Geforce GTX Titan Z följer i stora drag samma mönster som övriga Kepler-baserade grafikkort. Det betyder en basfrekvens som modifieras, vilken i sin tur styr nominella turbofrekvensen och i längden även maximal turbonivå. Det sistnämnda beror även av saker som temperatur och huruvida kortets strömförsörjning orkar med.
Observera att alla överklockningsresultat ska ses som potential och indikationer, inte fakta. Även om SweClockers ställer jämförelsevis höga krav på stabilitet med tunga tester rullandes under långa perioder kan möjligheterna till frekvensökningar variera stort mellan olika exemplar.
Med tanke på att Titan Z i grunden innebär två fullfjädrade GK110-kretsar på samma kretskort finns det överraskande mycket utrymme för överklockning. Med power target uppskruvad till 120 procent är kortet stabilt 150 MHz över standardnivån, vilket innebär en ökning på cirka 20 procent.
Där grafikprocessorerna är villiga till extra prestanda är resultatet för GDDR5-minnet mindre upphetsande. Trots justeringar uppåt i frekvens blir det helt enkelt ingen mätbar prestandavinst, varken i spel eller syntetiska tester. Nivån får därför ligga kvar på standardvärdet, motsvarande cirka 7 000 MHz.
Nvidias Turbo Boost 2.0 ger oftast ett väldigt jämnt värde efter en tids belastning, där antingen temperatur eller strömförsörsöjning sätter en absolut gräns och stabiliserar frekvensen. För GTX Titan Z är läget dock annorlunda med kraftigt varierande värden, vilket gör det intressant med en längre jämförelse mellan standard och överklockning.
Resultatet är tydligt. Trots att klockfrekvensen för grafikprocessorerna fortfarande varierar ligger den konsekvent långt över standardnivån. Faktum är att den en stor del av tiden hovrar runt 1 100 MHz, och att värdet konstant håller sig över gränsen 1 000 MHz. Prestandan borde därför vara i nivå med eller bättre än två sammankopplade Geforce GTX 780 Ti i standardfrekvens.
