Roliga saker vi har hört från okunniga om teknik

Jag har lätt att förstå varför hon trodde att det skulle funka ändå. Telefonen funkar ju, synd bara att modemet behöver extern kraft. Varför finns inga modem som drivs av strömmen från teleledningen? Drar de för mycket ström? Någon kunnig?

Tror detta är lite märkes paranoia.
Skillnaden är väl (rätta mig om jag har fel) att Moccamaster faktiskt brygger i exakt rätt temp (94 grader), har hållbara maskiner med både reservdelar och allt tillgängligt.

Om ett annat märke bara gör detta rätt, håller så är det nog bara placebo effekt med märket. Dock finns det mycket skit kokare som "kokar" kaffet", vilket gör att folk troligen köper just Mocca för att de vet att "alla deras är bra".

Det har inte enbart med bryggtemperaturen att göra. Det har även med filtertrattens konstruktion att göra. Det handlar om rätt dropphastighet och vinklar på tratten samt räfflorna.

Fast mest handlar det nog om temperatur förstås. Lagom mängd vatten per tidsenhet är förstås också viktigt, men jag kan inte säga att det är någon direkt skillnad på kaffet om jag använder en annan tratt än medföljande. En annan stor fördel med moccamaster är ju att de är väldigt snabba att få upp vattnet i rätt temperatur. Det finns säkert andra apparater som är lika bra men det finns inte andra märken som alltid är bra utan då måste man göra en massa research, som man slipper om man tar en moccamaster för de håller en väldigt hög lägstanivå.

Kaffe är ju lite roligt för man kan snobba ner sig väldigt mycket men ändå tycka helt tvärtom andra lika snobbiga kaffedrickare. Trenden nu har ju gått bort från avancerat kaffe i några år nu och bryggkaffet har blivit trendigt igen istället. Om ett tag lär det bli kokkaffe som gäller; ännu mer tillbaka till rötterna. Fortfarande gäller dock att det är väldigt viktigt att ha relativt nyrostade bönor och helst nymalda om man ska få ut så mycket god smak som möjligt. Men samtidigt väger det förstås inte upp en dålig bryggare. Många kaffemaskiner på arbetsplatser och så brygger ju på hela bönor (malda vid bryggning) nu exempelvis, men de är sällan i samma klass som vanligt bryggkaffe ändå även om det skulle vara bryggt på typ ett paket Zoegas som öppnades för en månad sedan.

Jag jobbade ett tag med en riktig kaffesnobb som rostade bönor på morgonen för att ta med ut när vi jobbade. Han malde bönorna på plats för annars är de ju inte färskmalda, och bryggde dem i en fransk press (typ Bodum). För mig är det verkligen att ta det för långt, även om det förstås var väldigt gott kaffe. För mig är det inte värt att först rosta bönorna på morgonen och sen släpa med mig kvarn, fransk press, mjölk och mjölkskummare som han gjorde, och sen dessutom lägga typ en kvart på förberedelser varje gång jag ska ta en kaffe.

Din vän kaffesnobben måste ha varit en populär vän när det vankades kaffe

Vi har både Moccamaster samt en kaffemaskin som maler bönorna. Jag själv tycker båda ger gott kaffe, men fördelen med bönmaskinen är ju att det aldrig blir nåt spill, dvs vill man ha en kopp så gör man en kopp. En kaffebryggare tillåter sällan mininivån vara mindre än 3 koppar.

Sen så är det förbaskat smidigt att bara trycka på en knapp på bönmaskinen, så har man sin kopp.

Jag såg faktiskt ett test på kaffebryggare och tratten är oerhört viktig att den är konstruerad på ett korrekt sätt. Detta med bryggtemperaturen är AO för aromen.

Ibland när man intar kaffe på bortaplan så kan det smaka förjävligt rent ut sagt. Dålig maskin samt för starkt kaffe. Tungan rullar ihop sig och ansiktet grimaserar. Har dock inte kommit på nåt sätt att dölja mina ansiktstryck på än ha ha ha

USB minne är lurig, det är den enda tresidiga kontakten jag känner till...
Försöker plugga in minne, går inte, vänder, går inte, vänder igen, fungerar, blir aldrig klok på detta fenomen

Det där kallas för "RAS-syndrom" som givetvis utläses "Redundant Acronym Syndrome"-Syndrome.

Och det är faktiskt inte fel. Språket blir konstigt om man inte gör dessa suffix till akronymer. Speciellt problematiskt blir det när en och samma förkortning betyder helt olika saker i olika sammanhang samtidigt sammanhanget är oklart eller ännu ej bestämt.

RAM = "Random Access Memory" eller "Root Apical Meristem" (en växtfysiologisk term).
ARP = "Absolute Refractory Period" (en cellbiologisk term ofta använd inom neurologi) eller "Address Resolution Protocol".
ATP = "Adenosin triphosphate" eller "Allmän tjänstepension"
LCD = "Liquid Crystal Display" eller "Least Common Denominator" (minsta gemensamma nämnare).

Vissa saker betyder olika även inom närliggande teknikområden, som HDD = "Hard Disk Drive" eller "Head-Down Display" (relaterat till HUD, Head-Up Display) eller IP = "Internet Protocol" eller "Instruction Pointer". Andra exempel är "TCA" som betyder olika saker inom biokemi, bl.a "Tricyclic Antidepressant" eller citronsyracykeln (det kan då utläsas antingen som "Tricarboxylic Acid Cycle" eller "The Citric Acid cycle"). Då är det inte så konstigt om man behöver säga HDD-disk eller TCA-cykel.

Således är "SSD-disk" och "LCD-display" och liknande inte alls "roliga saker vi hört från okunniga om teknik" utan något som ger språket flyt och sammanhang.

Jo självklart. Just för SSD känns det som man kan (och brukar) skippa förtydligandet men exempelvis LCD eller RAM används mest med och låter konstigt utan. HDD används väl inte riktigt i talspråk och jag har aldrig hört det förtydligas som en HDD-disk kanske mycket för att Hårddisk fungerar bra och är lättare att uttala både på svenska och engelska. Lite samma med IP, IP-adress är vanligt men IP-protokoll inte så mycket. Och ska man vara petig så är det inte suffix eller ändelser utan förtydliganden, och akronymer är de väl oavsett förtydligande eller ej? (Alltid roligt med diskussioner om semantik...)

(Alltid roligt med diskussioner om semantik...)

[...] Apropå semantik. [...]

Ja, men det kan ju bero på att SSD inte förefaller vara någon akronym med annan betydelse av vikt. Det är ju hur ordet ligger i munnen som avgör egentligen, och jag håller med om att SSD klarar sig bättre än LCD och RAM. Poängen är att man inte kan förutsätta att detta tillägg beror på okunskap. De flesta säger nog LCD-display eller RAM-minne trots allt. Möjligt att vissa vaktar tungan noga för att undvika RAS-syndrom i tron att det vore "fel" eller "förkastligt".

Det sista förstod jag inte riktigt. Klart att de fortfarande är akronymer, hur mycket man än hänger på i slutet. Jag sade inte heller att ändelsen är ett suffix, utan att man skapar suffix till akronymen. Apropå semantik. Men å andra sidan, det är ju ett betydelsebärande tillägg, så varför inte kalla den för ett suffix även om det vare sig är en böjning eller derivation? Men, det är komplett oviktigt vad man kallar det. Poängen är att det inte är fel med RAS och behovet kan vara på ett kontinuum av "helt onödigt" till "viktigt" helt beroende på akronym och sammanhang. Som nu, t.ex., tyckte jag att "RAS" ensamt passade bättre än "RAS-syndrom". I andra sammanhang faller sig "-syndrom" kanske mer naturligt. En lingvist kanske kan förstå logiken bakom, men jag går bara på språkkänsla och en sådan har vi alla.

Suffix (även postfix eller ändelse) är en betydelsebärande orddel (morfem) som placeras efter rotmorfemet, (eller i sammansatta ord rotmorfemen), men som i sig själv inte kan utgöra ett självständigt ord.

Apropå semantik: är det inte snarare grammatik ni diskuterar?

RAS faller under det språkvetenskapliga fenomenet tautologi som alltså går ut på att ett enligt språkkänslan otydligt uttryck förstärks med ett tillägg vars betydelse redan finns inbakat i det otydliga ordet eller förkortningen. Kaka på kaka med andra ord och just som du säger så är det inget konstigt eller språkligt fel utan helt naturligt i alla kända språk.

”Husrannsakan” är ett exempel på ett gammalt tautologiskt uttryck. ”Rann” är ett gammalt ord för ”hus” men vars betydelse fallit i glömska i Skandinavien. Så husrannsakan betyder historiskt sett hus-husundersökning.
Helt genomskinliga och ”onödiga” tautologiska ord och uttryck i engelskan är ex.vis ”hot water heater”, ”to over-exaggerate”, ”evening sunset”, ”frozen ice”, ”dark twilight”, ”added bonus” m.fl. ”En ogift ungkarl” är ett exempel på ett svenskt genomskinligt och ”onödigt” sådant uttryck.
Många av de i svenskan förekommande orden finns även i engelska: HIV virus, GPS system, DVD disk, RAM memory m.fl.

I svenska så är teknologiska förkortningar ofta tagna ur engelska och man funderar inte närmare på vad de är sammansatta av. Förkortningen ses kort och gott som ett ord som då tas över av den svenska språkkänslan och därmed kan byggas vidare på liksom vilket annat ord som helst. Så på svenska talar man ofta om CD-skivor, RAM-minne, TV-/teve-apparater osv.
Omvänt benämner engelsktalande skandinaviska fenomen med sina egna tautologiska uttryck så som ”umeå river” och smorgasbord table helt enkelt för att ordens uppbyggnad och betydelse är otydliga för dem.

Tautologi är till och med del av grammatiken i många språk även fast det funktionsmässigt sett är fullkomligt onödigt. Skandinaviskans och andra indoeuropeiska språks kongruensböjning är ett sådant exempel: ”ett litet barn” men däremot ”det lilla barnet” där det bestämda förhållandet markeras inte mindre än tre gånger! Många språk har tautologisk verbböjning (personböjning): Tyskans ”Ich bin” men ”du bist”; fornsvenskans ”iak äm” men ”thu äst” m.fl. Fornsvenska ”äm” betyder bokstavligen ”jag är” så varför sätta ordet ”jag” framför det?

Så länge tautologiska ord och uttryck uppfattas på samma sätt av alla och i bästa fall fungerar förtydligande så är det funktionsberikande för språket och talarna som helhet. I värsta fall så är ingen skada skedd. Denna utveckling styrs av den gemensamma språkkänslan och det är först och främst den som avgör vad som är ”rätt eller fel” språkvetenskapligt sett. Inom språkvetenskapen så benämns motstånd till detta och andra naturliga språkfenomen för preskriptiv lingvistik och räknas överhuvudtaget inte till språkvetenskapen. Preskriptiv lingvistik är alltså den språkvetenskapliga benämningen på ”språkpolisen” och de som utövar det har allt som oftast dålig koll på både språkvetenskap liksom hur världens språk i själva verket fungerar och beter sig.

Va? Nej. Däremot är akronymen som ord så uttjatad att det givetvis krävs termer som GPS-satellit, GPS-system och GPS-enhet för att visa vad man menar.

S:et står ursprungligen och formellt fortfarande för "system" och ingenting annat.

Men när man säger GPS:n och liknande, så menar ju de flesta prylen på instrumentbrädan eller i telefonen. Här är alltså ett exempel på när vi borde "drabbas" av RAS-syndrom mer än vad vi gör. Det borde alltid heta saker som GPS-display, GPS-enhet, GPS-system, etc, i stället för att ett rätt och slätt "GPS" får stå för lite av varje, som "har du GPS i bilen?" i stället för "har du GPS-mottagare i bilen?".

Jag vet inte varför, men jag tycker nog att det omvända problemet alltså är värre. Vi borde drabbas av RAS oftare. Så heja alla som säger LCD-display och SSD-disk!

Har inte kollat på videon men i vilken ålder är personerna. Det brukar väl vara allt från typ 8-15 antar jag? Sitter inte knappen i fronten(antar den satt bakom) eller synligt så är det förståeligt att man blir fundersam, varför skulle någon försöka gömma knappen, det är ju konstig konstruktion. Motsvarighet till bil är då att det är ett handtag eller knapp i underredet för att öppna.
Har man dessutom lyckats med wifi idag kan man undra varför man inte hade det 20 år sen om man inte har förståelse för komplexitet eller dåvarande infrastruktur.

Varför förväntar man sig att barn ska vara sånna genier?