Så, efter 3 veckor har jag äntligen "klarat" spelet, i den mån att jag är klar med alla main quests och har besegrat Ganon. Vet inte hur många timmar det tog irl (står inte någonstans, spelat på Wii U), men över kan säga att det tagit över 100.
Har fortfarande en hel del sidosaker att göra (har 38 shrines kvar, och en hel del rustningar kvar att uppgradera), men känner att jag nu kan ge spelet en ärlig recension. Vissa saker har jag till och med bytt åsikt om, och saker som jag ogillade "för 50 timmar sedan" har jag nu vant mig vid och kanske rentutav gillar.
Det dåliga:
*Överlag dålig FPS.
Spelar på Wii U, så hårdvaran är inte den bästa, men stundtals är där riktigt grova FPS-drops.
När allt är frid och fröjd är där ~30 fps, dvs fullt spelbart i denna typen av spel, men ibland blir där tydliga sekundlånga dippar ner till 5-10 fps. Ganska irriterande om det händer när man försöker sikta med sin pilbåge.
*(Bristen på) Tempel.
Jag älskar BotW, men bristen på riktiga tempel gör spelet ingen tjänst. Shrines och Divine Beasts i all ära, men var är mina Tempel Nintendo? Nintendo hade enkelt kunnat utveckla och förstora Divine Beastsen och gjort dem till fullfjädrade Tempel, 4 Tempel i ett Zeldaspel hade jag inte klagat över, då det finns Zeldaspel som har just 4 (t.ex. Majoras Mask.)
Det meh:
*Durabilitystemet.
Nu efter 100 timmar är jag inte lika emot detta som jag var i början, men det behöver finjusteras. Det är en bra, stundtals kul idé, och det är ganska bra genomfört, men jag skulle nog våga påstå att vapen skulle behövt ~50% mer i durability. Att behöva byta vapen minst en gång (oftast fler gånger) under en längre strid förstör tempot. I övrigt gillar jag att det får en att spara på vissa vapen till bättre tillfällen och inte t.ex. gå runt och mörda Keeses med Master Sword, samt att det ibland tvingar en att bli flexibel och improvisera.
*Gyroskoppussel.
Kul idé i teorin. Värdelöst i praktiken. Teknologin (varken för Wii U eller Switchen vad jag har hört) är redo för denna typen av gaming än. Helt klart de mest frustrerande och tråkiga delarna av spelet. Blä.
*Hästarna.
Jag är okej med att Epona inte automatiskt är ens häst, det kan rentav vara lite småkul att åka runt och testa/bonda olika hästar. Däremot tycker jag att pathingen och rytteriet rent allmänt är dåligt i BotW. Hästarna tvärstannar för minsta lilla sak (och ibland för inget alls), vilket gjorde att jag oftast sprang till fots/teleporterade runt, och inte alls red runt och njöt av landskapet så mycket som jag kanske hade gjort annars. Är inte heller någon stor fan av hur stall-systemet är. Jag vill kunna vissla på min häst närsom tack...
*(Calamity) Ganon.
Gillar inte alls vad dom gjort med Ganon i detta spelet. En bra skurk ska ha personlighet och kanske rentav några drag man kan uppskatta. Ganon i BotW har ingen personlighet alls, och är därmed ingen bra skurk. Själva bossfighten var också aningen anti-klimaktisk, eftersom man vet att Nintendo kan så mycket mer.
*Brist på (Zelda)items.
Ja, det mest kritiska för ett Zelda-spel är med, plus en hel del andra nyheter (runorna, slowfall, ett massivt förråd av rustningar och vapen), och det är skönt att slippa den item-bloat som finns i vissa spel (hatar items som är med bara för sakens skull, och som istort sett inte används utanför templet man hittar dom i), men jag saknade vid ett flertal vissa klassiska Zelda-items i BotW. Var är min Hook-shot och (inte värdelösa) Bumeranger?
Det bra:
Världen.
Spelvärlden är helt enkelt fantastisk. Den är stor, den är vacker, den är varierande, den är kul att utforska och där finns såååå mycket att göra i den. Jag förstår inte alls kritiken där någon påstår att spelvärlden är "tom". Det är som att påstå att Spelvärlden i Witcher 3 är tom.
Skyrim har en tom spelvärld. Zelda: BotW har det inte. Var lite orolig över att Nintendo skulle göra ett Sandbox-Zelda, men dom lyckades, oj som dom lyckades.
Stridssytemet.
Det är kul att slåss i BotW. Det är stundtals svårt och utmanande, för att inte nämna frustrerande. Men det är samtidigt belönande och roligt, och det finns oftast många olika sätt man kan besegra en fiende på, så det uppmuntrar en till att vara påhittig. Såg en video nyligen på någon som besegrade en Lynel med bara Magnesis och en sten(!).
Equipmentsystemet (micromanagement)
Jag gillar att det finns så många olika typer av vapen och rustningar i spelet som påverkar hur man spelar, även om det ibland är lite bloat-varning på just rustningarna. Att byta kläder beroende på var man vill göra (slåss, smyga, jaga, klättra, simma, etc) och vapen beroende på vad man kände för/vad man skulle möta var något jag uppskattade.
Stealth-elementet.
Inte helt nytt för Zelda, men nytt i detta formatet. Inte helt perfekt, men det fungerar. Variation är aldrig fel, precis som att det aldrig är fel att smyga fram till en sovande Hinox och köra upp sin Hillebard ...någonstans där solen aldrig skiner.
Crafting.
Det är 2017, så så klart så måste där vara crafting med. Att gå runt och samla/jaga material som man kunde använda sig i cooking och alchemy var dock förvånansvärt tillfredsställande, och att experimentera med de olika ingredienserna riktigt avslappnande. Välkommet element i Zelda, även om jag hade velat ha en snabbknapp till maten, då det är huvudkällan till liv och man tar stryk i detta spelet...mycket stryk...ofta. Effekterna man får av maten/elixiren är ytterliggare ett element som bidrar till att man kan ta sig an hinder på olika sätt (kallt? gör varm mat. Tåler en mob för mycket? Drick ett styrke-elixir, etc).
Storyn.
BotW har enligt mig den överlägset bästa storyn av alla Zeldaspel. Ja, i grund och botten är det samma story som alla(?) Zelda-spel, dock med ett antal twists som gör den mer intressant, sorglig och mörk än tidigare Zeldaspel. Jag ville genuint veta vad som har hänt och vad som kommer hända när jag spelade BotW. Jag blev genuint ledsen och glad över vissa karaktärers öden. Jag har alltid gillat Majoras Mask för dess mörka natur, men BotW är banne mig värre, om än packeterat i en färggladare förpackning.
Side Quests.
En liten sak egentligen, men att Nintendo äntligen gjort ett separat UI för alla sidequests man snubblar över är välkommet. Samtidigt var det väl nästintill ett krav med tanke på att BotW är ett sandlådespel.
Vädret/Temperatur.
Ja, det börjar nästan alltid regna när man ska klättra känns det som, men i övrigt så är detta något som är väldigt bra implementerat.
Att vädret rent allmänt tvingar en att spela annorlunda är ...en frisk och välkommen fläkt. Att det sen finns ett temperatursystem i spelet som också tvingar en att spela (eller iallafall klä sig) annorlunda är en frisk fläkt, som precis som mycket annat i spelet tvingar spelaren att vara flexibel och omtänka sin strategi. "Jasså du har investerat massa pengar i att uppgradera din stålrustning och känner dig säker i den? Vad synd att du ska upp i bergen och springa runt i massa minusgrader...hoppas du har en reservplan."
Bara en sådan sak som att Link omedelbart blir svalare när han ställer sig i skugga eller blir varmare av att hålla en fackla...
Voice acting.
Något jag först var emot ("Zeldaspel ska f*n inte ha voice acting!"), men senare bytte åsikt om. Det är trots allt 2017, och inte 1987. Att Nintendo var pedagogiska och tog baby-steg (enbart voice-acting till specifika händelser/karaktärer, och inte till allt och alla konstant) var nog rätt beslut. Framför allt så hjälper (stjälper för vissa) röstskådespeleriet till att förbättra...
Karaktärerna/personlighet.
Nintendo har lyckats med (dom flesta) av karaktärerna i BotW. Dels no-name NPC:er (som tekniskt sett inte är no-name) där många är förvånansvärt roliga att prata med, men även dom viktigare karaktärerna. Link själv har alltid varit en stone-faced hjälte utan egentlig personlighet. I BotW känns det äntligen som att han faktiskt är en person med egna tankar och känslor. Detta gäller för övrigt dom flesta karaktärerna i BotW, men framför allt Zelda tycker jag dom har lyckats med - BotW-Zelda är den mest intressanta och sympatiska Zeldan av alla Zeldas, och jag tycker att Nintendo (äntligen?) lyckats bilda en intressant Link/Zelda relation i BotW. Hoppas få se mer av just denna versionen av Link och Zelda i framtiden.
Musiken.
Som vanligt, top notch, inte mycket mer att säga där.
Min enda kritik skulle varit att jag hade velat ha mer musik. Den slår inte emot en i BotW som den gör i t.ex. OoT när man byter områden.
Betyg:
Zelda: Breath of the Wild är ett fantastiskt Zelda-spel, och ett fantastiskt spel rent allmänt, som passar både dom som är nya till serien, och gamla fantaster som mig själv. Diehard purister kan dock få svårt att acceptera spelets icke-linjära natur och bristen på tempel.
Det är ett sandbox-spel där sandbox-delen är lyckad med en otrolig frihet som följd. Räkna med över 100 timmars speltid för att klara av "det mesta". Nintendo har satt ribban otroligt högt med BotW inför kommande Zeldaspel, och det ska bli intressant och se vad dom kommer göra med serien i framtiden. Risken är att dom inte kommer nå upp till denna nivån igen, men om det är någon som kan så är det Nintendo (och CD Projekt Red. )
Är då Zelda: Breath of the Wild det bästa Zelda-spelet som släppts? Är det bättre än Ocarina of Time?
Jag är lite osäker. Ocarina of Time var ett fantastiskt spel när det kom, och är ett fantastiskt spel fortfarande. Jag har dock inte spelat igenom det på säkert snart 10 år, så frågan är hur mycket som är nostalgi och rosatintade glasögon.
Efter att ha tittat på en hel del easter-egg videos och liknande på Youtube (det är fantastiskt hur mycket man kan missa trots 100 timmar spelat), så slog det mig hur många fantastiska smådetaljer som finns i BotW, och därmed får jag nog säga att Ocarina of Time efter 20 år äntligen är nerknuffad från piedestalen.
Breath of the Wild är inte felfritt, men jag kan med gott samvete ge spelet 10/10.
PS: Detta är allt min subjektiva åsikt och inget annat.
