Alphacool Apex Stealth Metal Fan – årets största besvikelse

Under årets Computex-mässa dök det upp en produkt som fick många att höja på ögonbryna. Det var den välrenommerade vattenkylningstillverkaren Alphacool som presenterade sin egenutvecklade fläkt Apex Stealth – en 120 mm-modell vars uppbyggnad med metallram och frikopplade fläktblad skulle erbjuda klassledande prestanda gällandes såväl ljudnivå som luftflöde.

Det hela nådde nya höjder när den tyska webbplatsen Igors Lab publicerade sitt test av fläkten, där denna fullkomligt förintade allt motstånd med såväl avsevärt lägre ljudnivå som våldsamt högre luftflöde vid varje givet varvtalsvärde. Siffrorna var så pass otroliga att många hade svårt att tro sina ögon, där Alphacool på något sätt verkade ha lyckats bryta fysikens lagar kring vad som är möjligt att åstadkomma med en normaltjock 120 mm-fläkt ämnad för datorer.

Som många kan förstå har redaktionen varit extremt nyfikna på denna fläkt sedan avtäckandet, och då främst för att sätta den påstådda prestandan på prov. Nu har äntligen de slutgiltiga produktionsexemplaren landat i SweClockers testlabb och nu har det därför blivit dags att se se hur Alphacools magiska fläkt står sig mot några av de bästa fläktarna på marknaden.

Alphacools Apex Stealth finns i dagsläget endast tillgänglig i storleksklassen 120 mm, även bolaget har talat om att ta fram en 140 mm-variant i framtiden. Fläkten tillhandahålls i två olika versioner – grundversionen med ett maximalt varvtal på 2 000 RPM samt "Power"-versionen, som vi testar här idag, vilken kan erbjuda ytterligare luftflöde med sitt maximala varvtal om 3 000 RPM. Utöver detta finns det fyra färgalternativ att välja mellan i form av svart, vit, guld och krom.

Ett vanligt missförstånd när det kommer till Apex Stealth är att hela fläkten skulle vara tillverkad i metall. Detta är inte fallet då det endast gäller själva ramen medan fläktbladen och resten av konstruktionen är tillverkade i plast. Med detta sagt bjuder dock modellen på en hög kvalitetskänsla vid uppackning, där i synnerhet den mattsvarta varianten ser väldigt påkostad ut.

Något som bidrar till kvalitetskänslan är modellens höga vikt på 320 gram, vilket är en bra bit över de 200 till 250 gram som vi brukar se för 120 mm-fläktar. En hög vikt på fläktar är dock sällan särskilt önskvärt i praktiken, och då i synnerhet som de ska monteras på en luftbaserad processorkylare med metallclips. I övrigt sticker inte fläkten ut nämnvärt måttmässigt, utöver en marginellt tjockare konstruktion på 0,5 mm över standardmåttet 25 mm.

Något som utmärker fläkten är dess ganska säregna konstruktion. Motorn och bladen sitter här i en separat cirkelformad ram, vilken i sin tur kläms ihop mellan den tvådelade metallramen. Med hjälp av gummiringar som sitter mellan den centralt placerade ramen och metallramen skapas i sin tur en frikoppling som ska motverka vibrationer och därmed erbjuda lägre upplevd ljudnivå.

Apex Stealth är en PWM-styrd fläkt och ansluts via en traditionell 4-pinskontakt. Här finns det även möjlighet att kedjekoppla flera fläktar, vilket kan vara praktiskt när flera grupperas ihop i ett chassi eller på en radiator. Något vi reagerar på här är att själva kabeln känns väldigt billig och bräcklig, vilket känns lite malplacerat ihop med den i övrigt kvalitativa konstruktionen.

I kartongen medföljer det en 50 cm lång förlängningskabel med 4-pinskontakt, vilken i princip är en nödvändighet att använda då kabeln på fläkten är extremt kort. Vidare har vi en serie monteringsskruvar för gängorna M3, M4 samt 6-32 UNC – något som borde täcka alla vanliga gängtyper för radiatorer. Vill man montera fläkten i ett chassi används de medföljande muttrarna och stör man sig på fingeravtryck är det bara att använda putsduken.

Testmetod och referensfläktar

För att sätta Alphacools Apex Stealth-fläkt på prov kommer vi använda oss två olika metoder, där en är en väldigt praktisk sådan där fläkten helt enkelt används ihop med luftbaserad processorkylare och jämförs mot andra fläktar vid ett givet ljudnivåvärde. Först ut vill vi dock få en bredare bild av fläktens prestanda vid olika varvtal, och för det ändamålet använder vi oss av en "vindtunnel" som Phanteks skickade ut i samband med att de lanserade sin fläkt PH-F120T30.

Denna vindtunnel består av två PVC-rör med 3D-printade beståndsdelar för att fästa fläktar och tillbehör i ena ändan. Inuti röret sitter ett par luftriktare och i slutet på andra sidan används en anenometer för att mäta vindstyrkan i fot per minut. Då vi vet PVC-rörets inre area kan vi i slutändan räkna ut luftflödet i det mer standardiserade formatet kubikfot per minut (CFM).

Den här typen av hemmasnickrade lösningar ger givetvis inte lika precisa mätningar som professionell mätutrustning för flera hundratusentals kronor, men det ger dock en bra fingervisning om prestandan – och i synnerhet då i relation till andra fläktar som körs med samma mätmetod. Här finns det också möjlighet att hänga på motstånd likt meshgaller för att emulera montering i ett chassi eller helt enkelt montera en radiator mellan fläkten och röret för att se hur det påverkar luftflödet.

Som referenser har vi plockat in tre populära fläktar från andra tillverkare. Här syns bland annat Noctua NF-A12x25 och Phanteks PH-F120T30 – två flaggskeppsfläktar som ligger i samma saftiga prisklass som Apex Stealth. Som kontrast slänger vi även in budgetfavoriten Arctic P12 PWM-PST, vilken ofta rekommenderas i SweClockers forum med sin lättsmälta prislapp på 79 kronor.

Test – luftflöde utan motstånd

Vi börjar testsessionen med att mäta de olika fläktarnas luftflöde i steg om 250 RPM, från 500 RPM upp till maximalt varvtal, utan något motstånd. Vad vi menar med utan motstånd är att fläktarna inte behöva kämpa med att dra luft genom exempelvis ett galler eller för den delen trycka luft genom en kylfläns – det är helt enkelt fritt luftflöde som gäller.

Med de första resultaten i hand ser det inte jättepositivt ut för Apex Stealth-fläkten. I det nedre varvtalregistret placerar sig modellen på ungefär samma nivå som Arctics P12, men allt eftersom varvtalet ökar drar den sistnämnda fläkten iväg. Noctuas NF-A12x25 har en konsekvent ledning över Alphacool-fläkten genom registret och presenterar drygt 13 procent högre luftflöde när den når sitt maximala varvtal vid 2 000 RPM.

Phanteks T30-fläkt är betydligt tjockare än de övriga kombattanterna vid sina 30 mm, vilket ger modellen ett övertag när man jämför luftflöde vid varje givet varvtalsvärde. T30-fläkten har även samma maximala varvtal som Apex Stealth i sitt "Power"-utförande, och vid 3 000 RPM kan den förstnämnda flytta 40 procent mer luft.

Test – luftflöde med meshgaller

Härnäst har det blivit dags att presentera lite motstånd till de olika fläktarna i form av ett meshgaller. Detta placeras framför respektive fläkt med hjälp av en monteringsram, och tanken här är att emulera hur modellerna påverkas när de monteras i framkant på ett typiskt datorchassi för att agera insug till systemet.

Införandet av ett meshgaller framför fläktarna sänker inte helt oväntat det uppmätta luftflödet för samtliga modeller. Mest drabbad blir Arctics P12-fläkt, vars flöde trycks ned rejält med gallret på plats. Alphacools Apex Stealth tappar också relativt mycket flöde med motstånd och ligger genom varvtalregistret hack i häl med Arctics P12.

Noctua-fläkten tappar flöde men fortsätter hålla sig på en märkbart avstånd ovanför både Apex Stealth och P12. Bäst är återigen Phanteks T30, som tack vare sin tjockare karaktär kan trycka igenom mer luft vid varje givet varvtal. Vid 2 000 RPM flyttar här modellen cirka 18 procent mer luft än Noctuas NF-A12x25 samtidigt som den presenterar 36 procent bättre siffror än Apex Stealth.

Test – luftflöde med radiator

För sista testet med vindtunneln hänger vi på en radiator som placeras mellan fläkten och tunneln – något som innebär att det bjuds på rejält med motstånd att trycka luft igenom. Här använder vi oss av AIO-kylaren Asus ROG Strix LC II 120, vilken har en 27 mm tjock radiator.

Som väntat skapar radiatorn det största motståndet hittills för de testade fläktarna, och faktum är att vi inte lyckas få ut mätvärden för tre av fläktarna vid 500 RPM då luftflödet är för lågt för att rotera impellern i anemometern. Vid 750 RPM är läget väldigt jämnt mellan de standardtjocka fläktarna, och därefter börjar separationen. Alphacools Apex Stealth hamnar här sist och får stryk av Arctics P12 när varvtalet vrids upp.

Vid 2 000 RPM, vilket är sista anhalten för Noctuas NF-A12x25, så erbjuder det bruna laget nästan 27 procent högre luftflöde – en total utklassning. Phanteks fortsätter ha på sig vinnartröjan tack vare sin 30 mm tjocka design, där T30-fläkten uppvisar 50 procent högre luftflöde än Apex Stealth när de båda modellerna maxas ut vid 3 000 RPM.

Test – ljudnivå

En lika viktig del av ekvationen som luftflöde är givetvis ljudnivån för fläktarna vid olika varvtal. Då vi saknar lokaler med tillräckligt lågt brusgolv, eller för den delen utrustningen som klarar av att gräva så pass långt ned på decibelskalan, får vi helt enkelt mäta den del av varvtalsregistret som är möjligt enligt förutsättningarna och samtidigt flytta ljudtrycksmätaren ganska nära fläktarna.

För att undvika turbulensljud från vindtunneln har vi här valt att flytta fläktarnas monteringspunkt till en processorkylare – vilket ändå får anses som ett realistiskt scenario. Ljudtrycksmätaren plockar upp värdet från ett avstånd på 15 cm från fläktens ytterkant, där mätningarna sker i redaktionens studio med ett brusgolv på cirka 30 dBA – något som också är lägstanivån för ljudtrycksmätaren.

Med ljudmätningarna i hand står det klart att samtliga fläktar klarar sig fint i den nedre delen av registret och separationen blir desto tydligare över 1 500 RPM. Här börjar Phanteks-fläkten väsnas mer än de övriga kombattanterna, medan Alphacool, Arctic och Noctua drar väldigt jämnt. Vid 2 000 RPM lyckas imponerande nog Apex Stealth-fläkten presentera lägre ljudnivå än Noctua.

Apex Stealth har en ganska trevlig ljudkaraktär genom registret som inte är särskilt invasivt på användaren. Vid 3 000 RPM är det givetvis en högljudd fläkt, men den är verkligen märkbart tystare än Phanteks T30. Synd bara att den flyttar en bråkdel av luften samtidigt.

Test – prestanda monterad på processorkylare

Medan mätningarna från vindtunneln är ytterst intressanta kan de i vissa ögon bli ganska akademiska och svåra att koppla till ett verkligt användningsområde. Med anledning av detta ville vi även ha ett mer praktiskt test som uppvisar prestandan hos de olika fläktarna när de används på "riktigt". Detta ger även oss själva en nyttig sanity check att de uppmätta resultatet ligger i linje med det som uppnås vid praktiska scenarion.

För det praktiska testet monterar vi de olika fläktarna på processorkylaren Noctua NH-U12A, vilken i sin tur sitter på en Intel Core i9-12900K. Vi har här låst effektbudgeten till 200 W och applicerar därefter en syntetisk last med hjälp av Aida64 FPU Stress Test – något som innebär att processorn ligger klistrad på just 200 W genom hela testet.

Samtliga fläktars varvtal normaliseras till varvtalet som uppnås vid ljudnivån 38 dBA. Testet körs under 30 minuter och temperaturvärdet som presenteras nedan är ett snitt av de sista 60 sekundernas värden från sensorn CPU Package Temperature i mjukvaran HWInfo 64.

Med de sista testsiffrorna i hand bekräftas det som vi redan visste – Apex Stealth är inte en särskilt bra fläkt. I toppen hittar vi Phanteks T30, vilken tar vinsten i detta scenario. Noctuas NF-A12x25 ligger tätt därefter och hänger på Phanteks riktigt bra trots sin tunnare karaktär. På tredje plats syns budgetfavoriten Arctic P12 som presenterar minst sagt respektabla siffror för sin prislapp.

Allra längst ned, på en överlägsen sistaplats, halkar Alphacool Apex Stealth in. Faktum är att temperaturmätningarna inte ens visar hela sanningen kring hur dåligt Apex Stealth presterade i detta test. Under perioder av stresstestet nådde nämligen processorn sin värmegräns och throttlade, något som inte var fallet med någon av de andra fläktarna i testet.

Sammanfattning av Alphacool Apex Stealth

Testprocessen av Alphacools Apex Stealth-fläkt har varit en vild resa med många vändningar. Det många inte vet är att vi redan i oktober fick tillgång till en förproduktionsexemplar av fläkten, men då testresultaten skiljde så pass mycket från bolagets egna labbsiffror bad de oss invänta de slutgiltiga produktionsexemplaren. Anledningen var att de upptäckt defekter i de första exemplaren av fläkten som enligt utsago kunde påverka prestandan enormt.

När vi två månader senare fick de slutgiltiga fläktarna och uppmätte i princip samma resultat som tidigare stod det klart att något, hör och häpna, var väldigt galet med Alphacools marknadsförda siffror. I samband med detta verkar denna insikten även nått bolaget själva, som i det tysta började byta ut all mätdata och specifikationer från Igors Lab till ny data som levererats från det välrenommerade testföretaget Cybenetics.

Cybenetics mätdata låg mer i linje med vad som är möjligt att åstadkomma enligt fysikens lagar med en 120 mm-fläkt, och helt plötsligt såg inte Apex Stealth lika imponerande ut längre. Det marknadsförda luftflödet var nu helt plötsligt 40 procent lägre än tidigare medan det statiska trycket sjönk med över 30 procent. Även Igors Lab verkar ha insett att något inte stod rätt till med deras mätningar, då de nu håller på och reviderar testet.

Det vi hoppas nu är att Alphacool tar sitt ansvar mot sina kunder och går ut med ett officiellt uttalande kring vad som gått fel. Bolaget har tagit förbokningar på fläkten under premissen att den ska prestera betydligt bättre än den gör i verkligheten, och här duger det inte att sopa de gamla resultaten under mattan och ersätta med nya sämre sådana. Detta behöver göras offentligt och direkt riktat mot användarna det påverkar.

Om vi lämnar hela soppan bakom oss med alla turer fram och tillbaka samt den felaktiga marknadsföringen och istället pratar om Apex Stealth som produkt så är det helt enkelt ingen bra fläkt. Modellen underpresterar rejält i såväl vindtunnel som det mer praktiska kylartestet, där till och med Arctics snorbilliga budgetfavorit erbjuder bättre siffror.

De få positiva sakerna vi har att säga om modellen är att den ger ett påkostat intryck samt att den har en trevlig ljudkaraktär genom varvtalsregistret. Faktum är att den till och med besegrar Noctua på ljudfronten vid höga varvtal, vilket är imponerande fram tills man ser hur lite luft den flyttar vid detta scenario.

Sammanfattningsvis har vi svårt att rekommendera Apex Stealth till någon. För 349 kronor ska man förvänta sig flaggskeppsprestanda, och det levereras helt enkelt inte här – långt ifrån det.