Mesh jämfört med vanligt trådlöst nätverk
Självklart fås bäst prestanda när det går att dra Ethernet-kablar runt en lägenhet eller ett hus. Det är dock inte alltid möjligt och i det läget är trådlöst nätverk ett utmärkt alternativ.
Det finns flera olika sätt att skapa ett trådlöst nätverk hemma och jag jämför här två av dessa.
"Vanligt" nätverk
I ett vanligt nätverk sitter en router som är spindeln i nätet. För de som endast kör med en enstaka router krävs det en kraftfull enhet för att kunna nå varje litet hörn i huset eller lägenheten, åtminstone om handlar om ett stort utrymme.
Inte sällan ser dessa routrar ut som små rymdskepp och de gör allt förutom att smälta in i miljön där de ska stå.
Finns det vanlig trådansluten Ethernet runtom i huset går det istället att koppla på ett antal access-punkter för att skapa ett större nätverk. I det fallet kan till exempel ett par access-punkter från Ubiquiti skapa något som kan likna ett mesh-nätverk, då de kan använda ett SSID som är gemensamt för alla access-punkter och de kan administreras centralt tillsammans.
Finns det ingen Ethernet dragen i huset går det att istället använda så kallade förstärkare som tar signalen och förstärker den genom att skapa ett till trådlöst nätverk, ofta med samma SSID. Min erfarenhet med dessa är att jag tappar mycket hastighet när de ska ha kontakt med routern och andra enheter samtidigt.
Mesh-nätverk
Ett mesh-nätverk är istället tänkt att bete sig lite som ett nät. Det finns lite olika sätt som mesh-nätverk kan fungera. Det går bland annat att ha ett mesh-nätverk där den första noden agerar router och alla andra noder är kopplade till den, lite som en stjärna.
Denna uppsättning påminner om ett vanligt nätverk med access-punkter, med skillnaden att noderna inte behöver sammankopplas via Ethernet. Här sätts den första noden med fördel centralt så att alla noder har en bra anslutning till den.
Ett mer avancerat mesh-nätverk låter istället noderna vara anslutna till varandra och därigenom göra det möjligt att skapa ett nätverk där även noder långt bort från den första noden får bra hastighet genom att skicka trafiken till en annan nod. Detta brukar kallas "daisy chain topology" i routerns administrationsgränssnitt.
När mesh-nätverket är uppsatt på detta sätt kan en nod stå långt borta från den första noden och fortfarande få bra prestanda.
Även om det främst är via Wifi som de olika mesh-enheterna kommunicerar finns det stöd för att även kommunicera via vanlig Ethernet hos många mesh-system. Fördelen med detta är självklart att det är mycket bättre prestanda mellan enheterna. Hemma hos mig går det till exempel att ansluta en av noderna via Ethernet medan de andra två ansluter sig till nätet via Wifi.
Fördelen med ett mesh-nätverk är att det är ganska lätt att täcka en större yta med ett bra trådlöst nätverk. Det är också relativt lätt att bygga ut genom att ställa ut fler noder. Nackdelen är främst priset. Så fort användaren vill bygga ut nätverket sticker priset iväg då oftast enskilda noder kostar mellan 1 500-2 500 kronor.
