Årets lönerevision och att räkna med inflation

Tja, facken har inte riktigt haft möjlighet att ta ställning än då den senaste avtalsrörelsen var 2020, vi får se vad de går ut med för krav i nästa rörelse, nästa år. Det kan förstås bli så att inflationen lugnar sig innan dess, men det vet vi ju inte i dagsläget, och gör den inte det så lär vi få rejält högre krav på löner i den kommande avtalsperioden.

Sen har du absolut en poäng i att det är ett flertal olika händelser som påverkar inflationen just nu, varav några är av tillfällig art, dock inte alla. Energipriserna steg innan Ukraina exempelvis, och räntan ser inte väl inte ut att sänkas igen under överskådlig framtid.

Man kan också argumentera för att inflation inte ska behöva tas i de individuella förhandlingarna utan centralt, och det håller jag förstås med om. Om märket är 2-2,5% så kan man inte använda den potten för att kompensera för en inflation på 4-6%, men man kan ju fortfarande ta upp det och företagen borde ha skjutit till mer pengar till potten på grund av detta. Eftersom de centrala förhandlingarna sker var tredje år ungefär så kan de inte svara på denna typ av snabba händelser, och det är ju en styrka då inflationen fluktuerar så mycket, men tre år är ändå lång tid att halka efter liksom.

Nja, oljepriset dippade rejält 2020 men var förbi "förpandemiska nivåer" redan i början av 2021 och gick efter det upp på väldigt höga nivåer, i svenska kronor var det ett prisrekord redan då (2008 var priset högre i dollar däremot). Sen har det förstås stigit rejält efter kriget började också.

Men vi vet ju fortfarande inte ur det kommer sluta. Chansen att Putin blir avsatt och Ryssland blir en välmående demokrati är rätt låga i mina ögon, så det finns ju en risk att vi (i väst) inte kommer att köpa mer olja därifrån, och således landa på ett högre normalpris.
Vi glider efter i köpkraft, det hjälper inte att de flesta drabbas ungefär likvärdigt.

Det är en annan fråga absolut. Hur man kan få det till att staten beslagtar inkomst när folk köper bränsle vet jag inte dock.
Kanske, men dyrare bränsle leder ju till att folk i snitt åker mindre bil, vilket är bra för miljön. Gör det att folk köper en elbil nästa gång de ska byta bil är det ju ännu bättre.
Jag säger inte att ett år ska förändra allt, bara att inflationen är på uppåtgående nu och att kurvan pekar rätt skarpt uppåt, från väldigt låga nivåer när pandemin startade visserligen. Fortsätter den upp även nästa år, långt mer än målet, så kommer väldigt många att få se sin köpkraft gå ner kraftigare än de har varit med om under sina yrkesliv, om inte det kompenseras med högre ökningar.
Jo jag känner till utbud/efterfrågan, men annat påverkar ju också ett pris. Som råvarupriser. Men inflation är ju att priserna stiger totalt i samhället, inte på allt men överlag, och priset på arbetskraft borde följa detta både för arbetstagarnas skull och för arbetsgivarnas. Det spelar liksom ingen roll om vi snackar om Mamma Scans köttbullar, Volvo-bilar eller rörmokares timpeng, går priserna upp utan att inkomsterna för köparna går upp så säljer man mindre.
Det är du som tar upp enskilda år hela tiden, jag pratar inte om det. Men du verkar tycka det är ok med lönesänkningar så länge andra också får sänkta löner, det tycker inte jag. Företag gör sjuka vinster och åtminstone sedan pandemin började, av flera orsaker bland annat pandemistöd, ökar produktivitet och förstås ökad spendering, samtidigt som löneutvecklingen inte har hängt med alls, så vad är problemet med att företagen ger en del av sina ökade intäkter till sina arbetare som i förlängningen också är deras kunder?

Är prisökning det samma som inflation? Det vi ser nu är prisökningar och det kan mycket väl leda till inflation i framtiden om det trycks mer pengar och staten ger ur bidrag till alla eller skattesäkningar till alla. Då finns det mer pengar i omlopp men inte tillräckligt med produktion. Alltså är förslagen från båda sidorna politiskt lika dåliga. Att ge bidrag till alla eller skattesäkningar till alla skulle snarare förvärra situationen. Riktade insatser är smartare i syfte att milda prisökningarna, till de grupper som påverkas mest av dem.

Är prisökning det samma som inflation? Det vi ser nu är prisökningar och det kan mycket väl leda till inflation i framtiden om det trycks mer pengar och staten ger ur bidrag till alla eller skattesäkningar till alla. Då finns det mer pengar i omlopp men inte tillräckligt med produktion. Alltså är förslagen från båda sidorna politiskt lika dåliga. Att ge bidrag till alla eller skattesäkningar till alla skulle snarare förvärra situationen. Riktade insatser är smartare i syfte att milda prisökningarna, till de grupper som påverkas mest av dem.

Vad som hör hemma vart är väl upp till personen? Jag har fått höra rätt mycket dumheter i förhandlingar av alla slag, från både arbetsgivare och arbetstagare förstås men det är ju arbetsgivaren som har makten och det är de som borde vara pålästa medan det i praktiken ofta får bli facket som får förklara för dem att de exempelvis bryter mot lagen om de vidhåller sin ståndpunkt, eller att alla kommer att sluta om vi får noll procent i ökning.

Givetvis vet du det.

Inget av det där stämmer, folk kör i regel inte mer än de behöver så effekten blir mindre köpkraft till annat och folk kommer gå över till elbilar när de har råd. Väldigt offtopic dock.

Fortsätter den peka uppåt kommer man givetvis ta höjd för det i de centrala avtalen.

Varför borde det vara så? För att du vill det?

Ditt resonemang visar hela tiden att du inte förstår vad "över tid" betyder.

Det är inget problem att företagen ger av sina ökade inkomster till sina anställda, men det svarar inte på TS fråga.

Du tycker en massa saker, och det får man, men det enkla svaret på frågan är att nej, inflationen är inte något argument som individ i en vanlig lönerevision. Man kan för all del försöka ta upp det ändå, en och annan arbetsgivare kanske lyssnar men det är inte något som hör hemma i den processen. Vill man göra bra ifrån sig där ska man fokusera på sina egna prestationer istället.

Han skriver det i första inlägget så tycker inte det känns dumt alls.

Vilket bekräftar min tes, att den ursprungliga definitionen av inflation inte är det samma som prisökning utan obalansen mellan mängden pengar och tillgången på produktion. Är det på grund av att det finns för mycket pengar i omlopp som priserna har höjts marknat på gas och olja eller handlar det om andra faktorer? Även vid låg efterfråga kan priserna höjas. Varför ska priserna höjas när efterfrågan är dämpad efter pandemi och krig, detta indikerar att det finns mindre pengar i omlopp som konsumeras för inte mer.

Inflation är en ökning av den allmänna prisnivån som gör att man kan köpa färre varor och tjänster för samma mängd pengar. Pengarna minskar alltså i värde.

Är inflationen 5% per år kommer de centrala avtalen reflektera det (på sikt).
Denna gången låter det ju som att man även från fackligt håll instämmer i att inflationen är tillfällig och drivs av "onormala" anledningar varav man inte vill elda på den ytterliggare genom att ta i för mycket.

Inflationen är inte skitsamma för varken arbetsgivare eller arbetstagare men den är inte ett bra argument i den vanliga lönerevisionen. Lönerevisionen är inte enda möjligheten att förhandla om sin lön (även om det i praktiken är svårt annars hos en del arbetsgivare).

De fackliga representanter som förhandlar ska företräda sina medlemmar och inte "instämma" eller gissa hur framtida makroekonomi kommer utvecklas. Isåfall gör dem sig mycket bättre som valutaspekulanter eller obligationshandlare.

Jag tror att många "fack-gubbar" på högre nivå med fasa minns åttiotalet där höga löneökningar matchades av ännu högre inflation. Gängse nationalekonomiska teorier säger ju att högre löner ger högre inflation, och den uppfattningen är stark inom både fack och arbetsgivarorganisationer likväl som inom politiken, även om denna uppfattning är på väg att luckras upp inom forskning och så.

Det är ju lite skrämmande med artiklar som denna där olika "experter" går ut och försöker argumentera för att hålla nere löner trots en kraftig inflation. "Företagen höjer sina priser, en del på grund av högre prisläge på råvaror och energi, men andra för att de tar tillfället i akt, och detta gör att deras vinster går upp, men priset på arbetskraft måste hållas nere för att... annars kanske börsen går dåligt..?" Jag sammanfattar här.

Bara om man accepterar förutsättningen att högre löner automatiskt ger mer inflation.

Nej alla jobbar inte på stora aktiebolag, men har inte så stor betydelse för mina argument.

Kollar vi på lunchpriserna som exempel så kanske vi kan se problemet. Luncherna har gått upp här ganska rejält på senare år. För tre år sedan var det en lyxlunch om den kostade typ 100-110 kronor, idag är det normala mer 130 och man kan lätt betala över 150 (jag bjöd morsan på lunch förra veckan exempelvis då hon hade fyllt år, det blev 850 för två luncher, en förrätt, ett glas vin och två kaffe, ungefär 200 styck för maten och 250 för kaffe och vin).

Kollar man på statistiken så verkar råvarukostnader utgöra ungefär 30-35% av kostnaden för en lunch. Hur stor del som utgör energi- respektive lokal-kostnader vet jag inte och det varierar nog betänkligt. Det som har gått upp i kostnad för en lunchrestaurang är ju främst råvarorna och energin i alla fall, lokalkostnader har inte stigit med inflationen generellt även om det kan ha skett stora prisökningar på vissa specifika lägen (å andra sidan står ju fler lokaler tomma än på länge i både de centrala delarna och i köpcentrum, vilket borde hålla nere hyrorna), och inte heller lönerna har stigit mer än den normala årliga ökningen de senaste åren.

Kollar vi på kostnaderna för råvarorna så har vissa ökat mycket och andra mindre, de som ökat mest är kaffe och tomater typ, och de har gått upp ungefär 30%, övrigt har ökat men inte alls lika mycket utan ligger generellt på 5-10% mer. Elpriserna däremot har ökat mer än så, men det varierar ju väldigt beroende på vad man har för avtal, vart man råkar ha sin lokal och så, och oavsett så är inte energikostnaden en särskilt stor del av priset för en måltid.

Men låt oss räkna väldigt högt på kostnaderna förutom lön och anta att de har gått upp med 30% överlag. Så en lunch som kostade 100 kronor tidigare men nu 130 hade tidigare kanske en kostnad utom lön på (låt oss ta i högt igen) 60 kronor och nu då 78. Löner plus marginal var då tidigare 40 kronor, och är nu 52. Löneandelen av detta lär inte ha gått upp mer än två kronor och således har restaurangen i detta fall ökat sin marginal med 10 kronor. Om lönen tidigare utgjorde 35 kronor av dessa 40 och marginalen var fem kronor, är den nu 15. Om lönen tidigare utgjorde bara tio kronor var marginalen tidigare 30 och är nu 40 med en lönekostnad på tolv.

Så restaurangernas marginaler har gått upp. Vad är motivationen för att de anställda inte ska få ta del av detta?

Sen vet jag förstås att detta varierar rejält mellan olika restauranger. Luncher är generellt inte särskilt lönsamt för marginalerna är små, och pandemin har ju förändrat hur och var folk äter lunch och så. Men detta slår ju åt olika håll för olika restauranger, en del har fått mycket mer business sedan pandemin och hemarbetet kom igång, andra har fått en kraftig minskning, men på totalen borde det ändå se ut ungefär så här.

Nej alla jobbar inte på stora aktiebolag, men har inte så stor betydelse för mina argument.

Kollar vi på lunchpriserna som exempel så kanske vi kan se problemet. Luncherna har gått upp här ganska rejält på senare år. För tre år sedan var det en lyxlunch om den kostade typ 100-110 kronor, idag är det normala mer 130 och man kan lätt betala över 150 (jag bjöd morsan på lunch förra veckan exempelvis då hon hade fyllt år, det blev 850 för två luncher, en förrätt, ett glas vin och två kaffe, ungefär 200 styck för maten och 250 för kaffe och vin).

Kollar man på statistiken så verkar råvarukostnader utgöra ungefär 30-35% av kostnaden för en lunch. Hur stor del som utgör energi- respektive lokal-kostnader vet jag inte och det varierar nog betänkligt. Det som har gått upp i kostnad för en lunchrestaurang är ju främst råvarorna och energin i alla fall, lokalkostnader har inte stigit med inflationen generellt även om det kan ha skett stora prisökningar på vissa specifika lägen (å andra sidan står ju fler lokaler tomma än på länge i både de centrala delarna och i köpcentrum, vilket borde hålla nere hyrorna), och inte heller lönerna har stigit mer än den normala årliga ökningen de senaste åren.

Kollar vi på kostnaderna för råvarorna så har vissa ökat mycket och andra mindre, de som ökat mest är kaffe och tomater typ, och de har gått upp ungefär 30%, övrigt har ökat men inte alls lika mycket utan ligger generellt på 5-10% mer. Elpriserna däremot har ökat mer än så, men det varierar ju väldigt beroende på vad man har för avtal, vart man råkar ha sin lokal och så, och oavsett så är inte energikostnaden en särskilt stor del av priset för en måltid.

Men låt oss räkna väldigt högt på kostnaderna förutom lön och anta att de har gått upp med 30% överlag. Så en lunch som kostade 100 kronor tidigare men nu 130 hade tidigare kanske en kostnad utom lön på (låt oss ta i högt igen) 60 kronor och nu då 78. Löner plus marginal var då tidigare 40 kronor, och är nu 52. Löneandelen av detta lär inte ha gått upp mer än två kronor och således har restaurangen i detta fall ökat sin marginal med 10 kronor. Om lönen tidigare utgjorde 35 kronor av dessa 40 och marginalen var fem kronor, är den nu 15. Om lönen tidigare utgjorde bara tio kronor var marginalen tidigare 30 och är nu 40 med en lönekostnad på tolv.

Så restaurangernas marginaler har gått upp. Vad är motivationen för att de anställda inte ska få ta del av detta?

Sen vet jag förstås att detta varierar rejält mellan olika restauranger. Luncher är generellt inte särskilt lönsamt för marginalerna är små, och pandemin har ju förändrat hur och var folk äter lunch och så. Men detta slår ju åt olika håll för olika restauranger, en del har fått mycket mer business sedan pandemin och hemarbetet kom igång, andra har fått en kraftig minskning, men på totalen borde det ändå se ut ungefär så här.