Forskartrio får nobelpris för kvantprickar

Finns det fler användningsområden? Tänker att det sällan ges ut Nobelpris till skärmteknik.

Man märker hur kvantfysikerna försöker förenkla och förklara som för ett barn med kritor och papper typ, och ändå fattar man inte riktigt. Tur det finns smarta människor i världen så vi får rolig elektronik.

De har använts i massa andra områden. Dels har de studerats mycket i grundforskning, för att förstå hur material beter sig. Dels används de i många andra typer av ljuskällor än skärmar. Olika typer av lasrar är centrala i mycket experimentell forskning, och där tror jag de använts en del. Eller har potential. Finns säkert fler områden, men har inte så bra koll på det

Edit: Det verkar vara extremt brett vad de används till:
https://en.m.wikipedia.org/wiki/Quantum_dot#Applications

Allt från solceller till att döda bakterier. Många olika områden i framförallt biologi och en uppsjö optiska enheter.

Hah, som någon som har en master i fysik gör det alltid lite ont i själen att lyssna på det.

Du har helt rätt.
Ljusfilterteknik på olika sätt kan dra nytta av det här.

Det används inom solceller med olika lager som fångar olika våglängder.
https://www.uu.se/nyheter/arkiv/2018-01-11-ny-teknik-visar-va...

Inom sjukvården kan det användas för bättre analysmöjligheter på olika sätt:
https://www.lakemedelsvarlden.se/nobelpris-for-upptackten-av-...

Kan tänka mig att det kan användas på teleskop och mikroskop för exakt våglängdsfiltrering på ett helt gäng olika sätt.

Nobelpris ges ut till grundforskning som har påverkat teknikutvecklingen, vilket detta är. Det är inte för bildskärmar de har fått nobelpris.

"Och nobelpriset för fetast gamingskärm går till..."

Om man tror att man förstår kvantmekanik, så förstår man inte kvantmekanik.

Det kan användas både för att absorbera och skicka ut ljus av väldigt specifika våglängder och ändra från en till en annan

Det är extremt användbart för olika filtrering och att mäta noggranna saker

Träffade 2019 en av personerna bakom Nanosys, företaget som är med i QLED Alliance med Samsung, TCL och Hisense samt är patentbärare för de kvantprickar som används. Han förklarade att man "bakar" kvantprickarna i en slags ugn – förmodligen långt mer avancerad än min Electrolux – där bakningstiden avgör vilka våglängder som kvantpricken filtrerar. Kvantprickarna har ett hål/öppning och storleken på denna avgör våglängden på ljuset som släpps igenom.

Minns jag förklaringen rätt var bakningstiden sådan att ju längre baktid, desto mer material ansamlades och nanometeravståndet minskade, hålet krympte, vilket alltså ger att våglängden kortas av för ljuset som släpps ut. Kortare våglängd är då mer blått ljus och längre våglängd mer rött ljus. Så längre baktid för grön prick än för röd prick och så vidare.

På dagens TV har man normalt inte blå kvantprickar utan kör det ljuset som de blå lysdioderna alstrar. Dessa tre burkar var mest för demosyfte.

"Kvantprick" är rätt beskrivande då dessa är som små gruskorn eller som en slags sand. En del vill kalla det "kvantpunkt", men en punkt är två dimensioner. Detta är i allra högsta grad fysiska objekt med tre dimensioner.

Nanosys hade med sig burkar med kvantprickar för Grön, Röd och Blå. Sorry för att de inte är i OCD-ordning, utan mer VA-panelsordning:

Till höger i bilden är en blå laser som belyser burkarna fyllda med kvantpricksgrus. Detta fotat med mobilen och det är något som totalt avgör hur bilden ser ut. För ögat är det starka och distinkta toner av grönt, rött och blått. En härligt djup blå ton för övrigt.

Den blå burken och även lasern ser på bilden ut som de är violett/purpur och ljussvagare. Det är telefonens kamerasensor som inte har den räckvidden i korta väglängder utan registrerar det som någon slags violett. Förmodligen ännu mer purpur förstärkt av att de ljuset från den röda kvantpricksburken blöder över och blandas med den blygsamma mängd blått ljus kameran faktiskt kan fånga. Kamerasensorn blir också kraftigt överexponerad på ett sätt som ögat då inte blir. Vitt i bilden är egentligen en ljusstarkt distinkt färg.

Samt förstås, din skärm kan troligtvis inte alstra rätt våglängder för att återge hur det faktiskt såg ut. Och det självklara: en SDR-jpeg-bild inom defacto sRGB/Rec.709-färgrymd för webben kan heller aldrig representera de våglängder och ljusnivåer som är fysiskt närvarande när bilden togs. Bara som en lite påminnelse om att det är omöjligt att fotografera en skärm, visa den på webben och ha den som någon slags absolut representant för hur ögat upplever ljus och färg.

Ja, de argumenten har sina poänger. Fast borde man egentligen inte tala om potentialbrunn? Har potentialbrunnar ens två dimensioner? Jag vet inte.

Evig fråga detta: ska man beskriva enbart fenomenet och enbart avgränsa till fysiken i fråga? Eller ska man försöka beskriva det tekniska genomförandet? Inget ord kan ensamt rymma allt utan det är dimensioner av betydelser.

Jag brukar luta mot det praktiska och pragmatiska med vad man som konsument köper och upplever vilket är det just det tekniska genomförandet. LCD-TV med färgfilter vilka förstärkts med gruset i de där flaskorna. Få personer tänker på bild i termer av våglängder och potentialbrunnar även om våglängder och potentialbrunnar egentligen är alldeles självklara delar av Netflixandet.

Plus att den akademiska diskussionen brukar jag lämna åt akademiker. Kungliga Vetenskapsakademien använder ordet kvantprick. Räknar med att deras kunskaps- och förtroendekapital kring ämnet är magnituder större än mitt. Ett kvantsprång större rent av.

Den engelska termen är quantum dot och inte quantum point. Är inte alltid glasklart när man översätter engelskans "dot" till "punkt" eller när man översätter det till "prick". Om man hade enats internationellt om att kalla det hela för Quantum point hade vi kanske sett en annan översättning till svenska.

Men detta ämne är väl snarare etymologi och inte nödvändigtvis 100 procent samstämmig med fysiken bakom. Eller ens kemin bakom, då det är Nobelpriset i kemi handlar om. Fast det är ju fler och fler som hävdar att kemi bara är tillämpad kvantfysik.

Jag tror du övertolkar vad jag skriver.

Ordet "Quantum dot" kommer från beskrivningen av den tillämpade produkten, själva kristallen som är en liten prick i tre dimensioner. Så som en fotboll förhåller sig till jordklotet så som kungl. vetenskapsakademien beskriver det. Det är den förklaringen bakom ordet jag utgår i från och har fått genom åren, inklusive från de som faktiskt tillverkar dem.

När tekniken kom till TV-apparater runt 2018-19 var det två saker som ständigt diskuterades:

(1) Att "quantum dot" var ett marknadsföringspåhitt från Samsung. Det är det inte, vilket Nobelpriset lär bekräfta en gång för alla.

(2) Att man ogillade svenska ordet "kvantprick" och ville kalla det "kvantpunkt". Men själva kristallen är inte punktformad. Det är snarare ett korn. Så "kvantkorn" skulle kunna kanske vara en språkligt tydligare beskrivning av vad det hela här som nu sitter inuti TV:n.

Att de fysikaliska fenomenen bakom kan räknas till 0, 1, 2 eller 3 rumsdimensioner är för mig förvisso intressant men bortom den beskrivning som vänder sig till slutanvändare av TV-apparater och skärmar.

Är du med?