HDMI 2.1 är en specifikation. En pärm med papper. Eller tja, förstås – ett PDF-dokument som beskriver hur tekniken ska fungera. När någon pekar på en produkt och påstår att den har HDMI 2.1 är det inte automatisk att den produkten har alla HDMI-funktioner som någonsin funnits till dagens datum. HDMI har aldrig fungerat på det sättet. Men många tror att det är så.
Det finns inga 2.1-kablar. Du behöver givetvis heller ingen ny kabel för HDMI 2.1-funktioner. Däremot finns det kablar vilka är certifierade för att hantera det som 48 Gbps FRL kräver. En bandbredd äldre och särskilt längre kablar sällan orkar med. Är kabeln inte certifierad enligt ovan får du hoppas tillverkaren håller vad de lovar.
En produkt har endast ett urval av funktioner ur HDMI-specifkationen. Vilka då? Ja, det är upp till varje produkt. Versionsnummer säger ingenting om vad en viss TV kan eller inte kan göra. Devisen är därför att fråga efter funktion eftersom version inte kan säga något om vad varje enskild produkt är kapabel till.
Fråga efter funktion, inte version
Det är flera olika funktioner som tar plats i HDMI 2.1-specifikationen, varav några – eller kanske alla av dem – är mindre relevanta för just dig och det du tänkt göra med din TV. Är du ute efter en funktion som eARC för att kunna skicka Dolby Atmos till din soundbar? Då ska du fråga efter funktionen att skicka Dolby Atmos över eARC. Detta kan inte ”HDMI 2.1” berätta för dig.
Är du ute efter att köra 120 Hz på din TV från en speldator med nyaste grafikkortet? Då ska du fråga efter funktionen att köra 120 Hz på TV:n. Detta kan heller inte ”HDMI 2.1” berätta för dig. Här har vi grunden till förvirringen med HDMI-versioner.
De fem viktigaste HDMI 2.1-funktionerna
HDMI 2.1 är en specifikation från hösten 2017 som rymmer flera intressanta funktioner. Det finns fler än vad som listas här i artikeln, men dessa fem är sådana funktioner som är handgripliga i TV:ns handhavande och menyer. För 2020-utbudet bockar så gott som alla TV-modeller på marknaden av ett par av dessa fem HDMI 2.1-funktioner:
Dynamisk HDR, Dolby Vision och HDR10+
eARC för ljudretur från TV till ljudsystem
ALLM för automatiskt spelläge
HDMI VRR för adaptiv synk i spel
FRL för högre bandbredd där behovet främst är 4K/120 för spel
Notera att flera av dessa funktioner främst är till för spel på PC med nyaste grafikkorten likt Nvidia Geforce RTX 3080. Kanske också för nextgen-konsoler som Playstation 5 och Xbox Series X. Spelar du inte spel på dessa plattformar är det inte så mycket som är egentligen är så drastiskt viktigt med hela surret kring ”HDMI 2.1”.
Dynamisk HDR för bättre HDR-bild
Dynamisk HDR innebär att HDR kan styras scen för scen snarare än en gång per film. Fördelarna är främst för dig som ser på film och TV-serier via kvalitetstjänster som Netflix, Amazon Prime, Disney+ och Ultra HD Blu-ray. Finns idag i två tekniker såsom beprövade Dolby Vision och det nyare och inte lika etablerade HDR10+. Båda teknikerna ger också fördelar för kvalitet och handhavande överlag jämfört med vanliga HDR10. Men vi får återkomma mer runt detaljer där i egen artikel framöver.
TV-apparater kan ha båda teknikerna – alternativt bara den ena av dem – många har vare sig HDR10+ eller Dolby Vision. Dolby Vision introducerades för övrigt långt innan HDMI 2.1-specen spikades.
► Dynamisk HDR finns på: Majoriteten TV-modeller för 2020 och även 2019 har någondera Dolby Vision eller HDR10+ där tillverkare som Panasonic och Philips valt båda formaten, Sony, LG och TCL kör Dolby Vision och Samsung uteslutande HDR10+.
eARC, enhanced Audio Return Channel – för ljudsystem
Ljudreturkanalen som kan skicka tillbaka ljudet från TV:n till en förstärkare eller en soundbar över samma kabel som du skickar bilden. Till exempel ljudet från TV:ns appar och digitalmottagare tillbaka till ditt ljudsystem.
eARC adderar fler ljudformat med högre ljudkvalitet jämfört med gamla ARC-lösningen. En viktig möjlighet med eARC är Dolby Atmos-ljud med högre kvalitet. Värt att notera är att många TV inte kan skicka DTS-ljud via eARC – något märkningen ”HDMI 2.1” aldrig kan berätta för dig.
► eARC finns på: Majoriteten 2020-modeller i mellanklass och högre, men även flera budgetmodeller för 2020. För 2019-modeller främst topp- och mellanklass hos LG och Sony.
ALLM, Auto Low Latency Mode – för spel
Automatiskt spelläge. En enkel funktion med metadata som flaggar för TV:n att det nu är ett spel som är aktivt. Då kan TV:n automatisk växla om till spelläge med lägre latens. Då slipper du själv jaga igång och aktivera spelläget, vilket faktiskt är mer bök än det låter. Det är en enkel finess som inte kräver någon ny hårdvara – ALLM finns därför redan på väldigt många TV-apparater.
► ALLM finns på: Så gott som alla TV-apparater för 2020 och även 2019
ALLM och eARC är ofta en funktion du aktiverar någonstans i menyerna. Detta från Panasonics OLED-modeller i HZ-serien.
HDMI VRR, Variable Refresh Rate – för spel
Adaptiv synkronisering. Som G-Sync och Freesync fast nu standardiserat inom HDMI. Väldigt få TV har VRR då funktionen är sprillans ny. Därför är den också fylld med barnsjukdomar. Det kan även fortfarande talas om Freesync och G-Sync beroende på tillverkarnas perspektiv och vad som certifieras. ”HDMI 2.1” kan dock inte avslöja vilka funktioner som finns exakt runt VRR. En egen artikel om denna soppa finns här.
Det talas ofta om VRR som en viktig funktion då nextgen-konsolerna Playstation 5 och Xbox Series X/S har VRR på pappret. Men det finns ingen som vet hur viktigt detta blir i praktiken, särskilt då VRR är så nytt och krångligt på TV-apparaterna. Många frågetecken i luften här. VRR är därför idag något som bär relevans för dig som tänkt spela mycket från PC på din TV. Spelar du inte de allra modernaste spelen? Då är VRR inte alls viktigt.
► HDMI VRR finns på: De flesta LG OLED 2019- och 2020-modeller samt vissa av LG:s Nanocell-modeller. De flesta Samsung Q-modeller för 2019- och 2020 i toppklassen samt Samt Sony XH90/XH92 – men inte XH95. Det är lite rörigt var gränsen går i modellserierna – samt hos vilka modeller det fungerar bra eller inte.
FRL, Fixed Rate Link – för spel i 4K/120 samt 8K-signal
FRL den högre bandbredden och nya signalformatet för HDMI. Oftast – oftast – när det talas om ”HDMI 2.1” är det denna funktion man syftar på. FRL ökar bandbredden från 18 upp till 48 Gigabit per sekund vilket gör 4K/120 Hz och HDR möjligt.
Funktionen för 4K/120 Hz är sprillans ny och blev möjlig först med RTX 3080-kortet så sent som nu höstas. Därför är det inkörningsproblem runt just 4K/120-möjligheterna eftersom alla TV på marknaden idag är längt äldre än de 4K/120-källor som finns.
Även här är det en alldeles öppen fråga om hur viktigt det blir för nextgen-konsoler. FRL är av minimal eller ingen betydelse för dig som främst ser på film och strömmar video eller bara kör dumburken överlag. FRL och 4K/120 är alltså en funktion som främst är relevant för dig som spelar spel och då spel från PC med allra nyaste grafikkorten.
Alla 8K-TV från de stora tillverkarna tar emot 8K-signaler via FRL. Därför är detta inte ett problem du behöver fundera på med just 8K-modellerna.
► FRL för 4K/120 finns på LG OLED 2019 och 2020. Nanocell-modeller i främst 9-serien, Nano86 och UN8500. Samsung Q80T och högre för 2020. Q-modeller med One Connect-box för 2019 (men det är under diksussion). Samt Sony XH90/XH92 – men inte XH95. Det är rörigt även här var gränserna går och hur väl det faktiskt fungerar.
► Med FRL behöver du också tänka på att ny kabel kan behövas. Idealiskt då en kabel certifierad för Ultra High Speed, se överst i artikeln.
120 Hz i 1080p och 1440p kräver inte FRL
Observera att många flera TV-modeller kan köra 120 Hz över 1440p och 1080p. Detta kräver inte FRL-funktionen eftersom gamla bandbredden 18 gigabit räcker. Men TV:n måste fortfarande ha funktionen att ta emot och reproducera 120 Hz-signaler. Inte heller i detta fall kan ett HDMI-versionsnummer berätta för dig vad som fungerar på en viss TV eller inte.
