LG C1, kalibrering, blivit lurad?

Ja, det är fel att säga att det ser ut som filmskaparen hade tänkt sig. Filmskaparen har också sin individuella syn på färg. Dock så kommer bilden att se korrekt ut som filmskaparen skapade den. Kombinera detta med era gemensamma referensramar, såsom hur ni förväntar er att gräs, himmel, apelsiner osv ser ut så kommer det att bli "korrekt". Vi kan inte göra något åt hur du, filmskaparen eller någon annan människa uppfattar färger, vi kan däremot se till att TV'n visar signalen korrekt.

Ja, precis, med korrekt återgiven bild så är bilden så som filmskaparen valde att skapa den.

Sedan om du upplever detta på ett annat sätt än filmskaparen så blir ju just det ett problem(?) som egentligen inte öht har något med TV-apparater/bildskärmar att göra.
Du har ju exakt samma problem med t.ex. en målning, du och konstnären kan stå bredvid varandra och titta på konstverket och kanske inte upplever det riktigt likadant. Detta anses ju dock helt normalt...

Problemet med att "förlita sig på sin egen smak" är du helt tappar en objektiv referenspunkt och inte har en aning om vad du tittar på. Du lär dig gilla "färgerna" och "känslan" från den TV du har för stunden, inklusive alla dess fel. Det du lär dig älska med dess sätt att presentera bilden på kanske endast finns på just den TV:n efter just ditt eget skruvande. Så spenderar du tusentals timmar med att lär dig se film efter film med en bildkaraktär som inte finns någon annanstans på jorden än i just din TV.

Den dag du ska köpa nytt går luften ur dig. För inget på marknaden kan matcha den känslan du lärt dig älska. Detta eftersom du byggt din helt egen version av hur bild ska se ut.

Yes, jag har mött många människor i just den situationen genom åren. De kan precis ha köpt den bästa plasma, LCD eller OLED som världen nästan är överens om är den bästa på marknaden just nu. Men den nya TV:n ser inte ut som den DiBoss LT-26H5LFH (ja, faktiskt!) de haft i alla år och skruvat själv på. Grym besvikelse.

Man kan kalibrera kameror på motsvarande sätt. Men sedan tar man ju oftast inte bilden direkt ur kameran och skickar den till dig, utan produktionsbolaget ser till att justera bilden så att den blir som de vill ha den. Det spelar ingen roll hur filmskaparen då faktiskt uppfattar bilden, dvs hur den ser ut i hans hjärna. Bilden kommer att justeras efter undermedvetna referenser för hur personen uppfattar färger och blir då rätt. Dvs regissören har sett scenen och ser till att bilden blir så lik originalet som möjligt. Eller så vill man skapa en effekt, men det är samma sak där. Det händer även att bildskapare använder specifika kameror för att de vill åt just den kamerans speciella uttryck.

Du har å andra sidan aldrig sett originalscenen och vet absolut inget om hur bilden ska se ut, så det är ju omöjligt för dig att ställa in bilden rätt.

Du för en diskussion som du inte kan vinna. Signalen som kommer till TV'n, rött, grönt, blått och alla kombinationer av dessa ska om de visas korrekt motsvara exakta våglängder som TV'n sänder ut. Det är detta en kalibrering syftar till att åstadkomma. En kalibrering kommer att göra att din TV visar bilden korrekt och då blir den också så som filmskaparen såg den på sin monitor när filmen skapades, för filmskaparen tittar garanterat på en kalibrerad skärm.

Sedan är det kanske inte en bild du tycker om, och då ska du inte lägga pengar på en kalibrering.

Det märks att du inte har så stor erfarenhet av färg. Din röda duk kommer att se olika ut beroende på struktur i materialet, omgivande färger, vilket ljus den belyses med dagsljus, glödlampa, lysrör osv. Vad är korrekt? Du kan skala bort hela den komplexiteten.

Förenklat om du använder 24 bitar för att definiera en färg så blir rent röd färg (R, G, B) 255, 0, 0. När din TV tar emot dessa tre bytes ska den stråla ut ljus med en våglängd på 700nm. Allt annat är fel.

Men som sagt, det finns något som är korrekt och det finns tycke och smak. Du bestämmer själv hur du vill ställa in din TV. Det är trots allt du som ska vara nöjd med den.

Kalibreringen som diskuteras här avser i grund och botten att bilden som återges på bildskärmen faktiskt ska överensstämma med signalen som skickas till bildskärmen.
Men ja, du har ju ett motsvarande problem med kameror... Om en kamera återger färgerna fel så skapar den ju ett "fel" redan i signalen. Men på samma sätt kan ju olika effekter läggas på under produktionen.

Jag håller däremot inte med om resonemanget att detta skulle innebära att det inte fyller något syfte att baserat på rent objektiva mätvärden kalibrera bildskärmen.

För om det inte fyller ett syfte att se till att t.ex. filmen som spelas upp på skärmen har de färger som den skapades med, utan att man ska ändra på färgerna utifrån varje persons färgseende, då landar man ju i någon motsvarighet till att det enda rimliga är att varje person borde få en unik Mona Lisa skapad utifrån sitt färgseende om de besöker Louvren istället för att titta på den målning som faktiskt hänger där och rent objektivt har vissa färger, oavsett om besökarna upplever dessa färger olika.

Det blir liksom ett helt eget tänk jämfört med hur hela världen fungerar, och det känns inte särskilt naturligt alls.

Däremot så har jag inga problem alls med att den typiska hemanvändaren struntar fullständigt i kalibrering och ställer in sin TV-apparat efter tycke och smak... Men det är ju ett eget val som inte har något som helst att göra med korrekt bild att göra.

Kameror är inte på något sätt byggda för att verka enligt hur människor uppfattar färg. Istället är varje kamera godtycklig. Hur super duper de än är. Snarare att ju mer super duper den är med extremt dynamiskt omfång, desto mer "icke-verklig" är den bild kameran presenterar. Kameran är ett verktyg, inget mer.

Så när film och tv-serien (och reklamfilm etc) skapas idag sitter det en colorist som har som sitt jobb att realisera sin version men också kundens version. Vilket kan vara en regissör eller fotografen själv som bestämmer hur bilden ska spegla det narrativ och konstnärliga version man vill förmedla. Detta är endast möjligt om man kan följa den matematiska referensen som ligger bakom hur man beskriver färger.

Detta har absolut noll och inget med att göra med hur vi som individer upplever verkligheten. Missförstånd 1A om kalibrering och färger är att man ska efterlikna "verklighetens färger".

Beslutet om hur bilden ser ut kan vara sprunget ur vad som helst, inklusive det konstnärliga. Men den konstnärlig produktionen och dess reproduktion kan bara realiseras när man följer den matematiska referensen. Filmproduktion är verkligen konst och vetenskap i samklang.

Så den stora frågan är varför du vill att din TV ska reproducera något annat?

Vill du ha det ultimata med att exempelvis SDR ska se ut om SDR produceras i hos världens alla (medvetna) colorister? Då skaffar du ett rum som fungerar för den matematiska referensen med rec.709-omfång, 100 nits i referensvitt och gamma 2.4. Matematiken är tydlig. Därav att filmälskare i högre grad siktar på en mörkare visningsmiljö och prioriterar rummet efter bilden, snarare än tvärtom.

Det näst ultimata är att kalibrera på plats i hemmet. Särskilt om man vill ha något som inte ser ut som en gradingstudio eller en biograf som filmen är tänkt att visas i. Likt hur de flesta lever. Men det är faktiskt ännu mer en kompromiss än en kalibrering. Rummet är kanske sämre tänkbart för att se på film. Då måste man välja bort något från precisionen för något som fungerar i just det rummet.

Men det är också lättare att finna de kompromisserna om man har en referens att utgå ifrån från första början.

Ifall du talar med en konstnär om hur deras konst ska upplevas så har de ofta en väldigt tydlig åsikt om hur konstverket ska ljussättas och detta baseras på hur de själva arbetade med ljuset när de skapat konstverket. Likaså har de ofta en frustration över att sitt älskade verk sitter hemma alldeles platt ocj tråkigt hos någon som inte inser detta.

Precis den frustrationen har filmskaparna också. Fråga Tom Cruise!

Skillnaden mot konstverket är att filmen har den matematiska referensen att förlita sig på. Följer din TV den referensen så får man den version som konstnären själv utgått ifrån.

Annars är det intressant att du nämner Mona Lisa. Det är lite sent påkommet att fråga DaVinci om hur Mona Lisa ska upplevas, men det är inte säkert att Louvren är vad han hade som vision om tavlan.

För övrigt heter den kanske viktigaste mjukvaran för att färgsätta film och realisera en konstnärliga vision DaVinci: Resolve. Så full cirkel där.

Det går inte att kalibrera en DiBoss vad jag mindes. De hade också sin egen karaktär som inte gick att återskapa på något annat. I det här fallet en kund som hade köpt en av de första Pioneer Kuro där han var missnöjd eftersom han förväntade sig att Kuro:n skulle ha DiBoss-bilden fast "ännu mer" på något sätt.

Han ville verkligen att jag skulle få Kuro:n att se likadan ut. Jag förklarade att det inte finns någon matematisk DiBoss-standard att mäta mot och även om jag skruvar hejdlöst på reglagen så går det inte förvränga Kuro:n lika mycket. Eller ens på samma sätt.

Lärorikt för mig, för då kunde jag inte alls föreställa mig att någon skulle reagera på det sättet. Nu har träffat många fler IRL och via exempelvis forumet här som är liknande sits med tusentals timmar av alldeles egensinnig bild som är besvikna på den nya TV:n eller skärmen de köpt. De har noggrant researchat vilken produkt de ska köpa baserat på hyllningar i tester och av hur många nöjda användare det finns. Men det ser inte alls ut som de förväntade sig.

Läser ni som svarar överhuvudtaget de som skrivits?

Jag tycker utifrån Laxpuddings svar att köper man en kalibrering från MediaMarkt så har man faktiskt fått en vettig kalibrering som gör TVn avsevärt bättre än ur kartong.

Däremot om man köpt "kalibrering" hos elgiganten så har man kastat pengarna i sjön.

@Laxpudding tack för inblicken, nästa gång de blir ett TV köp från MM kommer jag överväga en kalibrering.

Du får gärna visa lappen du fick med med inställningar. Vore kul att se vad de har gjort, men också intressant att se ifall andra som köpte samma TV från El-giganten fick en lapp med exakt samma inställningar.

Jamen självklart.

Det är oss alla fritt att välja. Då får man också ta konsekvenserna av detta. Och de konsekvenserna kanske aldrig blir aktuella så länge man är just alldeles själv och njuter på sin egen fria hand. Förutom då man ska köpa nytt och det är svårt att finna något som ser likadant ut som den gamla.

När jag bestämt anser att det är mig fritt att välja hur min TV ska ut. När jag anser att referensen är "skit". När jag låter mitt självberättigande styra – då har jag också automatiskt diskvalificerat mina åsikters relevans. När jag har synpunkter på hur en film eller spel ser ut så vet min omgivning aldrig om den åsikten kommer av hur filmen eller spelet egentligen ser ut. Eller om det bara är min TV som återigen är FUBAR.

Detta är inte konstigare än att jag som hobbymusiker kan sitta själv med ett piano som jag anser låter "rätt" och njuta av musiken precis som just jag vill. Blir dock en annan historia när jag ska jämföra mina arrangemang med andras arrangemang. Eller ännu tydligare – när jag ska samverka med andra musiker. Därför är det förväntat att man som musiker i samspel utgår från samma matematiska och fysiska referenser.

Inställningen till "rätt" är därför ofta mer självklar för den som på något sätt behöver dela med sig av sina kreativa skapelser utanför sin egen bubbla. Envisas man med att ha alldeles egna referenspunkter blir man som musiker till slut kickad från bandet. Fotografen som envisas med att just deras skärm har "färgerna som JAG vill" – då blir det till slut tufft att finna nya uppdrag.