIRA!

Tjänade 100/h + tips + gratis pizza genom att köra pizza 4 år sedan.
100/h är inget att aspirera till.

@Stefflo:
Förstår att 100 kr i timmen inte är någon bra lön, men det är verkligen bra för en 16 åring. Jag menar bara att det visar att man kan tjäna pengar på det även om man inte är expert på det.

Finns gott om folk i tråden som säger både för och emot att hoppa av gymnasiet. Själv rekommenderar jag att stanna kvar, men tänkte ge lite andra infallsvinklar på det. Texten jag skriver här under är bara mina öppna funderingar, och det är inget som säger att det är rätt/fel på något vis. Ta åt dig tankarna om du känner att de är relevanta, annars lägg dom åt sidan och glöm dem. Finns bara en som kan göra den bedömningen och det är du.

Själv tyckte jag att gymnasiet var sjukt trist, hade lite för lätt för mig och blev ganska utbränd efter 1:an. Spenderade 2:an och 3:an med att göra minimum effort, vilket jag klarade mig bra på. Så jag förstår verkligen från vart du kommer ifrån. Med det sagt...

Bra anledningar att gå kvar gymnasiet:
Om man vill någonstans i de flesta yrken idag så är att vara två eller trespråkig en stor fördel. Jag kommunicerar bra på engelska till vardags, men det är lååångt långt ifrån den nivån man vill ligga på när det kommer till företagsrelationer, skriva avtal och annat som man kan behöva i sitt yrkesliv. Gå och öppna andra lådan i ditt kök och se hur mycket du kan namnge, de flesta får ofta en duktig verklighetscheck på hur ens ordförråd ser ut. (Ja, jag vet att du inte behöver veta vad stekspade heter på engelska för att jobba med programmering)

Vänner och nätverka: Detta är nog det absolut viktigaste verktyget för en entreprenör. Det är ofta i en skolmiljö som stora idéer föds mellan skaparna. Ibland händer detta på gymnasiet, för andra på högskola/universitet. Oavsett hur mycket vänner man har, hur mycket man umgås på sin fritid etc så kommer man hamna utanför om man inte går i skolan. Det är även här man har möjlighet att bygga relationer för resten av livet. Forska lite i vikten av personliga nätverk och du komer snabbt se hur mycket nytta det kan ge. Har en far som byggde vår 200 kvm stora sommarhus för 1/10 av vad det skulle kostat bara igenom massa kontakter.

Kaos teori: I hela ditt liv så kommer du göra val. Gå vänster eller höger. Ta denna buss eller nästa? Man vet aldrig vad som händer med de valen. På bussen du inte tog kanske ditt livs kärlek sitter, vem vet? Det jag menar med detta är att det är ett smart drag att inte stänga olika vägar och möjligheter. Idag tycker du programmering är kul, och du kanske till och med tycker det är så pass roligt att du skulle vilja doktorera inom det senare i livet. Finns massvis med människor som viger sina liv åt banbrytande forskning även inom programmering. Kanske vill du inte arbeta som kodapa resten av livet utan istället arbeta som någon form av ledare eller chef på det företaget du har. Det hålls på och forskas en hel del på kvantdatorer nu för tiden. Om detta blir en verklighet så kommer det gissningsvis behövas en hel del utbildning i ryggen för att kunna ta sig an de problem som kvantdatorer lider av. Alla dessa vägar är mer eller mindre stängda för någon som inte gått högskola/Uni.

Lön: Oavsett vart i världen man hamnar, eller i vilken situation så kommer det alltid vara en fördel att ha en utbildning i ryggen. Du vill starta eget, för att göra det behövs ofta investerare. En investerare kommer alltid att välja ett projekt som har utbildat folk bakom sig, istället för projektet som drivs av någon utan formell utbildning. Jag tycker inte det är rätt, men det är tyvärr verkligheten.

___________________________

Ta sig en fundering på varför?

Om en människa har hamnat i en situation av övervikt så är det lätt att hoppa till slutsatsen "Om jag äter mindre så går jag ner i vikt". Detta är ju helt sant. Men problemet med det är att denna människan ofta går ner i vikt, sedan går upp det igen? Varför? Jo även att man ändrar sin situation tillfälligt så kommer ofta problemen tillbaka. I denna likenlse så är det ju en förändring av sin livsstil som är det som behövs för att kunna förändra sin situation.

Jag vet inte varför, men jag får känslan av att du sitter i en liknane situation. Du känner att skolan känns tung, du har för lite tid och anstränger dig för mycket. Det är inte helt ovanligt att många går in i väggen (utmattnings syndrom) under sina gymnasieår. Jag tror att hoppa av skolan riskerar att bli lite samma som att äta mindre. Du löser problemet tillfälligt, men eftersom du behåller samma livsstil så kommer de problem du har, med att du känner du överarbetad, komma ikapp igen från annat håll.

Här tror jag det kan vara viktigt att försöka ta sig en djupare fundering på vad det handlar om och varför man sitter i den situationen man gör. Ställer du för höga krav på dig själv? Varför? Hur kan du förändra den situationen?
Ställer andra för höga krav på dig? Varför? Hur kan du förändra den situationen?
Känner du att något är tråkigt? Varför? Hur kan du göra det roligare, alternativt göra arbeta smartare så du kan lägga mycket mindre tid, men få ut mer av tiden du lägger?

Utan att veta om din situation så är det svårt för mig att göra några gissningar här. En bra början är att fundera på det själv, se vad man kommer fram till. Sedan försöka hitta någon som man kan prata med, t.ex en studievägledare. I vissa fall kanske det till och med är en psykolog man behöver sätta sig med och bolla lite tankar och idéer. Detta är ju ett ämne som är löjligt stigmatiserat i dagens sammhälle, vilket är helt fel. Om man har ont i ett knä så träffar man en expert. Om man har problem med bilen så åker man till en expert. Ifall man har problem med att man presser sig för hårt utan anledning, då borde man ringa en expert

Som jag skrev tidigare så är detta bara mina fundering och det är inget som säger att de är rätt för dig. Hoppas att du hittar ett bra svar för dig på dina frågor och lycka till!

Awesome! De första tre åren är väldigt breda så man läser typ en kurs inom varje ämne kring data. Man börjar i stort sett från grunden med hur en dator faktiskt fungerar i elektriska kretsar, 1or och 0or osv. Sedan jobbar sig kurserna uppåt efter det. Massor av programmering givetvis som vanlig programmering, multithreading, programmera i grupp, algoritmer, koddesign, databaser, datasäkerhet, nätverk osv. Men även saker som elektronik, hur enkla logiska kretsar fungerar, reglerteknik (quad-copters/robotar i princip), omvandla signaler till frekvenser och göra program utifrån det (ex filtrera bort låga frekvenser i ljudinspelningar, filtrera bort högfrekvens brus i quad-copters osv).

Sedan är det en hel del matte till detta iofs. Men när man väl lärt sig matten ser man verkligen vilka fantastiska saker man kan göra med det. Det är verkligen magiskt. Tråkigt att lära sig, men herregud vad värt det i efterhand. Man känner sig lite som gud. Dessutom har man sina kursare till hjälp en hel del. Matten består i mestadel av:
- Endimensionell analys (i princip det man läser i gymnasiet fast lite mer)
- Flerdimensionell analys (samma sak fast istället för en variabel x räknar man på flera samtidigt som x,y,z, det blir inte så stor skillnad)
- Linjär algebra (3D matte, det som bygger upp spel, ljus, skuggor, reflektioner)
- Transformer (konvertera tid till frekvenser)
- Numerisk analys (alla problem går inte att lösa exakt, så här lär man sig metoder att lösa det näääästan aka numeriskt, används överallt i ingenjörsbranschen)
- Statistik (hur man räknar på sannolikheter, generaliserar lösningar på problem med hjälp av statistik, används också överallt)

Det här är i princip allt man lär sig de första 3 åren. Man sniffar lite på varje ämne liksom och går inte in överdrivet djupt. De sista två åren läser man master och då fördjupar man sig i det man tycker låter fett. Jag valde exempelvis djupare programmering inom algoritmer och främst artificiell intelligens som är så hype'at nu. Bland det coolaste som finns! Bygga AI's med Deep Learning som detekterar cancer, självkörande bilar, språkigenkänning, textigenkänning, bildigenkänning, AI till spel osv. Man kan verkligen applicera AI på allt, what a time to be alive. Men det finns flera andra masters man kan välja mellan. Dessa är vad som erbjuds i Lund:
- Bilder och grafik
- Design av processorer och digitala system
- Inbyggda system
- Kommunikationssystem
- Programvara (det jag läser, djupare programmering, AI osv)
- Software engineering (företagsamhet, hur man leder en grupp, hur man utvecklar program i stora organisationer osv)
- System, signaler och reglering

Du kan läsa mer om kurserna och när de går här:
https://kurser.lth.se/lot/?val=program&prog=d

Det sista halvåret gör man ett examensarbete, oftast på ett företag men fungerar även i skolan. Då knyter man kontakt med ett företag där man får applicera sina kunskaper och verkligen suga sig in i ett helt eget projekt hard core 100%. Det är det enda man gör sista halvåret, inga andra kurser. Och det är väldigt fritt vad man kan göra. Kravet är bara att det är något nytt som inte har gjorts förut som man utforskar själv. Är det svårt att komma på egna idéer brukar företag ha massvis av förslag på exjobb de skulle ha användning av, men har inte personal nog att göra det själva. Man får dock handledning av både företaget och skolan under hela perioden. Så här kan man verkligen briljera och göra precis det man vill och tycker är riktigt häftigt! En chans man aldrig riktigt kommer få annars, att sätta sig in så djupt i ett projekt.

När man har en sådan här examen är man eftertraktad i princip överallt och det är väldigt lätt att byta fält ifall man tycker något är tråkigt. Man lär mest hur man faktiskt ska tänka och hur man lär sig saker snabbt och effektivt. Det är mest det som är så eftertraktat. Dessutom ger det ett större intryck för arbetsgivaren ifall en sådan examen finns i ditt CV. Ett slags körkort för arbetsmarknaden ungefär.

Skulle alla dagar välja en som pluggat på egen hand. Det indikerar ett brinnande intresse.

Alla i Sverige har utbildning, att vara en i mängden är sista jag skulle vilja.

Stick ut ur mängden, gymnasiet kan man göra när man är 30 också. Risker kan vara bra, men man ska vara bra självsäker för att våga ta dom.

Känner du att du kan lära dig programmering utmärkt på 3 år själv, så gör det.

Jag är precis likadan och har också rätt svårt att koncentrera mig på saker jag finner oerhört tråkiga. Min räddning och det som gjorde att jag klarade av gymnasiet var att jag hittade youtube-filmer som förklarade allt pedagogiskt, snabbt och effektivt. Jag behöver röster, bilder och sammanhang för att förstå koncept. Det jag gjorde var att jag kollade upp allt jag behövde lära mig i böckerna, sen bara sökte på det på youtube. Istället för att sitta och läsa om samma mening gång på gång på gång och dra mig i håret i frustration och tråkighet sörplade jag upp informationen 100x snabbare genom filmerna, och behövde därigenom i stort sett aldrig plugga, och fick ändå bra betyg. Allt handlar bara om studieteknik, och vad som passar en själv bäst. Alla är olika där nämligen. Likt vilken lösning som mest tidseffektivt optimerar ett programmeringsproblem. Som hashmaps vs arrays. Båda datastrukturerna fungerar, men hashmaps hittar sina element fruktansvärt mycket fortare

Skulle du dock hoppa av gymnasiet kommer du troligen få massa problem senare. Ingen arbetsgivare kommer ta en seriöst ifall man inte ens avslutat gymnasiet, så att hoppa av rekommenderar jag verkligen inte. Du kommer bara ångra det om ett par år. Det här är ren spekulation från min sida men kanske har du personer som Bill Gates, Steve Jobs eller Mark Zuckerberg som inspiration för ditt potentiella val. I jämförelse med andelen "dropouts" som gjort samma sak men inte lyckats är högst troligen över 99.9%. Skulle det stämma ger du dig i så fall ut för att lyckas med en sannolikhet <0.01%. Det är inga odds jag hade satsat mina hästar på.

Häng kvar i gymnasiet, använd youtube (särskilt kanalen Khan Academy, de går igenom allt gymnasiet täcker i princip, och mycket mer), så klarar du dig igenom det utan problem! Kom ihåg bara att skumma igenom böckerna efteråt för att kontrollera att du faktiskt lärt dig allt. Nyckeln är att lära sig det proven frågar om, skit i allt annat. Tänka ut potentiella frågor i förväg underlättar en hel del också.

https://www.youtube.com/user/khanacademy/playlists

Mitt tips, om du vill vara oerhört eftertraktad av företag, är att plugga vidare till Civilingenjör i Datateknik efter gymnasiet. De är så eftertraktade att många inte ens hinner ta examen innan företagen drar ut dem. Exempelvis händer det rätt ofta att företag faktiskt betalar skolan för att hålla lunchföreläsningar för oss studenter och bjuder på gratis lunch för att marknadsföra sig. Varje år hålls även flera stora företagsmässor på skolan där hundratals företag sätter upp montrar för att värva så många studenter som möjligt, och där skapar man riktigt bra kontakter senare inför arbetslivet. Ingångslön för civilingenjörer i datateknik är runt 32.000kr/mån och ökar linjärt varje år. Medellön är på 45.000kr/mån och beroende på fält kan du senare tjäna upp till 80.000kr/mån. Riktigt duktiga CUDA-programmerare i C++ för grafikkort är exempelvis helt stört eftertraktat och man tjänar verkligen monsterlöner ifall man är grym.

Jag läser 5e (sista) året nere i Lund och började här nere på ren chansning 2013. Det var det bästa val jag gjort i hela mitt liv och jag ångrar inte en sekund. Jag har aldrig varit en riktig "pluggis" tidigare heller, men grejerna man lär sig här är så sjukt coola och häftiga att man inte ens tänker på att man pluggar. Jag lär mig grejer jag aldrig trodde jag kunde göra själv, och man börjar känna såhär i slutet att man faktiskt kan skapa nästan vad som helst. Studentlivet är helt fantastiskt jämfört med andra städer pga nationerna som finns överallt i stan där man kan aktivera sig i allt från körer, teater/spex, matlag, klubbar, företagsevent, nollning osv. Att vara social och skaffa nya polare här följer väldigt naturligt.

Kulturen här är även så centrerad kring att studera. Alla är lika intresserade och passionerade över samma saker som en själv, vilket jag inte kände helt i gymnasiet, så man taggar verkligen igång varandra. Det gör att det blir helt naturligt att man hänger och pluggar tillsammans med sina kursare (ganska fort polare) på dagarna, vilket gör plugget så mycket roligare och lättare. Sedan går man och hänger/festar och har det gött på kvällarna.

Att plugga på universitet är även en heeeeelt annan sak jämfört med gymnasiet i min mening. Jag har alltid haft svårt för att plugga flera ämnen samtidigt, varav många var jag knappt ett dugg intresserad av. Men på universitetet läser man bara typ 2 kurser i taget, fullt fokus och man kan verkligen sätta sig in i ämnet. Det sååå mycket lättare och roligare imo.

Det är även rätt stor skillnad på civilingenjörer (5 år) och högskoleingenjörer (3 år). Civilingenjörer är mer teoretiska och bredare i sin utbildning än högskoleingenjörer som är mer praktiskt orienterade. En del väljer att läsa 3 år högskoleingenjör för att senare lägga till en master på 2 år, så det blir 5 år totalt. Men detta är INTE samma sak som en civilingenjörsexamen. Uppbyggnaden och val av kurser är helt annorlunda. Skillnaden är inte nödvändigtvis att man lär sig fler saker, utan snarare läggs fokus mer på hur man faktiskt ska tänka och hur man lär sig nya koncept snabbt och effektivt. Jag är verkligen en helt annan person i hur jag tacklade problem innan jag började här.

SÅ, vill du ha riktigt bra lön, vara oerhört eftertraktad av företag, ha ett riktigt kul, kreativt och utmanande jobb men samtidigt ha friheten att kunna byta runt och variera dig en hel del. Då rekommenderar jag verkligen att bli civilingenjör. Man tänker inte ens på att man pluggar. 5 år kan låta skrämmande men man har så sjukt roligt och lever så gött samtidigt att vips är man snart färdig och ska börja jobba igen.

Lycka till!

Jag befann mig i en snarlik situation i din ålder. Då jag inte vill att du ska göra som jag gjorde bara för att "om det funkade för mig måste det funka för dig", så pratar jag mer generellt utan att fokusera på detaljer. Inlägget blev även på tok för långt så har kortat ner en hel del, så finns det kontinuitetsfel eller (indirekta) referenser till något som inte finns så är det därför.

Det som skiljer mest är dock att jag aldrig var ute efter en "fast" tjänst (läs: lön) inom programmering, jag lärde mig det som ett verktyg för att underlätta för mig själv. Jag blev mer av en allmän IT-nörd än en regelrätt expert, jack of all trades så att säga.

Efter gymnasiet pluggade jag inte vidare utan hoppade mellan många (många, många) olika arbeten inom en myriad av fält, mycket för att bredda min allmänkunskap och lära mig se saker från perspektiv jag aldrig visste existerade, då det är lätt att vara egocentrisk när vi är just egocentriska varelser. Trivs man i skolan trivs man på en arbetsplats, jag trivdes aldrig riktigt helt i någon av dom, mycket pga att jag kände att jag kunde erbjuda mer än jag fick möjlighet till. Att höra saker som "åh vad duktig du är" blir tröttsamt efter ett decennium.

Det tog många år innan jag började hittade rätt, och många misslyckade försök. Mycket av det som gjorde att jag till slut hittade rätt var just tack vare networking, oavsett hur mycket tid jag spenderade på att fördjupa mina egna kunskaper så var det i slutändan vem jag kände som avgjorde, inte vad jag kunde. Eller det är en sanning med modifikation; min kunskap gjorde mig redo, det var vem jag kände som gav mig möjligheten. Och det är själva poängen med skolan, den gör dig redo, arbetsgivare ger dig möjligheten. Skolan var dock inte min kopp te.

Skolan i min erfarenhet är att lära sig ämnen i ett klassrum där långsammaste barnet dikterar hastigheten. Där du läser saker som någon 50-årig gubbe bestämt årtionden innan, i böcker som inte var skrivna för dig, med ett perspektiv som bara din lärare bestämmer. Och på tal om lärare, där dina betyg inte är en reflektion på din kunskapsnivå eller attityd, utan hur läraren uppfattade dig. Där varje lärare tycker att deras ämne är den viktigaste, men aldrig klarar av att svara tillfredsställande på när i livet man kommer använda de kunskaperna, praktiskt.

Men skolan har en enorm fördel, och det är att lära känna dina klasskamrater bättre, och deras kompisar. För att få en umgängeskrets och expandera den. Hitta folk som är lika duktiga som dig fast inom andra områden, med liknande mål och planer i livet. Plus att den mängd olika ämnen du läser inte handlar så mycket om kunskaperna i sig utan att det öppnar upp dig för en större värld, och för ny information, nya perspektiv.

Jag tror 16 bast är för ungt för att gå sin egen väg. Inte pga åldern, utan pga bristen på erfarenhet från vuxenvärlden. Jag tror inte ens folk som är 18-22 i regel vet vad de sysslar med. Vill du vara entreprenör behöver du ett hum om vad som försiggår, vilka behov som finns och idéer på att tillgodose dom. Att kunna se problem och erbjuda lösningar. Hur kan man som en 16-åring göra detta när man saknar erfarenhet och kunskap om hur världen fungerar? När man till och med frågar på ett forum efter idéer?

Du är källan till din egen framgång, se till att det är en värdig källa. Du behöver erfarenheter, erfara nya perspektiv, gå i andras skor. Prata med människor, lär känna dom och deras liv, träna dig att hitta friktionen i deras liv och vad du kan göra för att lösa dom. Sen kan du givetvis ha chans att bli lite av en "one trick pony", det finns ju gott om exempel av unga personer som lyckats lösa ETT problem och lyckats göra karriär på det. Sett ur det stora hela är de försvinnande få, dock.

Att lyckas i livet är precis som lära sig programmera, du kan läsa hur många böcker om ämnet du vill men det är först efter du sätter dig ner och börjar knäcka kod du lär dig på riktigt.

Och så vill jag lägga till det här, att döma på ditt språk och vad du beskriver om dig och ditt liv vill jag också slänga ut en Asperger+ADHD notis. Läs upp lite på det och om det verkar stämma gör en utredning. Notera också att "om det verkar stämma" inte är synonymt med "om det är ett problem". För att parafrasera Sun Tzu ganska hårt; det är först när du känner dig själv och världen du lever i du kan lyckas. Det borde vara högst upp på din Att Göra-lista. Du kommer leva med dig resten av ditt liv, så... lär känna dig själv.

Största problemet är att språken du kan finns redan hög kompetens inom så i bästa fall lär du endast erhålla frilans jobb som inte ger så mycket.

Ruby, R, C språken, Java, där saknar landet ganska mycket kompetens och färre som slåss om att få jobben och ännu lättare få jobb inom.

Ruby, R, C språken är garanterad de mest eftertraktade språken på Svenska marknaden.