Skrivet av friskybob:
Jag tolkar detta stycke som att TS kan kräva reparation eller en ny motsvarande disk från Webhallen givet att reparation eller ersättningsdisk är möjlig och inte medför en oskälig kostnad för Webhallen. Billigaste priset för disken i skrivande stund är 1256kr från Elgiganten vilket är mer än dubbla inköpspriset. Webhallen säljer Firecuda 520 1 TB som verkar vara uppföljaren för 949kr vilket vore en lämplig ersättare. Däremot är den 80% dyrare mot vad TS köpte sina diskar för. Man kan såklart diskutera exakt var gränsen för oskälig kostnad går, men i det här fallet tycker jag, baserat på min tolkning av ovan lagtext, att Webhallen har rätten på sin sida att göra en återbetalning istället för att skicka ut nya 520-diskar eller stå för ett täckningsköp. Om TS vill ha något av det får han argumentera för att mellanskillnaden på 80% är skälig.
Det brukar inte vara någon som nämner detta med oskälig kostnad för näringsidkaren i trådar som dessa, men jag har sett det förr och då har man varit överens om att butiken haft rätt att göra en återbetalning. Sen kan det ses som badwill när det inte handlar om några stora summor, men det är en annan sak.
Hur resonerar ni andra kring detta?
EDIT: Dåligt av Webhallen att erbjuda en sämre disk som ersättningsprodukt. Däremot är den ju lite dyrare och de hade kunnat formulera det som att de gör en återbetalning och bjuder på mellanskillnaden istället, för någon rimlig ersättningsprodukt är det ju inte.
Jag håller överhuvudtaget inte med dig, och har svårt att se att det skulle vara en rimlig tolkning. Det hade varit fullständigt orimligt att om man köper en vara på REA hos Webhallen, som sedan går sönder, och då har man inte rätt till en ny identisk produkt hos samma återförsäljare, för nu är REAn slut och priset är tillbaka på "ordinarie" nivå, så kostnaden helt plötsligt är "oskälig". Att tillfälliga kampanjer eller normala prisfluktuationer på en vara skulle kunna utgöra en sådan grund för "oskälig kostnad" faller alltså på sin egen orimlighet.
Nu är det dessutom så att 4 § alltså behandlar åtgärderna avhjälpande kontra omleverans, där konsumenten alltså har rätt att välja, så länge inte det ena alternativet medför en väsentlig kostnadsökning för säljaren jämfört med det andra alternativet, den säger ingenting om hävning eller täckningsköp.
Citat:
Rätt till avhjälpande eller omleverans
Kap5. 4 § Konsumenten har rätt att kräva att näringsidkaren avhjälper ett fel på varan eller gör en omleverans. Konsumenten får välja mellan åtgärderna. Näringsidkaren är skyldig att avhjälpa felet eller göra en omleverans endast om åtgärden är möjlig och kan vidtas utan oskälig kostnad för näringsidkaren.
2 st. Vid bedömningen av om någon av påföljderna avhjälpande eller omleverans skulle medföra oskälig kostnad för näringsidkaren ska särskild hänsyn tas till
vilken betydelse felet har,
vilket värde som varan skulle ha haft i felfritt skick, och
om den andra påföljden skulle kunna fullgöras till väsentligt lägre kostnad för näringsidkaren och utan väsentlig olägenhet för konsumenten.
Kollar man istället 8 § så framgår det endast är konsumenten som kan begära en hävning av köpet, säljaren kan alltså inte på eget bevåg "genomföra" en hävning och återbetala pengarna.
Gällande vad som är en oskälig kostnad eller inte för säljararen så är det som tidigare nämnts här alltså något som avgörs från fall till fall. Om du köper en ny bil där en plastdetalj släpper efter 2 år så är det ganska uppenbart att kostnaden för att "reparera" felet (exempelvis 30 minuter på verkstad för några hundralappar) kan vara väsentlig lägre en att ge köparen en helt ny bil (som utan vidare kan kosta några hundratusentals kronor), för vilket det alltså blir uppenbart att även om konsumenten kräver en ny bil, så är det rimligt att säljaren ändå får reparera bilen.
På samma sätt kan man relativt enkelt säga motsatsen om den "högre" kostnaden endast avser några hundralappar och prisskillnaden till en ny likadan vara alltså är inom den varans normala prisfluktuation.
Vart exakt gränsen går för när något blir oskäligt ligger alltså någonstans mellan ändpunkterna på detta spektra. Så länge vi rör oss i respektive ända av spektrat så är det förhållandevis enkelt att avgöra vad som är skäligt och vad som är oskäligt. Det är bara om vi landar någonstans i mitten som det kan bli knepigt. TS fall ovan ligger alltså inte i mitten av detta spektra, utan är väldigt långt ut på den "skäliga" änden av spektrat.
Vill du ha konkreta avgöranden så finns exempelvis ett gammalt avgörande, ARN 1996-6571, där en person köpt gummistövlar till 50% rabatt, det var ett felparti som de facto inte var vattentäta (därav det nedsatta priset), men där det verkade saknas tydlig information om att det rörde sig om ett sådant felparti. ARN ansåg då att köparen hade rätt till ett par vattentäta stövlar, och utöver erlagt köpeskilling, skulle få lika mycket pengar till, då man ansåg att stövlarnas ordinarie pris utgjorde gängse pris för ett par vattentäta stövlar.
Så i detta fall ansågs 100% prispåslag alltså inte vara något som överhuvudtaget var oskäligt.
