Dell Venue 11 Pro med Intel Atom och Core

De båda varianterna av Dell Venue 11 Pro är i dess rätta bemärkelse surfplattor. Medan de båda kandidaterna är helt och hållet olika invändigt kan inte detsamma sägas om det yttre, där saker som placeringen av anslutningar och knappt samt ventilationen i toppen av Core-varianten är de enda synliga skillnaderna.

Modellerna är cirka 100–150 gram lättare än Microsoft Surface Pro 2, vilket märks och gör dem bättre lämpade som handhållna surfplattor. Med en vikt på 762 gram och uppåt för SweClockers testexemplar är de fortfarande lite för tunga för att de ska vara bekväma att hålla i längden, men sittande i exempelvis tv-soffan med ett armstöd är det här ingenting vi stör oss på.

Den förhållandevis tunga vikten kan rättfärdigas av Core-varianten (7130), som har mer törstiga och i teorin mycket kraftfullare komponenter. Däremot anser vi att Atom-varianten (5130) är "överdrivet tung" jämfört mot andra enheter baserade på samma plattform, exempelvis Asus Transformer Book T100 på jämförelsevis låga 571 gram.

Vikten kan till viss del tillskrivas det faktum att batteriet är utbytbart, men samtidigt är det värt att påpeka att byggkvaliteten är bra och är klart bättre än mängden. Steget upp härifrån skulle vara ett chassi helt i metall, vilket samtidigt brukar kunna översättas till ett högre pris.

När det kommer till surfplattornas skärmar är intrycket idag mycket positivt för undertecknad med båda enheter. Det här är dock bara en sida av historien, där den andra talar om vidsträckta problem för många slutanvändare.

Dell har valt ut en purfärsk pekpanel från Synaptics, som sedan lansering lidit av många barnsjukdomar. För Atom-modellen (5130) är "dubbeltryck" vanligt och kan ställa till det vid svepande rörelser samt skrift. Problemets omfattning variera stort mellan exemplar, där det är massivt mer tydligt på vissa exemplar än andra.

Dell Venue 11 Pro (5130) använder även strömsparfunktionen Panel Self Refresh (PSR), som ser till att skärmen inte uppdateras 60 gånger i sekunden i onödan när användaren tittar på en statisk bild, exempelvis webbsidor. Konceptet är lika simpelt som det är genialt, dessvärre är Dells implementation inte helt felfri och ger upphov till ett irriterande blinkande. Oroväckande är att Dell under mycket lång tid lovat att lösa detta med en uppdatering av mjukvara, någonting som ännu inte syns till.

Core-varianten (7130) har i sin tur haft ett eget problem, som snabbt retade gallfeber på undertecknad. När surfplattan startades eller väcktes upp från vila var Ghost Input vanligt och kan med ett ord beskrivas som kaos. Skärmen registrerade tiotals inmatningar i sekunden, mer än tillräckligt för att exempelvis hinna möblera om ikonerna på skrivbordet. För att råda bot på problemet var lösningen att helt enkelt trycka på strömknappen, försätta enheten i viloläge, och försöka igen – oftast utan ett positivt utfall.

Problemet med Ghost Input har avhjälpts på redaktionens testexemplar i och med en uppdatering av firmware i slutet av februari. Medan ovannämnda information kan anses vara överflödig är vi av åsikten att det är bra att ha med, då vi inte till hundra procent kan säkerställa att problemet verkligen är avhjälpt för alla.

Tangentbord och övriga tillbehör

Det finns även tangentbord att köpa till surfplattorna, där Dell inte helt olikt Microsoft tagit fram varianter för olika ändamål. Den första är en tunn skapelse på 3,8 millimeter med vikten 341 gram. Tangentbordet ansluts via Pogo-stift och sitter fast med hjälp av magnetiska kontakter.

Bakstycket av tangentbord följs upp av ryggstödet, vars baksidan även har plats att förvara en stylus. Strax under Dell-logotypen på båda surfplattor sitter en magnetremsa där ryggstödet sätts fast, vilket även begränsar enheterna till en lutning på 117 grader – någonting som enligt undertecknad inte är tillräckligt alla gånger när den används i knät eller på ett lågt bord.

Tangenterna har en slaglängd på ynka 0,2 millimeter, vilket Dell kompenserar med genom att ha ett klart och tydligt klick-ljud för mental återkoppling. Resultatet är ett tangentbord som det går att skriva på snabbare än med pekskärmen, men för undertecknad är det viktigt att inte skriva "för snabbt" då det omedelbart leder till massor av feltryckningar. Den tillhörande pekplattan med gester fungerar helt okej och vi har ingenting att anmärka på förutom dessa ringa storlek, som samtidigt får anses vara bland de större i storleksklassen 10–11 tum.

Det andra tangentbordet är mycket tjockare på 9,1 millimeter och väger 677 gram. Med surfplattorna inkopplade ger det ett tjockt och tungt intryck, men det har sina förklaringar. Förutom riktiga tangenter huserar tangentbordet ett batteri, som ger surfplattorna drifttid utöver det vanliga.

Skrivkänslan är föga förvånande avsevärt bättre än den tunna varianten, men det lämnar ändå en del att önska sett till återkoppling. Pekplattan har samma fysiska storlek som på det andra tangentbordet och även här fungerar de gester som finns bra. Problemet ligger istället i att de inbyggda knapparna helt saknar djup och att vi behöver trycka väldigt hårt för att ett klick ska registreras.

Även det tjockare tangentbordet dras med att ha en maximal lutning på 117 grader, vilket är märkbart mindre än för en vanlig bärbar dator. Om detta och pekplattan är två punkter du kan leva med får det anses som ett vettigt komplement till Dell Venue 11 Pro, då du får ett brukligt tangentbord och markant förlängd batteritid.

Ytterligare ett tillbehör är en dockningsstation, vilken erbjuder både laddning och en mängd anslutningar genom att koppla in surfplattan. För portar återfinns en USB 3.0 och en 3,5 mm-anslutning i fronten, och på baksidan två USB 3.0, en Ethernet, HDMI och Displayport.

Avslutningsvis finns även en aktiv stylus, som fungerar i kombination med båda surfplattor och deras Synaptics-bestyckade skärmar. Dessvärre var det här ett tillbehör Dell inte kunde tillhandahålla till recensionstillfället.

Prestanda till vardags – Atom mot Core

Dell Venue 11 Pro (5130) och Dell Venue 11i Pro (7130) ger ett ypperligt tillfälle att ge en subjektiv bedömning i prestandaskillnaden mellan Intel Atom och Core.

Intel Atom har länge förknippats med undermålig prestanda, men sedan lanseringen av arkitekturen Silvermont och plattformen Bay Trail-T är det inte längre fallet. Plattformen är idag klart duglig att driva runt en surfplatta, men klarar även många av de uppgifter användare räknar med att en bärbar dator ska klara av.

Trots stora framsteg i att ge "tillräcklig" prestanda och en följsam upplevelse är Intels Core-processorer fortfarande mycket snabbare. Detta inte enbart i syntetiska och verklighetsbaserade prestandatester, utan även vid mycket lättare användning som surfplattor oftast används till.

Det tydligaste exemplet på vardaglig prestandaskillnad mellan Core-baserade Dell Venue 11i Pro och Atom-varianten Dell Venue 11 Pro är surfning. Att ladda en tung webbsida går märkbart snabbare med den den förstnämnda, vars processor har mycket högre enkeltrådad prestanda tack vare den kraftfullare arkitekturen Haswell.

Trots detta kunde Dell Venue 11i Pro upplevas mer följsam än vad den faktiskt är. Stundtals kan enheten vara "hackig" och frysa till, vilket med största sannolikhet inte är en defekt i hårdvaran utan mjukvaran. Dell Venue 11 Pro kan kännas lite ryckig direkt efter uppstart från viloläge, men förutom det erbjuds ett konstant följsamt flyt med få undantag.